Skola

Hej!

Du vet väl att du inte är den enda som har lite ångest inför att flytta till studiestad? Eller överlag resa till okända mål. Okända alltså att du inte vet så mycket om dem. Det är nog en helt naturlig, mänsklig reaktion på förändringar och inför det okända. På sätt och vis lite av en överlevnadsmekanism, så att vi inte huvudstupa kastar oss ut i det okända utan försiktighet och förberedelse. Så hej, du är till och med smart och förståndig som inte bara tutar och kör och tror att allt fixar sig vartefter. ;) Det är också rätt naturligt att reagera på nervositeten och osäkerheten med illamående, till och med fysiskt illamående. Eller så mera ett känslomässigt, att det känns dåligt, att man känner på sig att man inte kommer att gilla det osv. Det är också okej, och det går över när man känner att man börjar få kontroll över situationen, att man kan hantera den.

Det här med att vara lite nervös inför det man inte ännu känner så bra, inför det främmande, är något som varenda kotte ska gå igenom, kanske inte bara en gång i livet utan varje gång man byter jobb, flyttar, får ny flickvän, träffar nya människor, ska på resa osv osv osv. Det enda som egentligen skiljer oss åt i hur bra vi hanterar allt det nya är hur vana vi är vid att genomleva förändringar. För med vanan kommer självsäkerheten och självförtroendet: "jag har klarat av att göra det här eller liknande saker förr och det gick bra, så nu går det här säkert också bra". Eller "förra gången gjorde jag det och det felet, nu kommer det att gå bättre för nu har jag lärt mig av erfarenheterna".

Visst spelar vår grundläggande personlighet roll, typ att vissa är väldigt blyga och räddhågsna av sig och andra igen är äventyrliga och modiga, men de dragen går alltid att jobba bort eller kontrollera. De dragen ska man dessutom aldrig använda som en ursäkt för att slippa anstränga sig att förändra sig eller bli en bättre människa. Man ska såklart ta hänsyn till sig själv och inte pressa sig för hårt bara för att man "borde" bete sig på något visst vis - det är tex helt okej att vara typen som trivs hemma och med egna kompisar och flickvän - men det är skillnad på att ta hand om sig själv och överbeskydda sig själv. Detsamma gäller vilken uppfostran vi fått. Om vi tex har en familj som inte tycker om att uppleva nytt, tex inte älskar att resa till främmande land, så blir vi såklart påverkade av det. Men man kan alltid ändra sig, man måste inte alltid leva, tänka och tro som familjen gjort.

Ju fler gånger vi genomlever förändringar, nya situationer, nya människor osv, desto smidigare går nästa förändring och desto mindre nervös är vi alltså inför varje ny gång. Visst, det kommer alltid nya situationer vi aldrig varit med om förr, men om man vet av egen erfarenhet att man nog vågar, att man klarar av att handla förnuftigt och skydda sig själv, så kan man hantera nervositeten själv. Men har man nu, som du nu som går på nian, inte flyttat ännu, inte börjat i en större skola, inte valt inriktning på ditt framtida yrkesliv (och hej, det är ju gigantiskt redan i sig, klart massor av folk är nervösa för att välja fel linje), kanske inte skött så mycket själv, tex hushållsuppgifter, fyllt i blanketter, sovit utan någon familjemedlem i huset osv - klart att det är mycket som är nytt och okänt då. Det finns en första gång för allt och alla är vi nybörjare i början.

Så då är det enda som hjälper dels att börja öva och dels att förbereda dig genom att ta reda på fakta. Du kan exempelvis öva dig genom att fara på läger eller andra utflykter/resor/happenings utan någon trygg person med som sköter allt åt dig från busstidtabeller till att dela rum med. Gå på en kurs eller föreläsning tex via medborgarinistitutet utan någons hjälp. Du kan också fara till nya ställen du alrig varit till förr eller träffa grupper av människor som du inte vanligtvis skulle ha träffat, tex hjälpa till vid en flyktingförläggning, spela revy vid UF eller gå på ett politiskt möte. Saker i den stilen. Du behöver inte börja stort, utan en liten grej varje dag eller vecka, en lite större grej om en månad osv. Och far till Fagerö i sommar, absolut!

Det lönar sig också att öva och förbereda dig på att en dag flytta hemifrån genom att lära dig hur en tvättmaskin fungerar och hur man ska steka ägg - du kanske kommer att bo på internat och inte behöva kunskaperna ännu, men det kommer ändå att kännas tryggare att ha gjort saker av det här slaget. Du kan även börja sköta alla dina skol-relaterade grejer som blanketter som ska ifyllas och räkningar som ska betalas. Kolla tex på våra sidor om ekonomi vilka saker du såsmåningom behöver kunna - och börja åtminstone smaka på tanken redan nu att du en dag ska klara de här sakerna själv. Vänj hjärnan, utan att bli rädd eller lat eller ännu mer nervös. Du behöver inte KUNNA de här sakerna ännu, inte själv ta ansvar för dem ännu :) Sedan är det såklart smart att ta reda på så mycket som möjligt om studielinjen, skolan, internatet osv - fråga kompisar, skicka mejl med frågor åt skolans/linjens studiesekreterare, kolla deras webbsidor och insta-konton och fb-sida...

Visst kan det hända att det här illamåendet du känner också kan vara ett slags intuition, att du på något vis inom dig vet att det inte är rätt för dig. Det kan man ju faktiskt aldrig veta, om en sak är "meningen" för en, om man på ett lite magiskt vis bara VET att det här inte är bra för en själv. Vissa är helt övertygade om att intuition och magkänsla finns och att vi alltid borde lyssna på det, för att livet liksom har ett färdigt manus där ödet bestämmer vår väg. Andra igen är praktiska och tror bara på fakta och det man kan se och känna på, och tycker troligen att eventuell nervositet bara är feghet. Det jag skrivit ovanför kan kanske klassas som psykologi och är baserat på hur vi människor vanligtvis fungerar i liknande situationer. Men frågan är vad du själv tror - och då ska du följa det. Känns det som att ovana inför främmande saker är orsaken till ditt obehag för att flytta till en studieort, så kan du kanske försöka jobba på att bli vanare med nya saker? Känns det som att det är själva skolan eller linjen det var fel på, så kanske du kan välja en annan skola/linje? MEN, gör inga val på grund av rädsla eller bekvämlighet. Bara för att en sak känns jobbigt just nu ska ju inte sådana val påverka hela din framtid, du måste göra det du måste för din framtids skull, för den person du är när du är 25 år, och 35.

Hoppas det löser sig och att du blir nöjd med dina kommande val sedan. Det är helt okej att oroa sig för den dag då man måste ut ur det trygga boet i föräldrahemmet, låt bara inte rädslan bli det viktigaste.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott