Men då vi var på en fest för nån vecka sen och jag började må dåligt (psykiskt alltså) så kom han och tröstade mig, inte min bästis utan han. Eller min bästis satt ju nog också där men hon gjorde/sa inget, det var helt och hållet han som fick mig må bättre.
Sen dess har jag inte träffat dem men han dyker upp i mitt huvud en miljon gånger om dan fast jag direkt sjasar bort dom tankarna. Då jag blundar på kvällarna ser jag honom sitta där och trösta mig igen. Har försökt tänka att kanske jag bara känner mig såhär för att han var så snäll mot mig vilket känns ovanligt då jag bara haft problem med kärleken under alla dessa år. Försöker tänka att det nog helt säkert finns nån där ute som kommer vara lika snäll mot mig som han är mot min bästis och var mot mig men han är liksom verkligen fast där i mitt huvud och varje gång jag tänker på honom nu börjar jag le. Inte känt såhär på väldigt länge och då har jag dejtat ganska aktivt för att hitta nån bra men icke..Och visst kan det finnas många snälla där ute men har egentligen VÄLDIGT svårt att tro att det skulle finnas fler som han för han är verkligen omänskligt snäll. Alla som träffat honom säger det, ingen kan förstå att nån kan vara så snäll hela tiden.
Är rädd för att träffa dem vilket jag kommer göra idag då vi inte träffats nu på några dagar.
Jag VET ju att det ALDRIG kan bli han och jag, jag vet att han aldrig skulle se mig på det sättet. Jag vet att min bästis kommer vara min vän föralltid då vi varit det sen barn och jag vet att de kommer förlova sig, gifta sig, få barn osv. Så jag vill ju bara få ut dessa tankar ur mitt huvud och gå tillbaka till hur jag såg på honom förut. Vad ska jag göra? Jassie
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för din fråga. Jag förstår att din situation känns jobbig, på grund av många aspekter.
Man kan ju ingenting åt sina känslor, fast man ibland önskar att man kunde styra dem. Det enda man egentligen kan göra är att ge dem tid och försöka vara självmedveten, men de orden är ju till en klen tröst nu.
Ett tips dock. Ibland kan känslor bara bli starkare om man försöker trycka ner dem, det blir som en sorts tvångstanke när man inte ”får” tänka eller känna vissa saker – att tanken söker sig dit igen och igen och igen för att man inte har ”känt genom det färdigt”. Mycket sällan lyckas man lösa något genom att undvika det. Jag förstår att du är rädd att du ska börja tycka mer om killen ifråga ifall du låter dig själv tänka på honom, men jag tror inte heller det är bra om du försöker undvika det och ger dig själv skam över det. Det kan du bli till en ond cirkel av tankar. Kanske du kan låta honom vara som en hemlig fantasi för dig själv nu, och använda energin som den här förtjusningen ger dig till att satsa på att ta hand om dig själv så att du själv börjar må psykiskt bättre (för man får ofta mer energi överlag när man är lite förälskad), SAMTIDIGT som du håller en viss mental distans till det hela med medvetenheten om att det är ENDAST en fantasi som du har just nu och inte kommer bli mera?
Någon gång när jag själv har varit förtjust i någon jag inte borde vara förtjust i (någon som exempelvis varit upptagen) så är det i alla fall så jag har ”löst” det. Inte förnekat att jag känner det jag känner, och försökt att samtidigt lägga undan all skam eftersom jag inte kan hjälpa mina känslor, låtit mig själv tänka på dem när min hjärna vill det men med grundmedvetenheten om att det endast är en fantasi och kommer förbli så. Sen när det ”lagt sig” och börjat gå över så har jag märkt att den relation jag fått med personen i fråga har blivit mera ”broderlig” på nåt vis, mycket närmare, och sen har förälskelsekänslorna inte kommit tillbaka igen. Men alla funkar vi ju olika, så fast det funkade så för mig så behöver det ju inte vara att det funkar så för alla.
Jag tror du är något långt på spåren med när du säger att det kanske handlar mera om den typ av uppmärksamhet han gav dig, just den typ uppmärksamhet som du kanske sökt. Det handlar kanske mera om det, än om vem HAN är.
Sen har jag också en annan, lite lösare teori, som inte nödvändigtvis stämmer men som det kan vara värt att reflektera över. Du säger att du dejtat en del men inte alls hittat någon som det klickat med, men nu klickar det med din kompis kille. KAN det potentiellt vara så att du samtidigt undermedvetet är lite rädd att ingå en relation (fast du nog vill det) och behöva öppna dig för någon? Så därför så ”övar” dina känslor sig på någon som är trygg att bli förtjust i just EFTERSOM han inte alls är tillgänglig, du kan inte vara med honom, alltså behöver dina rädslor kring att ingå en relation inte bli förverkligade? Det här är lite av en long shot, men jag vet att det kan vara så ibland så det tåls att funderas på. OM det har något med saken att göra så kan detta faktiskt vara ett helt bra ”tecken” (fast det känns skitjobbigt) – att du så småningom börjar bli redo att ingå något djupare med någon, men dina känslor liksom bara ”övar sig” lite med den här typen nu först.
Om det inte var pandemitider så skulle jag kanske rådgöra dig att åka på en liten resa någonstans för att bara få satsa på dig själv och göra en liten ”re-set” på så vis, men just nu är det kanske lite svårare. Men satsa på dig själv lite extra just nu, lägg kärleken du känner på dig själv! Kanske ta dig själv på en dejt?
Jag antar att mitt främsta råd här är att inte ge dig själv skam över att du känner som du känner, och låta dig själv tänka igenom allt utan att stoppa tankarna. Om du vill ha hjälp så kanske du kan boka samtalsterapi, det kan hjälpa att diskutera genom saken med någon utomstående, kan förstå om du börjar känna dig ganska ensam med de här tankarna du har.
Lycka till, jag hoppas du hittar någon annan fin typ i ditt liv snart som du kan ge all din fina kärlek <3
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar