Jag jämför mig med andra, för de känns som att dom är bättre en mig. Jag vet att alla är bra på sin egen set, men de känns som att inte jag är de. Och kommer inte vara de heller. Jag har nu pratat med kuratorn, som har sagt åt mig att jag skulle behöva gå och prata med en psykolog. Men nej de kommer jag absolut inte göra. Jag hatar att prat om hur jag mår
Sen blir jag jätte fort arg, helt rasande arg. Jag skulle kunna klappa upp personen som sårar mig på något sätt utan att ångra de vad jag gjorde. När jag blir arg vill jag skuffa vårt personen/personerna för att få egen tid att lugna ner mig. Jag blir lätt irriterad av folk
Sen övertänker jag mycket, och ofta leder mitt övertänkande till rätt. Så varje gång jag övertänker känns de redan som om jag vet hur de är fast personen har inte sagt något eller liknande
Sen så lämnade min bästa vän mig, som slog mig hårt. Jag hatar henne nu och hennes vänner. Hennes ena vän gillar min pojkvän, och de hatar jag. Hon är själv hövligt irriterad och fittig mot mig. Och jag kunde göra allt för att få henne sluta försöka bli ”vän” med mig eller bli mer med min pojkvän. Klart är jag okej med de att de är vänner och bra vänner, för de för man vara med vem man vill. Men när jag försöker förklara de blir de sura, och de har även prata skit av mig, alla de (min pojkvän med). Ja vi två var lite osams då men jag kommer ihåg de ändå till denna dag. För jag kunde ALDRIG prata skit om han åt min vänner fastän hur arg jag skulle vara. Nej jag är inte så rädd att min pojkvän skulle gå efter henne, utan jag är mest rädd om henne. För man kan absolut inte lita på henne. Men ibland känns de ändå pga min övertänkande att de skulle kunna bli mer mellan dem.
Hennes vänner och hon talar så mycket skit om mig och blänger på mig i skolan. Just nu är de på prao som är så jävligt skönt (alla de är en år äldre än mig), för jag behöver inte möta deras blickar.
Jag mår själv jävligt dåligt över denna sak, för jag mår inte allmänt heller nå bra. För de gör allt seger bara för att få mig må dåligt, och de vill ha säkert henne och min pojkvän tillsammans. Mest snackar de skit om de att jag inte låter min pojkvän vara med dom. Jag har för fan förklarat åt de 100 gånger att jag är okej med de att de är vänner, men att någonstans går gränsen. Och ja jag vill att dom ska vara med varandra, för de har rätt att vara de. För några veckor sedan var det nog långt över gränsen mellan dom, men de e Bell okej nu. Men inte helt bra heller.
Just Denver flickan försöker vara så snäll mot mig men jag vill bara klappa up henne och visa henne hur skit hon har fått mig att må. För de har inte varit såhär skit på länge. Och jag vill att hon ska sluta prata med mig, för jag vill inte ha någon kontakt med henne.
Alla mina vänner tycker jag borde göra slut med honom, men nej jag kommer absolut inte göra de!
De känns enda att hon skulle vara bättre än mig, hon är kortare än mig och smalare och säkert har hon bättre personalitet en mig.
Jag skulle gärna vilja prata med alla av dom och berätta hur de har fått mig att må, men som jag sa vill jag inte ha någon kontakt med dom.
Jag har försöker fråga vad dom har pratat om mig av min pojkvän, nålite har jag fått reda på men de e mycket ”hemligt” med. Varje gång jag hör någon prata något dumt av honom säger jag är han vad de var.
Men i denna situation vill jag verkligen veta allt.
Jag skulle mycket gärna vilja vara vara död nujust, men jag vill ändå leva lite på något konstigt sätt
Jag skulle gärna vilja höra allt vad som de inte har sajt mig, men verkligen en förlåt.
Nej, jag kommer inte riktigt förlåta dem men de skulle åtm få mig att må bättre när jag skulle veta allt. Fast hur grovt de är
De pratar en del, och de är jag absolut okej med så länge jag vet att de gör de.
För de känns ofta att jag är the second choise, som jag säkert är.
De känns som att om jag skulle se bättre ut skulle de inte vara såhär.
De e massor jag kunde skriva ennu, för dröjt var inte allt. Men jag ör så tröt gnu och vill gå och sova för skriver denna på natten
Kommer säkert skriva någon gång igen här snart :/
Ungdomsinformatör Kix svarar
Hejsan!
Tack för att du skrev in, ledsen att höra att du inte mår bra just nu. Men jag måste säga att du är bra på att skriva och uttrycka dig i ord, jag hoppas att det hjälpte att få skriva av sig lite. Att skriva är kanske ett sätt som överlag kunde hjälpa dig att få rätsida på dina tankar och känslor? Ifall man inte får ett utlopp för sina känslor så blir det så lätt att man liksom ”snärjer in sig” i sina egna tankar, ifall det är mycket som händer i ens liv (och speciellt om det är jobbiga saker). Att skriva kan vara ett sätt att få allt det ogreppbara som snurrar i skallen ner till något mera konkret, något fysiskt. Du kan exempelvis börja skriva dagbok, och så får du förstås alltid också skriva in hit när du känner för det.
Ursäkta att ditt svar har dröjt en aning, jag var sjuk hela förra veckan och är först idag tillbaka.
Det är tungt att vara deprimerad. Det är ändå bra att du har fått en diagnos för det, för då blir det lättare att kräva hjälp ifall du i nåt skede börjar känna att det ändå vore en bra idé! Det är bra att du gått till kuratorn, men en psykolog tenderar nog på grund av deras utbildning ha bättre verktyg att kunna hjälpa. Jag kan förstå ifall det känns jobbigt att prata om sina känslor till någon. Men försök att komma ihåg att ni är på samma team, ni vill samma sak – att du ska ha det lättare och må bättre! Och det kan kännas skönt att få prata av sig någonstans, när man vänjer sig med det. Det blir liksom ens EGEN stund där man bara får fokusera på sig själv och prata om sig själv utan att det är själviskt. Ett ställe där man får säga precis vad man vill utan att någon dömer en för det – för det är deras jobb att lyssna. Jag har själv gått i terapi och jag kände i början lite som du, att jag inte ville göra det, och inte ville ta emot hjälp. Men det är nog något av det bästa jag någonsin gjort, förstår jag nu i efterhand! Man måste inte heller prata hela tiden om hur man mår, utan man får välja själv vad man känner att man vill prata om den dagen. Exempelvis allt det som pågår i din vänskapskrets.
Jag är jättestolt över dig som hållit dig clean från ditt självskadebeteende i en månad, bra jobbat <3
Angående tankarna kring mat så brukar jag säga att man ska jämföra människokroppen med en bil. En bil behöver bränsle för att kunna köra, och göra allt det som en bil gör. Likadant behöver människokroppen näring för att kunna fungera som den ska. Ifall den inte får tillräckligt med näring så är det alltid något i systemet som lider av det – både i knoppen och kroppen. Jag vet inte om det hjälper dig att tänka så, men det kanske kan neutralisera lite vad mat egentligen är?
Det är svårt att inte jämföra sig med andra idag när man också blir bombad med redigerade bilder på social media. Jag skulle föreslå att du försöker följa också några konton med någon typ av ”body positivity” eller ”body acceptance”, för att blanda upp det lite. Jag gillar exempelvis @saggysara ’s konto. Ledsen att höra att folk retade dig när du var yngre. Jag hoppas du förstår att det säger mycket mera om dem än om dig – hur osäkra de var eftersom de gav sig på en annan person på det viset för att kunna hävda sig själva.
Det låter jobbigt det som du upplever med din ex-bästis, hennes nya vänner, och din pojkvän. Som att du är liksom ”fast” i mitten av allt, försöker dra dina gränser för vad som är okej och inte, men att folk inte riktigt lyssnar eller inte riktigt alltid förstår det du säger.
Jag tycker det låter väldigt falskt av den här tjejen att försöka göra sig vän med dig om hon samtidigt försöker något med din pojkvän. Jag kan förstå ifall du inte riktigt känner dig bekväm med det, och inte känner att du vill vara runt det gänget ”något extra”. Speciellt inte ifall de talar illa bakom ryggen.
Försök att trösta dig med att ifall de är ett år äldre än dig så tar det inte jättelänge innan de har gått ut din skola och du slipper dem.
Om människor behandlar dig dåligt så har nog ingenting att göra med hur du ser ut, eller att du på nåt vis skulle vara en sämre person än någon annan. De har nog också sina egna issues. Försök att bara gå med din rygg rak och inte ”ge dem” nåt av dig som du inte vill att de ska ha. Satsa istället din tid och energi på saker och människor som får dig att känna dig bra.
Jag hoppas att du kan prata med din pojkvän om hur allt detta ”drama” kring er får dig att känna.
Hoppas saker löser sig snart, skriv in igen om du vill!
Kram, Kix
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar