alkoholproblem 2

Hej igen!

Äschdå, då var det ju svårare att söka hjälp för honom här i trakterna. Men A-rådgivning finns nog på de flesta lite större orter och i alla städer, så försök få honom att pröva med det. I städer har de också sina motsvarigheter till exempelvis ungdomsstationen Klaara och där kan även finnas olika stödgrupper som han kan ha nytta av. Som sagt, bättre att ta tag i det ordentligt i ett tidigt skede än att låta det gå år av ångest, bakfyllor, konsekvenser av drickandet och dålig ekonomi. Då tenderar ju allt att läggas börda på börda och just sådant som att det är dyrt att dricka kan göra att framtidsdrömmar inte kan uppfyllas eller att man får skulder och liknande...

Eftersom ni bor på olika ort kan det ju kanske vara svårt att verkligen ordna saker åt honom, som att boka tider, komma med som moraliskt stöd eller prata med föräldrar eller andra vuxna i hans närhet. Men jag skulle ändå önska att du försökte övertala honom att söka professionell hjälp. Och kanske att han ska ta med någon annan som moraliskt stöd när du inte kan. Han är så ung ändå och det är ändå inte meningen att vi ska klara av allt här i världen själva, som jag redan skrev.

Vem som blir beroende och vem som inte blir, det är så random också, det är inte på det sättet något man kan rå för, så man ska inte behöva skämmas så mycket heller. Jag vet att vi har en samhällskultur där alkoholproblem anses bero på dålig självbehärskning och att många skäms för det, men samtidigt blir ju den här världen allt bättre på att acceptera allt från psykisk ohälsa till andra beroenden också. Och det finns fullt med folk som jobbar med behandlingar och ser klienterna som människor och inte patienter, som inte skuldbelägger eller anklagar eller något, utan rent och skärt hjälper. Men till skillnad från dig, hans föräldrar och vänner har de alltså de rätta metoderna, redskapen, förklaringarna och utbildningen till det. De har också en annan ork än du som flickvän eller hans föräldrar och vänner har har och de kan inte bli medberoende. De är proffsen, och de kan det här.

Om du känner att du skulle vilja bolla din oro med hans föräldrar, så kan du ju alltid be om lov av honom att få ringa dem. Det kan ju vara lite obehagligt för honom att han inte vet vad ni pratar om, så kanske skype med flera personer samtidigt också kunde vara ett alternativ? Det kan ju vara att han känner sig väldigt utsatt och är rädd att ses som svag och utan kontroll över sitt liv, så var försiktig med att inte låta nedlåtande eller omhändertagande. 

Lycka till och hoppashoppashoppas det snart reder upp sig <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott