Jag är inne i en väldigt dålig period just nu, och mår otroligt dåligt.
Jag har haft ätstörningar sen kanske ett år tillbaka, det började med att jag åt väldigt lite och rasade i vikt för att efter ett tag börja hetsäta ibland och då gick jag ju nästan upp allt igen.
Nu har jag återigen gått ner lite och idag väger jag ca 55 kg och är 162 cm lång-alltså helt normalviktig, men jag är INTE nöjd med mig själv.
Ca 95 % av min vakna tid är det enda jag tänker på MAT; vad jag ska äta, när jag senast åt, när jag ska äta nästa gång, hur många kalorier maten innehöll osv.. jag måste ha full kontroll annars får jag panik! Fast detdär med kaloriräkningen är väl egentligen jobbigast. Jag har sån otrolig press på att gå ner i vikt nu till sommaren och jag blir så himla påverkad av alla träningskonton som finns på t.ex. instagram, där de lägger ut bilder på den supernyttiga maten de äter och en massa gymbilder. Vill ju för en gångs skull kunna känna mig snygg i bikini och inte behöva skämmas för min kropp!
Jag försöker hålla mig till en viss kaloribudget varje dag, men det slutar alltid med att jag efter några dagar hetsäter allt som jag egentligen inte tillåter mig själv att äta, och då äter jag otroliga mängder mat - kan vara upp till det dubbla som jag annars brukar äta, för jag får sån himla ångest och då måste jag äta ännu mera för att dämpa den!Och då börjar ju förstås cirkeln om igen; jag äter mindre och nyttigt i några dagar för att sedan äta upp ALLT igen! Förstår inte varför jag gör det när jag ändå annars äter så att jag blir mätt, mycket protein o.s.v!
Efter att jag hetsätit känner jag mig jätteäcklig, tjock och tom, som att allting bara var meningslöst. Jag menar, det spelar ju ingen roll att jag äter nyttigt när jag sedan ändå bara hetsar en massa skräp. Är hela tiden rädd för att gå upp i vikt!
Har också tappat otroligt med motivation för fotbollen som jag annars älskat, då maten tar upp så mycket av min tid. Brukar också jogga ibland men den träningen blir ju också onödig när jag ändå bara äter för mycket sen.
Jag vet PRECIS hur man ska äta för att gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt, men ändå lyckas jag aldrig! Vill ju dessutom samtidigt bli fri från min ätstörning och sluta tänka på kalorier hela tiden, men det går ju inte att gå ner i vikt och bli frisk på samma gång! Får sån himla ångest om jag ätit för mycket så därför måste jag alltid ha full kontroll på hur mycket jag stoppat i mig.
Man kan säga att MATEN påverkar mitt humör, det är den som styr hur jag mår! Har jag ätit för mycket mår jag jättedålig och vice versa. Vill inte ha det så här längre, vill gå ner i vikt men samtidigt få ett normalt förhållande till mat och min kropp utan att hetsäta!
Skulle kunna skriva i timmar om det här men det skulle nog bli jobbigt att läsa, det var lite svårt att förklara vissa saker men hoppas ni ändå förstod! ledsen
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Jag tror jag förstod dig riktigt bra, du är faktist bra på att beskriva din upplevelse och dina känslor! Medan jag läste frågan funderade jag på en grej. Tänk om du då skulle gå ner i vikt, kanske nå din "idealvikt", och sen står du där på stranden i dendär "perfekta kroppen". Tänk om du ändå står där olycklig, med samma krav i tankarna, samma otillräcklighet och känsla av att du inte duger. Jag presenterar denna potentiella teori, eftersom detta faktist är något vi stöter på kontinuerligt i ätstörningsvården. Även om man så att säga lyckas gå ner i vikt, blir man sällan magiskt nöjd över sig själv, utan känner krav på att man fortfarande måste ändra på sig för att vara tillräcklig. Detta fenomen beskriver egentligen mycket bra det som ätstörningen gäller, symptomen fokuserar på det yttre, men källan är inuti oss. Känslan av att man inte duger, känslan att man borde ändra på sig, känslan av att man behöver kontroll.. osv. Därför tror jag det är viktigt att man fokuserar på sitt inre så mycket som möjligt.
Ändå är människan en helhet och jag förstår att det finns en viss kaoskänsla sammankopplad till ditt ätande. Jag förstår att du har tagit reda på mycket om mat och "rätt" ätande, men det finns några fallgropar man ofta stöter på. För det första är det ju ytterst
viktigt att kalorimängden är tillräcklig. Strävar du efter en kalorimängd som inte är tillräckligt stor för att göra din kropp belåten, ökar risken för hetsätande betydligt. Det här är något man kan kolla upp på en näringsterapeuts mottagning om man har tillgång till det. Om kalorimängden är tillräcklig, måltiderna regelbundna (ca 5 per dag), maten mångsidig och du inte känner dig hungrig utan lämpligt mätt, då är det orsak att misstänka att det finns en psykologisk faktor bakom det hela. Är det någon känsla som triggar ätandet då du egentligen inte är hungrig? Ensamhet, sorg, missnöje, ilska..? Då är det de bakomliggande känslorna det är viktigt att få tag på och bemöta. Idealt kan man göra det med stöd av en professionell vårdare.
Du berättar att du efter "kaloribudget" äter sådant du annars inte ger dig själv tillåtelse att äta. Hur skulle det kännas att inte förbjuda något? Det är ett fenomen vi ofta arbetar med, när något är "förbjudet", är det ofta det man hetsäter. I sunda matvanor ingår också en godbit här och där. Om matvanorna annars är på god grund i och med regelbundet ätandet, tillräckligt ätande och mångsidigt ätande, kan man mycket väl inkludera sina godbitar utan att det påverkar vikten höjande.
Som sagt skulle det ideala vara att du kunde ta ditt inre som startpunkt för helhetsmässigt må bättre. Det skulle vara mycket fint om du kunde "släppa taget" om kalorierna och koncentrera dig på regelbundenheten och mångsidigheten. Vi har ett fantastiskt
regleringssystem i kroppen som ger oss en karta i handen. När man är hungrig skall man äta, och när man börjar känna sig mätt skall man sluta. Äter man regelbundet hinner hungern inte bli vrålhunger så att man överäter, och tar man en portion mera då man inte ännu är mätt ger man kroppen det den behöver och samtidigt minskar man betydligt på risken för hetsätande. Det låter tråkigt att du har tappat intresse för tex fotbollen om den stått dig nära, så går det ofta när maten blir det centrala i livet. Kanske du kunde återuppta din hobby, jogging också om det känns bra? Det skulle vara viktigt att du skulle få in njutningskällor i livet. I helhetsmässigt välmående går allt detta hand i hand, och fokus ligger kring vad känns bra för dig och vad du njuter av. Vågen kan du också gärna tex ge bort föreslår jag, siffrorna i vågen.. ja de är faktist bara siffror.
Varma hälsningar,
Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar