dålig matlust och dåliga tankar

Hej.

Förlåt att du har fått vänta så länge på ett svar. Jag tycker att det är jättebra att du själv reagerar över att det är någonting på gång med ditt ätande och dina tankar. Så nu skall vi fundera över vad du kan göra åt det.

Tyvärr är det ju jättevanligt att man är kritisk till sig själv och kanske framför allt sin egen kropp då man är ung. Det beror säkert på att man är mer benägen att jämföra sig med andra i väldigt mycket. Både med vänner och med personer man ser på bild (tidningar, filmer, insta o.s.v.) Det är viktigt att man kommer ihåg att ALLA människor ser olika ut, och att vi alla bär på olika arvsanlag vilka gör att vi helt enkelt är olika - det är inte meningen att vi skall se likadana ut. Oftast är det tankar om den egna kroppen som gör att ätandet blir knepigt.

Ibland finns det personer som "önskar sig" en ätstörning, d.v.s. att de aktivt försöker jobba för att få en, för att de tänker att de då kan gå ner i vikt och sedan bli friska igen då de är smala. Som en intelligent och tänkande person så tror jag att du förstår att det inte fungerar så. Då ätandet blir ett så pass stort problem att man faktiskt insjuknar i en ätstörning så är det inte längre så lätt att man bara kan välja att bli frisk igen, det tror jag att alla människor som har lidit av en ätstörning kan intyga. Därför tycker jag att du gör alldeles rätt i att du reagerar på dina dåliga tankar nu, medan de ännu går att motarbeta.

Mitt förslag är att du skulle försöka gå "utanför dig själv" en stund. tänk på det som att det istället är din bästa vän som har de dåliga tankarna om sitt ätande, och du diskuterar saken med henne. Antagligen skulle du ju resonera helt annorlunda än vad du gör nu. Om det var din bästa vän som skulle lida av problem med sin självkänsla så skulle du, som utomstående se alla de underbara egenskaperna hon har. Hur vacker hon är, och hur många av hennes egenskaper du tycker om och värdesätter just därför att hon är som hon är. Föreställ dig de saker du skulle säga till henne, ifall det var hon som tyckte att hon inte vill eller vågar äta. Det är just dessa saker som du måste bli bättre på att säga åt dig själv.

Med din logiska hjärna så vet du ju att du äter bra, att du tränar och att du FÅR äta godsaker ibland. Du vet ju att din kropp behöver näringen och bränslet för att orka alla dagar. Så mitt råd är att för varje negativ tanke som dyker upp så skall du svara antingen snällt - som du skulle göra om det var din bästa kompis som sade det om sig själv (t.ex. "jag borde inte äta detdär" - "jag får visst äta det, jag tar hand om min kropp och den behöver bränslet", eller "jag har en stark och fin kropp och många goda egenskaper - jag borde inte skapa problem av någonting som inte är ett problem". Jag vet att det känns dumt till en början, och att man inte direkt tror på vad man säger de första gångerna man gör det, men det betyder inte att det inte skulle ha en inverkan ändå. Sakta men säkert kommer du att märka att du blir lite irriterad på dig själv då du "dissar" dig själv, och då kommer det att bli lättare att knycka på axlarna och istället tänka "jag är fin och värdefull som jag är".

Jag tror också att det är bra att tala med någon de gånger man upplever att man har ett problem eller märker att man har dåliga tankar som börjar ta för stor plats. Kansk du har en kurator eller skolhälsovårdare som du kan tala med? Eller kanske du skulle behöva tala med en psykolog, som kan ge dig verktyg att stärka din egen självkänsla. Isåfall kan du kontakta t.ex. skolhälsovårdaren eller din egen hälsocentral och se vilka möjligheter det finnspå din hemort.

Viktigast är att du alltid kommer ihåg att du har ett värde precis som du är, och att varken du själv eller någon annan har rätt att tala elakt till dig.

Sköt om dig!

Kram

Tessi