Danzzzaaa

Hej!

Innan jag ens hann läsa så långt som att du själv oroar dig för hur du ska hinna med allt, så hann jag tänka "men när ska du leva då"? Inte bara när ska du hinna med alla läxor och skolarbeten och när ska du hinna jobba, utan också när ska du hinna ta det lugnt bara för att hinna med dig själv? Kan man ens schemalägga att fundera, känna, tänka, drömma och helt enkelt bara vara? Det är ju minst lika viktigt som att vila kroppen, att vila hjärnan och utvecklas som människa, men det kan du inte göra på beställning när du har en lucka - för då är du kanske helt enkelt för trött för några större livsinsikter och helst bara vill slötitta på TV. Och på fredagar och lördagar ska du kanske hinna med kompisar och familj, hinna handla eller shoppa, utföra hushållssysslor, lacka naglarna, festa osv? När ska du hinna läsa bloggar, kolla insta, prata med kompisar... Och har du inga andra fritidssysselsättningar som skulle behöva få sin beskärda del? Dansen "kostar" ju också i tid att ta sig till och från träningarna, duscha, tvätta träningskläder osv. För att inte tala om att mera dans kostar troligen mera pengar (deltagaravgifter).

När ska du få in så här mycket dans - och kan det ens bli kvalitet på träningarna om du pepprar hjärnan och kroppen för full av det? Den hinner inte återhämta sig och smälta allt, speciellt om du pang bom går från 3 till 15 timmar! Naturligtvis kommer kroppen att ta skada förr eller senare, dans är en krävande sorts idrott och skaderisken är hursomhelst rätt så stor. Kommer det ens att vara lika kul om du gör det hela tiden, typ som att äta favoriträtten varendaste dag?

Nu låter jag väldigt negativ, jag vet, och visst finns det en massa andra i din ålder som sätter precis lika mycket tid på sin sport. Men min stora fråga är väl egentligen: VARFÖR vill du plöstligt bli så mycket bättre? Vem är det du ska bli duktig för? Varför måste du hinna innan du blir för gammal för det?

Och varför vill du ha erfarenhet av att ha mycket på gång samtidigt - är det faktiskt något eftersträvansvärt och beundransvärt? I dessa tider då en femtedel av alla unga kvinnor har utmattningssymptom eller fått psykisk ohälsa på grund av prestationsångest och en känsla av att inte duga? I mina öron låter det du berättat som alldeles för mycket. Tro mig på basen av min erfarenhet, det är för mycket även för den mest energiska och stresståliga att både ha heltidsstudier, extraknäck och en krävande hobby. Det är att bränna sitt ljus i båda ändarna och jag vill ju inte gärna att du gör om samma misstag som alltför många andra unga tjejer idag.

Något måste ju bort om du ska lägga 15 timmar till på något annat, så enkelt är det. Det är ett halvtidsjobb i tidsåtgång du räknar med nu, inklusive transport till och från dansstudio mm.

Jo, nu låter jag hård. Jag vill inte krossa några drömmar. Och det är absolut inget fel på dans - jag dansar själv ett par dagar i veckan. Men jag får också höra så många skräckhistorier om hur de mest well laid plans blir till sjukskrivningar och depression för att folk tror att de ska klara allt och lite till, och du beskriver en av de klassiska orsakerna de varnar för. Så snälla, tänk i första hand på ditt eget välmående. Och livet är så mycket längre än vad man förstår i tonåren, det är faktiskt ingen brådska, inte ens med att lära sig dansa riktigt bra.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott