Alltså nu har jag nått lite framsteg, jag har varken spytt eller skärt mig på en vecka!! Före det gjorde jag det varje dag. Men nu är det så att igår föll jag tillbaka till mitt gamla beteende, och gick tillbaka till dieten jag höll före. För i en vecka har jag struntat heeelt i ätstörningsmonstret och ätit det som alla andra har ätit (inte utan ångest förstås men jag har kämpat emot monstret som bara skrek att jag skulle spy, skära, spy, skära hela tiden). Men nu mår jag så dåligt över det så det tänkte gå riiiiiktigt snett igår. Hur ska jag nånsin kunna äta normalt utan ångest igen? Vad ska jag göra? Jag orkar inte längre till. ätstörningstjejen
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Praktikant vid Decibel Angelica svarar
Sjukskötaren Ira svarar
Hej ätstörningstjejen!
Gumman, vi har skickat din fråga åt experten Ira. Svar är på kommande! Tills dess, försök att tänka på att du klarade dig i en hel vecka, det är oerhört strongt av dig!!! Bakslag kommer alltid, ingen väg går spikrakt uppåt när det kommer till psykisk ohälsa. Det viktiga är att man reser sig efter varje steg tillbaka. Ett steg tillbaka, två steg framåt. Långsamt framåt. Bara för att du fallit tillbaka lite nu så betyder inte det att det inte finns något hopp för dig nu. Res dig upp, borsta av dig och håll huvudet högt. Och kom ihåg: "The beginning is always the hardest."
Som sagt, svar kommer snart, ta hand om dej <3
hälsar ungdomsinformatören Liselott och storasyster/sommarjobbare Angelica
Och här är svaret från ljuvliga Ira:
Hej!
Jättefint, underbart att du har kunnat avhålla dig från självskadande,
det är en ideal grund att börja bygga på. Och att du har ätit fritt,
vad fint dethär låter. Att bli frisk från en ätstörning har jag aldrig
sett ske enligt en rak stigande linje, utan det är framsteg, det är
baksteg, det är framsteg, och mindre baksteg, och framsteg igen. Det
är mycket typiskt och då gäller det förstås att inte tappa hoppet då
bakslagen kommer utan hoppa upp på hästen igen och fortsätta kampen.
Bakslagen betyder absolut inte att allt har gått åt skogen! Det är en
tidskrävande process att bli frisk från en ätstörning, precis som man
också oftast insjuknar under en längre period och inte så att man
plötsligt vaknar med en ätstörning. Tålamod, mod och målmedvetenhet är
något man behöver. Dra krafter ifrån ilska mot allt det ätstörningen
tar ifrån dig, och å andra sidan från allt det du drömmer om och vill
göra utan att en ätstörning begränsar ditt liv.
Nu har du ändå redan bevisat för dig själv att du visst kan motstå
ätstörningstankarna även om det är svårt. Det innebär att du klarar av
det i fortsättningen också, så våga fortsätta! Hoppas du har hjälp och
stöd för processen, så du inte behöver göra precis allt ensam, det är
viktigt.
-Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar