Hjärnspöken

Hej!

Det är bra att du frågade om det här, för just det där med en negativ, förbjudande och kritiserande röst i huvudet är en tydlig varningsklocka. Klart att vi alla har en "förnuftets röst" inuti oss, som säger till oss när vi gör något fel (enligt den delen av oss själva). Men risken finns, speciellt när det kommer till sådant som ätande och träning, att den här rösten växer sig alldeles för högljudd och dominant.

Att just ätande och träning är "farliga" områden för den här rösten beror på att de dels är relativt lätta att kontrollera. Vi bestämmer själva över hur vi äter och tränar och det kan ge en känsla över kontroll i livet, som i sig kan vara väldigt belönande. Speciellt om vi känner att det är mycket annat i livet vi inte har kontroll över eller inte lyckas bra med, eller har svag självkänsla och ofta förlorar i jämförelsen med andra. Att vi lyckats med kontrollerandet kan ge en kick som i värsta fall kan bli beroendeframkallande.

Dels så känns det som att hela världen just nu är koncentrerad på just ätande och träning, vi bombaderas med träningsbloggar, reklam för ekoprodukter, bjuds in till löpningsevenemang osv dagligen. Det är pop just nu, anses som något nästan enbart positivt och eftersträvansvärt numera på ett sätt som nog inget i samhället tidigare varit förutom religion och politik. Jo, vissa har blivit riktigt fanatiska! Så då får den här kritiska inre rösten en massa utrymme och uppmuntran, och det växer den ju sig såklart starkare av.

Men kritik har aldrig någonsin gjort någon lyckligare, och det finns alltså tusentals människor bara i lilla Österbotten som glömt bort just precis det. Folk på god väg mot ortorexi. Ingen har någonsin blivit gladare, friskare och mer tillfredsställda i sina liv i längden av att tala elakt till sig själv, försaka och förbjuda sig själv saker, pressa och hetsa sig själv, kalla sig själv fula namn, straffa sig själv när man brutit mot kritiska röstens krav... Så det är mycket viktigt att inte låta den kritiska rösten få taltur för ofta eller vrida upp volymen på den.

Dessutom är den väldigt falsk. Det finns en gammal psykologisk teori som kallas The Inner Game of Tennis. Den håxade en idrottspsykolog på redan på 70-talet, men den funkar för det mesta i livet. Se, vi brukar säga att "jag talar med mig själv" när vi talar om den där kritiska inre rösten. Men "jag" är alltså sällan så snäll, medan "mig själv" är mera den instinkt som kroppen har att göra bra ifrån sig, lära sig nytt osv. Den är mera omedveten, inte så att man hör orden den säger, utan den är tex när vi får till ett riktigt bra slag med tennisracketen utan att ens ha tänkt att nu ska jag slå bollen si och så. Ju mer "jag"-rösten får tala, desto sämre går det faktiskt i tennismatchen, för den säger sådant som "din j*vla idiot, kan du aldrig slå ordentligt, nu strulade du till det, du är inte värd att vinna det här..." Översätt de orden till ätande och annan träning, så hör du vad jag menar. Den förstör för vårt undermedvetnas och vår kropps önskan att må bra.

Så försök att sätta munkavle på din inre kritiska röst. För den är på riktigt farlig. Hos svårt ätstörda, som anorexipatienter, så brukar de kalla den där "jag" för Anorexin, kanske till och med ge den rösten ett namn, som Kenneth. Det är lättare, har jag förstått på anorexipatienter, att se Anorexin som något helt frånskilt från dem själva, som en annan människa eller varelse. Då har de lättare att märka när den där kritiska rösten pressar dem mot sjukdomen. De övar istället på att tala med snäll röst till sig själva, berömma sig själva för saker som inte har med mat eller träning att göra, skapa hälsosamma relationer till andra människor osv. Men a och o är att bli snäll med sig själv igen. Behandla sig själv så som man skulle behandla en riktigt god kompis.

Så försök att fundera över vad det är som ger dig dåligt samvete, vad den kritiska rösten säger, och diskutera hur ni vill ha ditt liv riktigt. Vad gör dig lycklig? Är all förnekelse och försakan och bestraffning värt det? Nu säger jag inte att du ska frossa i godis, utan att du måste komma ifrån de nagativa tankarna. Börja gilla dig själv igen. Njuta av ditt eget liv. Njutning kan vara en nygräddad kanelbulle, men också en lugn länk i uppfriskande sommarduggregn. Lev för att du njuter av det, njut av att leva. Gör mer av det som gör dig lycklig och var snäll med dig själv, visst? <3

Hälsar ungdomsinformatören Liselott