Ledsen/glad

Hej!

Hm, humörsvängningar kan bero på massor av olika saker och det är stört omöjligt för oss att veta vilken orsak som kan stämma in på just dig. Men vi ska ta och ge lite förslag och teorier och så får du fundera vad som kanske ligger bakom ditt humör och vad som passar just dig att göra åt det?

Det första man kommer att tänka på när man hör att en ung tjej har humörsvängningar är att det kan bero på puberteten. Det låter fånigt, jag vet, men ack så sant. Se, under puberteten så sätter könshormonerna igång på allvar i kroppen och de påverkar så mycket mer än bara bröst och mens för tjejer och utlösning och skägg för killar. De påverkar hur vi förändras som personligheter, mognar och utvecklas, får nya intressen, känner oss - och så påverkar de ofta humöret. Hormonerna kan göra att humöret tidvis kan svänga ganska hastigt dessutom, så att man exempelvis ena stunden är uppspelt och nästa sekund blir fly förbannad. Det är kanske mest de negativa känslorna vi märker - känner vi positiva känslor är vi och omvärlden ju bara glada för det. Men det är alltså vanligt att man blir lättare irriterad, lättare gråtfärdig, lättare nedstämd och ledsen, lättare arg och lättare gnällig. Även när tjejer börjar med hormonella preventivmedel kan de ha humörsvängningar en tid eller kontinuerligt efter det. Är det tillfälligt är det bara att uthärda, är det mer långvarigt måste de sluta eller byta preventivmedel.

Det är även vanligt att man lättare förlorar hoppet och framtidstron, men förhoppningsvis är det bara tillfälligt. Att man exempelvis under en kväll känner sig väldigt nere. Men ibland blir perioderna av nedstämdhet längre och blandas med ångest för allt möjligt. Förhoppningsvis är det bara "Teenage Angst", alltså typ tonårsångest, och går över av sig själv, även om det kan ta länge (kännas länge i alla fall). Men idag är det vanligare att det utlöser mera långvarig psykisk ohälsa och de orsaker som allmänt nämns är bland annat att unga idag kräver så otroligt mycket av sig själva som de upplever att de inte kan uppfylla, samt yttre krav som på skolgång och idrottsprestationer osv. Aldrig har man jämfört sig så mycket med andra heller som nu när det är så svårt att undgå (tex sociala medier) och det finns alltid något man kan uppleva att är fel med det egna livet eller egna personen. Att då skilja mellan vad som är "bara hormoner" och vad som är allvarligare komplex, svårigheter eller brister är nog svårt.

Att prata med folk med bondförnuft och hjärtat på rätta stället brukar hjälpa, att man genom att ha ett bollplank för sina egna farhågor och besvikelser får hjälp med att styra upp sina tankar till mera hälsosamma och positiva tankar kan vara nog så värdefullt då. Ibland kan det faktiskt vara egna föräldrar som "talar en tillrätta", vet du, de säger inte alls allt bara för att de ska göra det som föräldrar, utan de kan verkligen mena det. Andra bra vuxna kan vara en kompis morsa, en moster, en ungdomsledare eller en kurator. Att tala med kompisar kan nog också delvis hjälpa, men dels har de ju sina egna problem och dels är de inte mycket klokare än man själv alla gånger ;)

Att du stundvis känner dig väldigt ledsen när du är tillsammans med kompisarna kan även tänkas bero på känslor och tankar som inte får komma upp till ytan, men som du ändå tänker och känner undertill. Om du tex egentligen är avundsjuk på en kompis och känner att du förlorar i jämförelsen med henne, men anser att man ju inte får vara avundsjuk, så låser du in dina känslor. Då blir du ledsen, fastän du kanske inte är helt medveten om varför. Detsamma kan hända ifall man har en massa förväntingar tex på strandturen med kompisarna. Om man undermedvetet har föreställt sig hur kul det kommer att vara, hur kul det ska bli med kompisarna, hur de ska uppskatta dig som vän eller ge dig komplimanger för något eller vem som kommer att vara på stranden, och så händer inget av det eller inte som man föreställt sig, så blir man såklart besviken. Men eftersom förnuftet och uppfostran säger bla att man inte ska förvänta sig saker så blir man inte besviken, att man inte ska vara egoistisk osv, så trycker man tillbaka tankarna. Kvar lämnar känslorna och gnager och stör.

Sedan kan man få humörsvängningar av att man inte riktigt skött om sina grundbehov, alltså främst sovit, ätit och rört på sig tillräckligt. Du vet ju hur folk som är hungriga blir knärriga och irriterade? Äter man för lite under en längre tid, så blir det där knärriga, gnälliga, ledsna, lättirriterade och hopplösa nästan konstant. Har man ätit för lite tex för att man vill bli smalare, så blir besvikelsen och missnöjet med den egna kroppen ÄNNU värre av att inte ha tillräckligt med energi. Vissa reagerar även med humörsväningar när de ätit för oregelbundet eller för dåligt för länge (tomma kalorier, socker, fett osv). Då kan det även ha att göra med blodsockernivåerna. Äter man snabba kolhydrater som socker och vitt mjöl, så åker blodsockret snabbt upp och sjunker sedan lika brant igen, och då blir man gnällig och trött. Om blodsocker kan du läsa här. Sockerberoende ger ännu mer av det här och energidrycker kan göra det riktigt illa. Då åker blodsockret bergochdalbana och messar riktigt upp ens humör.

När det gäller sömnen, så blir man också mer obalanserad i humöret om man sovit för lite. Men då brukar det inte kasta lika kraftigt, utan man är mera allmänt trött, gnällig, lättirriterad och orkeslös. En del sjukdomar kan också ge humörsvängningar, men det är nog ovanligt. Men har du något som du vet att kan påverka dig, som tex glutenintolerans, diabetes, psykisk ohälsa i släkten eller om du äter någon medicin för något, så kan du kolla om det finns något samband där.

Förhoppningsivs är det här övergående och inget du behöver lida länge av. Men alla har vi ju bättre och sämre stunder och dagar och alla går vi vanligtvis igenom många olika känslor på en dag, så helt balanserad är nog ingen. Det är sådant man får leva med och så får man lära sig sina egna knep för hur man ska komma ur en viss känsla. För just tillfällig deppighet hjälper kanske att räkna upp tre bra saker med en själv/situationen/dagen/livet tyst i sitt huvud, kanske smeka sin handrygg, ben eller axel för att liksom trösta sig själv, distrahera sig själv genom att fråga någon något eller försöka slippa åt att lyssna på en gladare favoritlåt för att "konstgjort" skapa en bättre stämning inom sig... Alla är vi olika, så svårt att veta vad som är just din grej, så pröva dig fram!

Hälsar ungdomsinformatören Liselott