Orolig över mitt ex hälsa

Hejsan P

Vad fint att du verkligen vill ditt ex väl fast han sårat dig och ni inte längre är tillsammans. Nu vet jag ju inte hur länge ni varit tillsammans eller hur länge sen det var som ni gjorde slut. Men om man varit tillsammans en lite längre tid och verkligen tyckt om varandra så kan man ju inte stänga av alla sina känslor som på en knapp, fast det blir slut. Om man en längre tid haft starka känslor för någon så finns de kvar fast de egentliga kärlekskänslorna tagit slut. Man är ju inte bara älskande när man är tillsammans, man är ju också vänner, kanske de allra bästa vänner ibland. Om allt funkar perfekt kan man kanske fortsätta vara vänner fast man inte längre är tillsammans, men det brukar sällan funka i början iaf.

Det är alltså helt naturligt att du fortsättningsvis känner oro för honom och att du vill att han ska må bra, fast du inte är kär i honom längre och inte vill leva tillsammans med honom. Det kan vara svårt om den ena som nu ditt ex ångrar vad han gjort och skulle önska att ni kunde börja om, och du som inte längre vill börja om ändå vill att han ska må bra och vill försöka hjälpa honom. Om du är snäll och försöker hjälpa och stötta honom kan han mycket väl ta det som att du nog ändå har känslor kvar för honom och att ni nu kommer att börja på nytt. Så mitt råd om du vill försöka hjälpa honom är att du klart och tydligt säger att du gärna vill hjälpa honom att börja må bättre och så men att han ska ha klart för sig att det inte betyder att ni ska bli tillsammans igen, åtminstone inte i detta skede. Man vet ju inte vad som händer i framtiden, men det är iaf redigast mot er båda om du gör allt sånt klart för honom.

Men om du å andra sidan känner att du själv mår sämre av att sätta energi på hans mående så ska du helt enkelt försöka klippa allt med honom. Säg att du vet att han inte mår bra och att du gärna skulle hjälpa men just nu har du fullt upp med eget. Han är ju trots allt en självständig mer eller mindre vuxen person som måste kunna klara sig själv, eller åtminstone ska inte du behöva sätta all tid och energi på att han ska börja må bättre. Det måste finnas andra i hans närhet som kan göra det, tex föräldrar, syskon, kompisar och andra. Försök att tänka att du inte har ansvaret över honom, han har ansvaret över sig själv, likadant som vi alla har.

Det är inte din uppgift att hålla honom över ytan, han måste sparka och hjälpa till själv och kanske hitta någon annan än dig att hålla fast sig i. Det känns jobbigt och hårt men vi alla måste sist och slutligen värna mest om vårt eget mående och se till att vi själva i första hand mår bra. Om vi själva mår bra och känner att vi har kapacitet att hjälpa andra, då är det en annan sak att hjälpa någon.

Många varma kramar till dig och hoppas att du hittar ett sätt att gå vidare som passar för dig. Hör gärna av dig igen och berätta hur det gick.

Hälsar ungdomsinformatören Sanna