...

Hej!

Äschdå vännen att du verkar vara på väg in på en stig i livet som är både tung och farlig. Men fantastiskt bra att du inser det själv!!! Det drar vi en lycklig lättnadens suck över, för det är det absolut viktigaste här!!!

Men. Du står nu vid ett vägval i livet och har ett stort beslut framför dig.

Vet du vännen, alltid när man ska ta stora beslut i livet, oavsett om det gäller utbildning eller köp av lägenhet eller til och med köp av dator, så vänder man sig till sakkunniga för att få råd. Det kan vara olika tester på nätet eller en studiehandledare eller morbror som är mäklare själv. Det går så himla naturligt för oss att be om fakta, förklaringar, stöd, råd och hjälp när det gäller det mesta i livet, men så svårt när skam är inblandat. Alla ätstörningar handlar på något vis om skam. Man kanske känner sig svag, tokig, lättpåverkad, pinsam osv och det kan göra att man håller tyst och försöker tampas med drakarna ensam just precis när man som allra mest borde be om hjälp och få proffsigt och yrkeskunnigt stöd. Att be om hjälp när man ska göra något svårt är en styrka och ett tecken på mognad - och självbevarelsedrift. Att tro att man måste klara av allt alldeles ensam är dumdristigt, kortsynt och lite egoistiskt. Jo, förbannat typiskt österbottniskt, men vem har sagt att österbottningarna har rätt i att tro att de ska klara av allt själv och resten av världen har fel?

Förlåt att vi säger de här sakerna. Men vi känner att du behöver en kalldusch, att du verkligen inser allvaret i det här. Mänskligheten är inte heller uttänkt så att vi ska klara av allt på egen hand. No man is an island, ingen är ensam eller klarar sig ensam. Och det finns alltid någon som verkligen kan hjälpa, till och med som har det som yrke, är utbildad, har erfarenhet av det och är oerhört kunnig på sitt lilla område - om det så än är en kurator på en ätstörningsklinik eller en datorförsäljare.

Så snälla, överväg igen att ta kontakt med någon och få stöd nu när du ska passera den här farliga vägkorsningen. Det behöver ju inte heller vara face to face, du kan ju också få kontakt med någon via e-post eller chatt eller diskussionsforum. Utan att avsklöja desto mera varifrån du är, så snälla ta och läs lite tidigare svar av experterna Ancha, Camilla, Ira och Rasmus. I deras tidigare svar finns fullt med kontaktuppgifter till olika hjälpande instanser. Var inte rädd. Var inte rädd för att öppna dig - var inte ens rädd för att det ska kosta pengar. Du är ännu så ung att alla tjänster av den här typen borde vara gratis för dig.Visst finns det massor av självhjälpsböcker, biografier om folk som gått igenom ätstörningar, diskussionsforum för de som håller på att tillfriskna, bloggar osv osv osv. Du kan nog googla runt - men var väääldigt försiktig med 1) att halka in på sådana som skrivs/drivs av pro-ana, alltså sådana som egentligen idealiserar ätstörningar och 2) att identifiera dig med sådana som är värre i skick än dig och därmed börja känna dig värre däran eller köpa deras idéer eller tappa hoppet.

Vi önskar att vi kunde vara ditt bollplank, din förnuftets röst, din tröstande famn. Men vi kan bara visa dig vidare och verkligen med allt vårt allvar uppmuntra dig att verkligen ta emot hjälp. Väljer du fel stig i livet nu, så väljer du många långa år av svårigheter och sorg som du inte kan göra om sedan, tid av ditt dyrbara liv som du inte kan få tillbaka. Så anlita en vägguide! Please?!

Vill du, så berätta gärna sedan om ett tag hur det gick (tex som kommentar här på din egen fråga).

En enooooooooormt stooooooooor kraaaaaaam!!!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna