Så klumpi :(

Hej 56789!

Ingen fara, de flesta av oss har nog upplevt perioder eller stunder då vi känt oss klumpiga. Varendaste kotte kan åtminstone minnas en eller flera speciella situationer när de varit klumpiga och på sätt eller annat fått lida för det. Ju mer skam eller skada som varit inblandad, desto bättre verkar folk minnas...

Oftast sitter föreställningen om att vara klumpig i kroppen mest mellan öronen, alltså att det handlar mera om inbillning: att befara att det kommer att hända igen och att vi såsmåninngom intalar oss att vi är klumpiga som personer. Kanske en person var lite klumpig i en viss situation, kände det som att hen skämde ut sig då eller att det var pinsamt, och så blir det mera en mental oro och ett dåligt självförtroende än ett verkligt fysiologiskt problem. Folk kan intala sig mycket om sig själva bara på basen av enstaka händelser som liksom tagit dem hårt. Ofta utan att inse att nästan alla våra personliga egenskaper, vare sig de är psykiska eller fysiska, går att träna bort, få kontroll över eller leva hur bra som helst med!

Dessutom är klumpighet ett nästan obligatoriskt skede under puberteten, speciellt för pojkar. Det kan hända att vi växer så hastigt att vi liksom inte själva har riktigt bra uppfattning om våra kroppar. Även om vi skulle vara medvetna om tex hur långa armar eller stora fötter vi har, så kanske inte allt i hjärnan ännu "fallit på plats", tex att balanssinnet ännu inte är helt bekväm med den nya längden. De flesta av oss har alltså vissa klumpigare tider i tonåren - det brukar kunna märkas rätt bra på mängden svordomar eller ojjande i en högstadie- eller gymnaisekorridor när någon växt, när de plötsligt inte kan gå under en viss hylla eller slår tårna extra ofta i trösklar och liknande ;) Synd att det skedet ska sammanfalla med just den tid i livet när man verkar vara som känsligast för att göra bort sig, för vad andra ska tycka om en...

Hursomhelst, oavsett om du nu bara genomgår en tid av lite "obalans" i balansen i kroppen eller om du inte är världens mest vigulanta och smidiga person, så är det här något du kan träna på. Det handlar faktiskt inte så mycket om styrka som man kunde tro - tex kan nog små veka flickor vara superbra på att gå på lina - utan det handlar just precis om balans och därmed om kroppskännedom. Balansen kan man såklart träna på miljoner sätt, och det behövs inte alls dyr utrustning eller någon instruktör för det. Framförallt gäller det ju alltså att bli medveten om din egen kropp och få kontroll över hur du rör den, och det kan du göra genom att tex: gunga på stolen vid pulpeten (ja, vad säger månne läraren då :D), gå på låga staket eller upphöjda trottoarkanter eller rabattkanter, hoppa hage på kakelplattor eller undvika sprickor i trottoaren, hoppa i trampolinen (studsmattan), balansera på trädstammar i skogen osv osv osv osv. Öva gärna tex att stå på tårna och sedan gå ner i huksittande ställning utan att ramla omkull, gå baklänges på en rät linje, hoppa på ett ben, hålla upp ett ben i luften och böja dig åt andra hållet med överkroppen i 90 grader - eller googla balansövningar!

Min personliga favorit är att gå på lina, även numera kallat slacklining (vi brukar inom fritidsavdelningen göra äventyrsbanor åt barn bla med linor av det här slaget). Du kan enkelt göra en egen "amatörlina" hemma genom att spänna upp en spännrem (de där platta banden som brukar finnas i bakluckor, garage eller släpvagnar som man spänner fast last med) som har en sådan där spänningsmekanism att dra åt den med mellan två träd på gården. Du behöver inte ha den högt upp alls, utan bara så mycket så att den inte tar i marken när du står på den mitt emellan träden. Spänn ganska hårt och se till att det inte finns något hårt under, som stenar, och att det du bundit fast i inte plötsligt går söder eller faller omkull. På Linn Jungs blogg råkade jag just se om slacklining igen, http://sevendays.vasabladet.fi/bloggar/linnjung/jag-forutspar-sommarens-hit-slacklining

Som sagt, använd fantasin, för balansen kan du öva nästan varsomhelst hursomhelst. Se det som en utmaning - men jag gissar att man kan se resultat ganska snabbt ändå, så att det motiverar mera :)

Hälsar ungdomsinformatören Liselott