Men ja. Nu är jag alltså slutschasad på RIKTIGT, det är inte bara en svacka jag befinner mig i utan jag orkar helt enkelt inte mer. Det känns som att skolan håller mig i ett fängelse, och jag bryr mig längre inte om vad jag får för betyg.
Kan ni svara mig på en sak? Varför förväntar sig skolan så himla mycket av en? Och varför tror de att man ska kunna göra en massa saker även när man är sjuk och helt mosig i hela hjärnan? Jag har varit sjuk de senaste dagarna med feber, ont i ögonen och stickningar i bakhuvudet (det hugger till i några sekunder och sedan släpper det). Och så har jag ont i rygg och nacke. Iallafall, nyår bar jag hamnat efter ännu mer, och jag vill bara grav ner mig i jorden och stanna där för jämnan. Vad spelar min framtid för roll om jag inte kan bibehålla en god hälsa? Spelar det någon roll om jag får en högt uppsatt position om jag vet att jag slet ut mig som tonåring? Hur ska jag kunna leva upp till min dröm att få ge ut en bok om jag ens aldrig får läsa skönlitteratur och skriva?
Jag har under det här läsåret hittills brutit ihop av stress kanske fyra gånger, och eftersom vi börjar åtta varje dag känner jag mig aldrig pigg i skolan, för jag är en sån som behöver sova ut på morgonen oavsett hur tidigt jag går och lägger mig.
Hjälp, jag tror jag håller på att få under. Vad ska jag göra?? Jag kan ju inte lika gärna säga till lärarna att jag är slutkörd, för dels kommer de att försumma det, och för det andra kommer det iallafall att påverka mina betyg hur jag än gör. Och jag VET att jag skulle kunna ta tag i saker så att jag slipper stressa, men jag vill inte. JAG VILL INTE, för jag vill göra en massa annat. Vad ska jag göra?? Ynklig
Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej Ynklig!
Jo visst låter det absolut som att du håller på att bränna ut dig. Alla varningslamporna blinkar och sirenerna tjuter. Läste nyligen en artikel om att var femte gymnasietjej här i Finland har utmattningssymptom, är direkt utbrända eller skoltrötta. Och det är inte så konstigt med tanke på den mängd jobb som krävs för studentmössan här. Plus alla andra krav som en vanlig tonåring har på sig både från sig själva och från kompisar, samhället osv gällande allt från utseende och fritidsintressen till mål i livet. Tex här i Österbotten är idrotten väldigt stark, så väldigt många "duktiga flickor" här har till på köpet typ 7 träningar, matcher, tävlingar eller borta-turneringar i veckan.
Men det vet nog lärarna om också. Inte kanske så att de skulle ge mindre jobb, men här satsas en hel del på studieteknik, allmän hälsa och välmående och avkoppling. Eleverna får rätt mycket hjälp, tips och råd om tex hur koncentrationsförmågan fungerar, hur de kan organisera sin vardag för att allt ska klaffa eller hur de ska slappna av på fritiden för att få mesta möjliga ro av det - även tex från oss på Decibel. Plus att det faktiskt är rätt vanligt här i trakten med så kallade curling-föräldrar, som ställer otroligt mycket upp för sina tonåringar, skjutsar dem, servar dem och liksom breder väg för dem. Inte alla, såklart. Men den allmänna inställningen här skapar nog en hel del duktighetssyndrom. Fast vi börjar också ha ett rätt bra stödnätverk för att fånga upp de som håller på att falla.
Så kolla vad du har för möjligheter i din skola och din kommun. Här har vi studiehandledare och speciallärare, elevvårdsgrupper, kuratorer, uppsökande ungdomsarbetare och sociala ungdomsarbetsverkstäder (låter konstigt, men det är alltså ett gäng handledare som kan hjälpa med allt från att slutföra studier genom individuell handledning till att hjälpa en att få ordning på livet mentalt). Säkert har ni något motsvarande hos er. Det låter inte bara som att du skulle behöva tala med någon om hur illa det känns, utan även någon som tex kan hjälpa dig att planera din kalender så att du får in både studier och fritid (chill-tid). Att fortsätta stånga dig blodig lönar sig inte när du nu faktiskt kan få hjälp med att bryta dig loss ur den onda cirkeln. Fall inte i tror-att-jag-måste-klara-av-allt-själv-fällan, utan be verkligen om hjälp! Det finns folk som har som arbetsuppgift och specialkunnande att hjälpa just tjejer som dig, så utnyttja dem!
Kolla även lite vilka tips vi har under Informationssidorna här på Decibel, tex under Stress och Sömn. Kolla också vad vi skrivit om skoltrötthet!
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
1 Kommentarer
Kim 02/11/2014 12:02am (10 år sen)
wow, det skulle lika gärna kunna vara jag som skrev det, för jag känner verkligen igen mig i det. Jag blev diagnostiserad med trötthetsyndrom för någon månad sedan, men det var inte hos en traditionell läkare så ag får inte något stöd och jag har inte vågat berätta det för någon. Det är bara mamma som vet och hon är upptagen med att vara utbränd själv. I alla fall, jag känner att det inte finns någon hjälp från skolan i något stadie där jag bor hur man ska organisera, hantera stress eller studieteknik. Man förväntas bara veta. I min familj finns det en väldigt stark "vara bra" kultur, men det finns ingen i min familj som vet hur man hanterar stress alls. Mamma skriker och tjatar på andra, pappa ignorerar det och låtsas som ingenting... Det du sa om att lärarna skulle försumma det, för jag tycker att det verkar som att många tror att unga inte kan bli utbrända vilket är helt idiotiskt! Jag ville bara säga det att jag kände igen mig sjukt mycket i det du beskrev.
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar