Varför måste allt vara så perfekt och varför har dagens ungdomar så höga krav på sig själva? Ni duger som ni är och allihopa är vi olika och alla är bra på sitt sätt. Kom ihåg att alltid vara er själva. Gör saker som ni tycker om/tycker är roliga, lyssna på glad musik, våga göra saker för det känns bra när man vågar och man ångrar allt det som man inte har gjort, umgås med era kompisar och att fara på promenader är bra för det gör att man känner sig mycket gladare efter promenaden. :) :)
Ungdomsinformatören Liselott svarar
Hej :)!
Du har så rätt, så rätt! :D Det är synd att så många - både unga, men faktiskt också många vuxna - strävar så himla hårt efter perfektion att de egentligen tillbringar sina liv konstant missnöjda och besvikna och konstant stressade med en känsla av att inte duga. Det är ju inte så att det finns lag på att så och så mycket måste man hinna göra innan man dör eller så och så måste man se ut. Men kanske är det vi själva som kräver det av varandra indirekt genom att ständigt tävla och ständigt jämföra - och skryta? För jisses vad mycket skryt det egentligen är i sociala medier, bloggar osv idag. Vi försöker få bekräftelse när vi gör det vi "borde" göra, tex träna och bli slimmat muskulösa, genom att posta tex på insta - men i princip visar vi ju samtidigt åt andra hur de "borde" leva och upprätthåller därmed ALLAS prestationskrav i vår vänkrets. Skulle folk tex inte posta biler från gymmet eller resultat av sina sportstracker, så skulle inte alla som läser det känna att de också borde.
Personligen skulle jag införa obligatoriska kurser i typ mindfulness, som egentligen går ut på att njuta av det som du har framför dig här och nu. Det behöver inte vara så fantastiskt för att man ska uppskatta och riktigt gosa in sig i en känsla av ah, nu är livet härligt. Det behöver inte vara solnedgång på en söderhavsö eller urkul tjejkväll eller adrenalin från marathonloppet för att man ska kunna bli lycklig. Det räcker med att lära sig stanna upp och tycka att vinterhimlens blåa ton är vacker, se sig om i klassrummet och vara stilla i hur alla koncentrerat jobbar, att sticka och se hur de egna sockorna växer varv efter varv, se fram emot ett nytt avsnitt av favoritserien på kvällen, känna pojkvännens skäggstubb eller hur mjuka de gamla sweatpantsen är... Leva, helt enkelt. Se sig runt och konstatera att det är en rikedom att kunna uppskatta den egna byns solnedgång, den är inte sämre än solnedgången på söderhavsön. Och applicera den vetskapen på resten av livet. Tex att man inte behöver vara supermodellsnygg för att kunna vara lycklig. Och att man inte ens måste vänta på att bli lycklig tills man åstadkommit en massa, utan det kan man bli NU!
Skulle kunna tala hela dagen lång om detta, men det var jättebra förslag du gav, tack! Hoppas många läser dem <3
Hälsar ungdomsinformatören Liselott
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar