Närhet

Hej *!

Nu tänkte jag skämtsamt börja så här: skaffa hund! Ne, egentligen är jag ganska seriös i mitt förslag - men obs, det är bara en persons förslag, ingen Stor Sanning - eftersom jag förstår din ensamhetskänsla. Jag förstår också att den inte är sexuell, men däremot kanske inte enbart fysisk heller. Att kunna somna bredvid någon på det sätt du beskriver betyder för de flesta av oss ändå en relation där det finns ett förtroende för varandra och ett lugn, tex att man inte behöver spela en roll eller bevisa något för varandra. Att vara accepterad och uppskattad precis för den man är, utan krav på motprestationer osv.... ja men det är just vad en hund ger. Den botar inte bara den där mest akuta ensamheten och det där mest akuta fysisk-beröring-behovet. Den ger det där att vara betydelsefull och uppskattad, att ha sällskap och bokstavligen någon att prata med, du kan till och med bli världens absoluta mitt för din hund. Klart att hunden kräver något tillbaka, du kan inte tex använda den när du känner för och sedan dissa den om/när en pojkvän dyker upp i bilden... Nå, nog förstår du ju det här, men jag vill ändå slå ett slag för att hundars magiska förmåga att älska. Den är ju så härligt okomplicerad ändå ;)

Däremot är det svårt att hitta en mänsklig relation där du skulle få lindring i din ensamhet och i ditt gosbehov utan att det ställs krav på dig eller utan att det kräver en hel del förarbete för att det ska lyckas. Även när man blir ihop med någon, så krävs det ändå oftast en hel del jobb för att få det där förtroendet för varandra att man kan vara så där nära varandra utan förväntningar tex på sex eller utan att behöva föreställa sig inför varandra. Det är bara det att när vi är förälskade så gör vi gladeligen och ganska omedvetet ändå den här ansträngningen. Ska du göra likadant med tex en KK utan sex, friend with cuddle-benefit, så märker man nog mer av den här ansträngningsfasen - det är tyvärr sällan "så där bara" att komma en annan människa nära på det sätt du beskriver. Det tenderar tyvärr ändå att åtminstone börja som komplicerat innan man har de gemensamma spelreglerna på klart för sig. Just att man inte ska ha sex tillsammans kan vara en regel man vill ha, men som det i praktiken kan vara både genant och svårt att få uttalat högt. Och att hålla sig till. Eller för den delen regeln att man inte vill eller tänker bli kära i varandra. Det är inte alls omöjligt att hitta en sådan här kompis att gosa med i soffan och sova bredvid, jag menar bara att det är fullt med fällor som man behöver se upp med.

En annan sorts fälla i det här sammanhanget är dock kanske att börjar dejta/blir ihop med/blir kär i första bästa som ser ut att kunna erbjuda den här sortens tillfredsställelse. Alltså att det man egentligen söker är att fylla ens behov av sällskap och gos, men inbillar sig, eller till och med frambringar, mer känslor än man annars skulle ha fått för personen. Eller går in i en sorts relation som man egentligen inte ville ha eller som innehåller element som man inte ville ha. Alternativt att man har tillfälliga sexförbindelser bara för att få det där goset i soffan eller sova bredvid så att säga på köpet. Ja det kan tänkas att du har hört det här förr, men det är förvånansvärt sällan man faktiskt håxar det precis när man är mitt i ett vägval, när man ska fråga sig "vilken typ av relation ska jag ha med den här killen?". Det är så lätt att man drivs av sina omedvetna behov och sedan plötsligt befinner sig i något som man inte alls hade tänkt. Visst kan det gå bra också, men det är kanske ännu svårare att veta numera när det finns så många sorters relationer att välja på (one nights, dejta, öppet förhållande osv osv osv) och inte bara den breda vägen mot ett seriöst förhållande. Det hela blir ju inte lättare av att man är två som dansar tango och att han därmed har egna viljor, behov, förväntningar osv.

Så slutligen; ja, jag vet att du är gossjuk och ensam, men det är mycket möjligt att det inte finns några snabba och enkla lösningar på det. Kanske är det faktiskt hunden som skulle kunna vara den enklaste och snabbaste lösningen på det, även om jag inte skulle rekommendera hund åt någon som faktiskt inte skulle vilja ha hund för hundens egen skull också ;) Tyvärr är ju livet också sådant att man inte alltid har alla sina behov täckta, även om vi alla ständigt och febrilt försöker kämpa oss mot det numera. Vi vill vara ständigt lyckliga och nöjda. Vi är då kanske bättre på att acceptera att vi inte ännu har drömjobbet eller att vi just nu är förkylda, men vi har idag överlag mycket sämre tålamod med våra känslomässiga behov. Faktum är att många av de här behoven är sådana som bara vi själva kan fylla, även om det inte verkar vara den bekvämaste vägen att gå. Tex skriver du ju själv att du vill lära dig att kunna vara själv, men det kostar ju just det här, att stå ut med "obehaget" innan du lärt dig vara själv. Sedan när du lärt dig vara själv betyder det inte att du inte ändå skulle sakna gos, men att du kanske hittat sätt att hantera ensamhetskänslorna så att du inte lider av dem. Gosbehov är ju i sig lite i sitt eget slag, alltså när det egentligen handlar om behovet av fysisk kontakt med en annan människa. Och det kan vi också få brist av - det finns till och med de som menar att det var just bristen på fysisk kontakt som gjorde att spädbarn dog på barnhem på 1950-talet. Men det behovet behöver nödvändigtvis inte uppfyllas av en person av motsatt kön i soffan/sängen, utan man kan sitta axel mot axel med en förälder eller kompis - eller hund - också. Säkert katter också, om de är av den sällskapliga sorten. Varhelst det finns förtroende, kanske lite anknytning. Vi människor behöver varandra.

Kram, Liselott