Två frågor

16.02.2020
Hej! Jag har så mycket frågetecken i mitt liv just nu att jag inte vet hur jag ska tänka, känna eller ens orka ta tag i dom.
Tänkte att jag radar upp dom här.
Problem nummer 1: jag bor med min sambo sen 2 år tillbaka 45 minuter med bil från mitt jobb, familj och vänner. Vi köpte lägenhet här för att han kommer härifrån och har nära till allt sitt men främst för att de va de enda vi hade råd med, priserna där jag kommer ifrån är så otroligt mycket högre. Så jag tänkte att varför inte jag vill ändå bo med honom. Men nu när jag har testat på att bo här så känner jag att det är väldigt jobbigt att nästan varje dag behöva åka 45 minuter bil fram och tillbaka, och att jag ”inte kan” bara ta en spontanare med min familj på en fika eller liknande, klart jag KAN men ni förstår. När jag väl är ledig känns det som att jag lite är fast här. Så det har blivit som så att om jag ska träna med mamma efter jobbet så sover jag oxå hos henne, eller om jag börjar tidigt så sover jag hos pappa osv, så det är väldigt sällan jag har en hel vecka där jag egentligen bor (med min kille). Och jag börjar tycka det är extremt jobbigt att leva i en resväska..vi har börjat kolla på ställen närmare mitt men vi har fortfarande inte råd och kommer inte ha det på ett tag. Har heller inte möjlighet att låna av våra föräldrar till ett boende. Så vi är mer eller mindre fast här. Så vad ska jag göra, jag kan inte fortsätta såhär, mår för dåligt av det. Men jag vill inte lämna min kille? Han har föreslagit att jag flyttar hem till mamma och pappa tar med mig de viktigaste, men att jag fortfarande betalar amorteringen på vår lägenhet så han slipper köpa ut mig och så jag får pengar när vi väl flyttar sen. Är de en idé? Allt känns så rörigt i mitt huvud just nu. Det känns som att vi gör slut om jag skulle flytta härifrån på något sätt, som ett misslyckande från min sida. Jag vill bo med honom men jag vill inte bo här.

Problem 2.
Min jobb situation, jag vet inte hur jag ska göra med mitt nuvarande jobb. Jag är så kluven. Jag jobbar just nu på en livsmedelsbutik i kassan, och har gjort de i tre år. Och varje sommar som kommit har jag tänkt att nu slutar jag jag orkar inte vara kvar här mer. Men har av rädsla stannat. Det är väll absolut en bra arbetsplats på många sätt, snäll chef och fina kollegor som blivit mina vänner. Men jag känner att jag är klar där jag kan ”allt” och jag är så less på att alltid vara trevlig mot alla som inte är trevliga mot mig. Så min plan har varit att säga upp mig nu i maj/juni och ta sommarlov, spara pengar nu så jag klarar mig och sen till hösten göra nått annat. Typ hitta nytt jobb, plugga eller så är jag lite sugen på hemvärnet/militären. Men ah så kommer mina realistiska tankar som säger att jag ska stanna på mitt nuvarande jobb så jag kan jobba extra om jag börjar plugga till hösten, och min chef sa då att jag kan få andra ansvar osv och de är ju bra på CVet? För tänk om jag inte får ett annat jobb? Tänk om jag inte kommer in på plugg eller om jag ångrar mig angående militären? Då sitter jag där med ingenting..och kommer antagligen må sämre än jag gör nu. Känner mig bara så feg och vilsen och som att ingen kan hjälpa mig :(

Förlåt för långa och jobbiga frågor men behöver nån annans råd.
Kram J J
Tessi klippt

Hälsovårdare och sexualrådgivare Tessi svarar

19.02.2020

Hej,

Jag kan givetvis inte berätta för dig hur du skall göra, det måste du ta reda på själv. Men det jag kan säga med all den livserfarenhet jag själv har samlat på mig är att du inte behöver ha bråttom någonstans. Även om jag förstår att du är otålig så är det ingenting du behöver bestämma nu - låt det ta tid att fatta jobbiga beslut, så att du verkligen har tänkt efter. Bara för att du inte gör stora förändringar i ditt liv denna sekund betyder ju inte att du inte "lever livet".

Om du och din kille verkligen älskar varandra och vet att ni kommer att fortsätta vara tillsammans så är det ju inte en katastrof eller ett misslyckande fast du just nu känner att du skulle vilja bo någon annanstans. Kanske du kan göra som han har föreslagit och ta en del av dina grejer till mamma/pappa och bo där en del av veckan, och en del av veckan med honom? t.ex. att du bor måndag - torsdag i stan och fredag -söndag med honom? Då är det inte så många dagar i veckan som du behöver köra in till jobbet, men du skulle ändå få leva med honom en del av tiden.

Jag förstår att du är otålig med jobbet också, att du skulle vilja veta NU hur det skall bli. Det finns ingenting som hindrar dig från att söka annat arbete under tiden som du jobbar där. Semester har du ju rätt till i vilket fall som helst (?) så jag föreslår att du börjar se dig om efter intressanta jobb redan nu, eller kollar upp vad det finns för möjligheter att börja plugga. Då kan du säga upp dig sedan då det blir aktuellt och på det sättet bränner du inga broar utan kan känna dig trygg medan du letar efter rätt väg.

Även om det känns som att du just nu inte kommer någonstans och att du inte blir ett dugg klokare hur mycket du än funderar så jobbar din hjärna hela tiden på att försöka hitta lösningar. Så försök att slappna av. Jag förstår att det kan kännas som att alla andra i din ålder har full koll, men jag kan lova dig att det inte är så. Livet fungerar inte så. Man kan vara helt säker på att man har koll i många år - men så händer det någonting oväntat och så är man ändå ny inför allting. Så det bästa är att försöka att inte ta så mycket stress. Det visar sig nog åt vilket håll det är meningen att du skall gå.

Tala med din pojkvän, kollegor, och med dina föräldrar, det kan hända att lösningen kommer från ett helt oväntat håll bara du diskuterar saken.

Många kramar

Tessi

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.