Trösten är att det är vanligt! Till och med teaterskådespelare kan känna såhär ibland! Det är ofta frågan om att man är i en känslig period och rädd att göra bort sig och så börjar kroppen bete sig underligt. Försök att tänka (om det går) att detta klarar jag så tror kroppen på det budskapet, andas djupt några gånger, gunga lite på fötterna (häl-tå-häl) drick långsamt kallt vatten på rasten före och försök tänka att det får gå som det går. Men om det helt förstör din tillvaro så är det absolut ingen skam att berätta det och lösa framförandena på annat sätt. Du är ingen sämre och misslyckad människa för det utan du har en känslig mekanism som ställer till det. Gå till någon trygg person, lärare, kurator, studiehandledare, skolpsykolog eller hälsovårdare eller annan god medmänniska och fundera hur du skall hantera det. Egna föräldrar är bra stöd också! LYCKA TILL!
Hälsar Decibels experter
Ångest för föredrag i skolan
Jag tror ja e deprimerad. Jag hatar folk som slänger runt ordet depression som att det är bara något så där men jag tror jag har hamnat ner i ett hål. Varje kväll gråter jag mig till söms på dagarna s...
Läs mera
Hej fina decibel! Jag har skrivit frågor hit förut och de två senaste svarade Kix på, vill rikta ett jättejättetack till dig, också för att du delat med dig av personliga erfarenheter av att t.ex. vil...
Läs mera
Ångest beskrivs ofta som katastroftankar, alltså att en person konstant oroar sig över vardagliga saker eller att man tror att något hemskt ska hända. Min ångest är (eller kanske snarare känns) nästan...
Läs mera
Jag har funderat på att fara till skolkuratorn för en jättelång stund, även här på decbel sa de att jag skulle borde fara till kuratorn.
På siståne har jag fått ganska mycket jobbiga tankar, osäker av...
Läs mera
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar