Men som sagt så vill jag tillbaka till det "normala" igen. Och jag försöker mitt bästa. Men. Min mamma har börjat blanda sig i och klagar på att jag äter för lite. Nu äter jag faktiskt 4 måltider, men fortfarande tycker hon att det finns problem. Jag äter för lite, jag behöver ta större portioner. Vilket är ganska svårt för mig när jag känner mig tvingad och övervakad att äta. Hon "hotar" också att om jag inte sköter mig med maten och äter tillräckligt mycket så får jag inte göra vissa saker.
Jag mår så sjukt dåligt över dethär. Jag vet jag behöver äta när jag också tränar ibland, men jag vill ta allting i sakta takt och inte gå direkt från 2 små målitder per dag till 4-5 stora måltider per dag.
Jag har försökt att prata med henne att jag äter så mycket jag klarar av, men hon förstår inte hur mycket de hemska tankarna förstör en och att jag vill ta det i sakta takt för att klara av det.
Jag vill ha det tillbaka till det normala där jag kan äta utan att få komentarer om att jag äter för lite och att jag inte känner att jag behöver ut och röra på mig för att jag har ätit. Jag vill också få det tillbaka så att det inte känns så kontrollerande att jag behöver äta ett viss antal gånger per dag utan att jag kan och får äta när jag är hungrig.
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Det är så fint att höra att du siktar på hälsa och balans i ätandet,
som baseras på kroppens signaler. Helt utan att känna dig känner man
sig ändå stolt över dig!
Som utomstående har jag starkt förståelse både för dig och din mamma i
den situation du beskriver. Det är omöjligt att göra alla förändringar
på en gång, och huvudsaken är att man tar steg framåt. Samtidigt är
det förståeligt att din mamma är orolig och noggrann, och att hon
känner behov att övervaka situationen. Det handlare knappast om att
hon inte litar på dig, men att hon inte litar på ätstörningen, det som
tog drev dig in i en allvarlig situation till att börja med.
Har ni någon utomstående hjälp? Någon som kunde arbeta med er i
processen? Det kan behövas många gånger, för båda parternas skull, så
man kan samarbeta istället för att tappa bort sig i bråk. Jag tänker
också på de tankar du beskriver dig ha, det är viktigt att man får
hjälp och stöd med dom, och inte blir ensam.
Sköt om dig, och fortsätt med det dina arbete du gör för din hälsa och
ditt välmående!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar