Får inte bestämma själv

Hejsan!

Tack för din fråga. Grattis till att du kom in på den linje du ville! :D Ledsen att höra att du och din mamma inte är överens i den här saken. Men hon kan nog inte tvinga dig till att göra nåt annat val än det du själv vill i den här situationen. Det är ditt liv, och du är den som ska leva det. Det betyder att du själv måste få lägga grunden till dina framtida yrkesval enligt sånt som du själv är intresserad av – för det är DU som ska jobba med det sen, inte hon.

Jag är säker på att din mamma bara bryr sig om dig och vill ditt bästa – kanske har hon redan sett framför sig en viss bana som hon skulle vilja att du tar för att du enligt hennes planer på det viset skulle få det bästa från livet. Men vi är alla olika, och det som är bra och rätt för en person är inte nödvändigtvis det för någon annan. Hon kan behöva lite tid för att vänja sig vid att du nu inte längre är hennes lilla baby, utan blir allt vuxnare och börjar ta egna val. Det kan kännas läskigt för en förälder, för det betyder att de långsamt måste släppa greppet om en.

Det du kan fundera på som skulle vara en komprosslösning för dig och din mamma är om kombistudier är möjliga på linjen du har valt? Alltså så att du efter du är klar skulle ha både studentbetyg och en yrkesexamen. Studenten är trots allt bra att ha om du i nåt skede vill studera vidare – men du ska inte göra det bara för att någon annan tvingar dig.

Det låter som att din mamma behöver tid för att bearbeta det att ni vill olika saker, men i det här fallet ska du ska göra dina val enligt vad som känns rätt för dig och din framtid. Försök att samtidigt kommunicera dina känslor och tankar till henne så gott som det går, och kom ihåg att också lyssna så att även hon känner sig sedd.
Kanske kan du säga till henne att du vet att hon bara vill ditt bästa, men att du inte känner att hon lyssnar till dina känslor just nu och att du inte känner dig sedd trots att dina yrkesstudier är nåt som du känner lycka över. Säg att du helst av allt skulle vilja ha hennes stöd i det här, än att du behöver flytta till internatet med er två bråkandes (för det vill nog inte hon heller).

Lycka till!

Kram, Kix