Det var en dag för något år sedan som jag plötsligt inte mera fick sömn. Jag var vaken i 3 dagar tills jag fick sömnmedicin (Mirtazapine) från hälsocentralen. Sömnen har alltid varit krånglig för mig, men de senaste åren har varit extremt svåra. Jag använde Mirtazapine i några månader och slutade sedan totalt med mediciner i några månader och det var en jätte tung och smärtsam period. Efter 3-4 månader fick jag ett recept på Ketipinor och det håller jag ännu på att använda (kring denhär tiden fick jag också SSRI, Escitalopram, för min OCD). Jag brukar varje kväll ta 1 ketipinor och 1 Melatonin. Om jag har jobb (jag jobbar på en nattklubb ibland på veckoslut) så brukar jag ta 2 ketipinor och 1 melatonin före jag går och sova för att försäkra en god nattsömn så jag orkar på jobbet.
I början på året jobbade jag ett normalt 9-17 jobb i 2 månader men hamnade säga upp mig eftersom det var flera dagar i streck som jag gick på jobb men 3 timmar sömn. Det kändes som att jag ville dö och jag orkade såklart inte koncentrera mig på jobbet eller något annat. Jag började jobba 9-17 eftersom alla säger att om man vill sova bra så ska man ha en stadig sömn och dagsrutin. "Gå och sova samma tid och stig upp samma tid bla bla bla". Helt tydligt funkar det inte för mig eftersom jag var så hjärndöd en dag att jag fick en panikattack på jobbet och hamnade ringa en ambulans för jag trodde jag höll på att dö. Efter att jag slutade jobbet försökte jag ändå hålla mig till en stadig sömnrutin men det bara funkar inte.
Jag blir inte trött då jag borde bli trött. Normala människor somnar framför t.ex TVn då deras inre klocka säger att det är dags att sova, men det händer inte till mig och har aldrig hänt. Jag går också CBT terapi via Mielenterveystalo.fi (nätterapi) och har nästan gjort det slut men sover ändå skit.
Jag följer alla råd och tips som jag hört att hjälper en sova men jag sover ändå dåligt. Om jag inte får sömn så stiger jag upp och gör något annat en stund.
Jag håller mitt sovrum svalt och följer sömnhygien.
Jag mediterar (så gått jag kan, ibland går jag på en tyst promenad).
Jag går på gym 5-6 gånger i veckan, 50-60min per dag.
Jag dricker alkohol max 2 gånger i månaden.
Jag äter inte mat 2h före läggdags och dricker inte vatten 1h före läggdags.
Jag har prövat kvälls magnesium och CBD olja.
Även om jag undviker skärmar före läggdags så har det ingen inverkan på min sömnkvalitet eller hur snabbt jag somnar - ibland hjälper det att jag kollar någon serie tills jag blir trött och sen går och sova, men det säkerställer inte heller att jag får bra sömn.
För tillfället går jag och sova då jag är trött. Ibland är det kl 6 på morgonen, ibland går jag inte alls och sova. Jag har också hört att man ska bygga upp sömntrycket så att om man är trött och har sovit dåligt ska man fortsätta vara aktiv etc så att sen när man går och sova så sover man bra. Problemet är att jag kan sova 3 timmar per natt i 4 dagar och ändå inte bli sömnig på kvällen. Så har jag också hört att "några människor behöver mindre sömn än andra" men jag tror inte att jag är en av de människorna för om jag sover för lite så blir jag en zombie som är deprimerad, vill dö och fantiserar om att mörda allting och alla.
Detta problem är såklart skrämmande för mig eftersom jag vill kunna funktionera som en normal människa. Jag vill vara utvilad och kunna fokusera på saker som jag tycker att är viktiga. Jag har sökt till Uni och hoppas på att slippa in, men jag är rädd att fast jag slipper in så kommer det skita sig pga min sömn. Jag vill kunna jobba, studera, förtjäna pengar och sträva efter en uppfyllande karriär som en vanlig människa. Det känns så hopplöst eftersom det känns som att jag har gjort allt jag kan för att fixa mina sömnproblem men inget fungerar. Jag bor för tillfället hos min mamma, vilket inte känns så självständigt eftersom jag är 24 år gammal och har bott i egen lägenhet sen jag var 17. Jag har gått hos psykolog eller psykiatriker eller vad det nu heter 3 olika gånger under de senaste 3 åren. Väntar just nu att min fjärde gång ska börja. Jag vet inte mera vad jag ska göra. När jag inte har sovit är jag inte mig själv. Jag är elak och sårar människor som är nära till mig. Jag är arg heltiden och hatar allting och mig själv.
DD
UngInfo svarar
Hej!
Det är ju verkligen oroväckande att du sover sådär pass dålig och jag är jätteledsen över hur illa det påverkar dig och ditt mående. Som du själv skriver och har noterat påverkar det ju psyket väldigt mycket då man inte får tillräckligt sömn, då det är en av de viktigaste aspekterna för att hålla igång och känna någon sorts välbefinnande.
Du har gjort mycket för att försöka förbättra situationen och bra att du tagit tag I det hela, men eftersom ingenting riktigt verkar hjälpa så mycket som det skulle behövas, måste man ju börja fundera var problemet så att säga riktigt ligger. Det är bra att du gått en nät-terapi och fått medicineringar som borde ge stöd. Men i och med att de inte har haft önskad effekt skulle det nog vara extremt viktigt att du skulle gå på en ordentlig utredning kring vad det beror på.
Utgångsläget är ju ofta att stress, och överstimulering påverkar negativt på sömnen och speciellt vid OCD kan det leda till stora utmaningar, då det kan göra det ännu svårare att släppa saker och slappna av. Och man sen istället fixerar sig lätt vid de olika metoderna och sättet vilket nästan kan orsaka en ännu större ångest och stress kring problemet. Jag kan ju annars inte ge hemskt mycket mer tips och råd då du verkar ha provat på det mesta, men därför just skulle en utredning/ordentlig insats vara på plats. Många gånger kan dåligt sovande bli till en ond cirkel, som det är svårt att få slut på. Då det att man börjar stressa och oroa sig för sitt sovande ofta leder till ännu sämre sömn. Då man lyckas sluta tänka så mycket på sovande och inte se det som ett så stort problem, brukar det börja fungera smidigare och man har lättare både att somna och att hållas sovande. Men det här är ju inte så lätt I praktiken.
En utredning kunde utgå från att du till exempel kontaktar sömnkliniken vid HUS (länk). Eller ser till att du får en remiss av läkare dit.
Olika former av direkt terapi skulle också kunna göra väldigt bra. Där du sku få stöd och hjälp helt live av någon som verkligen ser vad du går igenom och man skulle komma in lite mer på djupet vad det handlar om och vad som krävs för att du skulle börja må bättre.
Men sist och slutligen så är det nog professionell hjälp du skulle ha nytta av och hoppas du skulle komma dit till sömnpolikliniken där du får stöd av exporter på det här!
Psykolog Helena
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar