Följd fråga

Hej,

Jag tror precis som du att det är någonting som har lämnat kvar hos honom som ett trauma från den första gången det hände. Det är undermedvetet och inte viljestyrt, så det har ingenting alls att göra med att han inte skulle känna sig trygg med dig. Han kan helt enkelt inte styra över det själv, hur gärna han än skulle vilja göra det.

Det sätt man vanligen använder sig av i liknande fall är att man sakta och väldigt långsamt försöker vänja sig vid någonting. Fundera noggrant över vilka situationer han börjar må dåligt, och i vilket skede det händer. Ni kan t.ex. börja med att bara hänga hemma hos dig med planen att sedan gå hem till honom och sova. Mår han dåligt även då? Om ni bestämmer er för att sova hos dig, mår han då dåligt hela tiden eller kommer det senare under kvällen?

Tanken skulle vara att verkligen analysera hur han mår i olika situationer. Det han upplever kan liknas vid en form av panikångest, och det är ju inte farligt att utsätta sig för någonting man är nervös för - även om det givetvis är obehagligt. Sakta men säkert borde han försöka vänja sig vid att det inte är "farligt" att sova hos dig, och att det inte behöver betyda att han blir sjuk av det. Som sagt - det är inte farligt att utsätta sig för det, men man skall inte heller göra det för snabbt eller för mycket. Utan i lugn och ro. Kanske ni till en början behöver bestämma att ni bara hänger hos dig på kvällarna men går och sover hem till honom? På så sätt skulle han antagligen vänja sig vid att vara där men utan att det blir för mycket. (Men jag känner givetvis inte till era sovarrangemang, det kan ju hända att ni bor jättelångt ifrån varandra och att ett sånt upplägg inte fungerar.) Huvudsaken är ändå att ni talar, talar och talar om det och att ni båda har tålamod.

Försök att inte ta det personligt, för det handlar inte om DIG eller om att han inte skulle vara trygg med dig. Han kan inte själv styra över detta. Och han skall vara glad som har en så omtänksam flickvän.

Hoppas att det reder upp sig.

Kram

Tessi