händelse

Hej!

Tack för att du delar med dig av din berättelse. Jag beklagar verkligen alla motgångar du tvingats uppleva och den mobbningen du fått uthärda. Det är aldrig okej! Kom ihåg att det inte är ditt fel och det har det aldrig varit heller. Varken på 1an i lågstadiet eller nu i högstadiet. Orsaken till att du blivit mobbad har inte med ditt utseende, din hudfärg, ditt hår eller dina hobbyn att göra. Det handlar endast om mobbarna själv, kulturen/attityden i skolan men även kulturen i byn du vuxit upp i. Om man befinner sig i en ganska isolerad, liten och trångsynt by är det lätthänt att man inte "får" sticka ut så värst mycket. Det är naturligtvis inte fel på dig i det fallet utan du har helt enkelt vuxit upp i en miljö som inte är särskilt tillåtande och accepterande av personer som inte följer det mönster som dom anser att man borde följa.

Jag ser dock det här som en styrka i dig. Människor som vågar vara sig själv och satsa på sånt dom gillar och är bra på har ofta mer framgång i livet. "Töntiga hobbyn" kan i bästa fall leda dig till ett väldigt hälsosamt och rikt liv på alla möjliga sätt. Det är tyvärr väldigt vanligt att unga människor ger upp hobbyn och intressen som dom egentligen trivs med och är intresserade av bara på grund av grupptryck och skam. Det är ofta något man ångrar senare i livet.

Du ska aldrig låta människor som dömer dig och inte accepterar dig för den du är avgöra vad du gör med ditt liv. Dom förtjänar inte att ha den makten över dig. Du har absolut inget att bevisa för dessa mobbare och du vinner absolut inget på att ge efter för pressen dom försöker lägga på dig. Försök så gott du kan att stå emot och fortsätt jobba på dig själv. Ofta är mobbarna själva alldeles för osäkra för att våga jaga sina drömmar och vara sig själv. Därför blir dom så provocerade när dom ser en människa som vågar göra det. Människor som mår bra och är självsäkra och trygga känner inget behov av att vara elaka eller trycka ner andra. Människorna som gör det mot dig ser högst antagligen något i dig som dom är avundsjuka på. Kanske ditt självförtroende och det att du vågar vara den du är? Det kanske känns extra hotfullt för dom nu när du på senaste tiden blivit ännu starkare och byggt upp dig själv ännu mer.

Jag tycker det är jättetufft och imponerande av dig att du tagit så många steg framåt med din självkänsla och ditt självförtroende. Du har jobbat hårt och fått resultat. Du ska verkligen vara stolt över dig själv! Jag är i alla fall stolt över dig! Därför blir jag uppriktigt sagt så förbannad när jag hör att dina klasskompisar fortsättningsvis försöker trycka ner dig och få dig att känna dig liten. Men kom ihåg att det är dom som är små och svaga INTE du! Jag förstår verkligen hur ledsen du måste ha känt dig i den här situationen. Du fick verkligen upp hoppet när den här tjejen frågade ifall du ville jobba med henne och så måste hennes vänner förstöra din glädje. Jag hoppas verkligen att det inte var dig dom talade om i det här fallet.

Det är möjligt att en person som blivit mobbad ibland upplever att alla skratt, kommentarer, blickar och viskningar alltid riktas mot dom även om så inte är fallet i vissa situationer. Nu menar jag inte att jag inte tror på dig utan jag vill bara kolla med dig ifall det kan vara möjligt att situationen i klassrummet inte handlade om dig? Tror du ändå att tjejen som frågade ifall du vill jobba med henne inte menade något illa och inte har något emot dig alls? Det är ju möjligt att hon verkligen ville jobba med dig. Man är oftast inte så ensam som man tror att man är. Det finns nästan alltid någon som ser en även om dom kanske inte alltid visar det. 

Det är okej att du är ledsen och besviken. Man får känna sig som skit när en sån här hemsk sak händer. Man måste inte alltid vara stark när människor behandlar en illa och det är helt förståeligt att du känner att du är tillbaka på ruta 1 igen. Men snälla du glöm inte att du lyckades ta dig upp därifrån tidigare. Du KAN göra det igen! Ge inte upp! Jag hejar jättemycket på dig och jag vet att om du fortsätter på samma sätt som tidigare har du så otroligt många möjligheter här i livet. Kom ihåg att högstadiet inte varar för evigt och människor som du, som är sig själv och gör det dom gillar, jobbar med sig själv och kämpar hårt har så otroligt mycket bättre chanser att lyckas här i livet! 

Det att du kanske inte helt passar in den lilla byn du kommer från behöver inte alls vara en dålig sak. Tvärtom ser jag det som ett bevis på att du har något speciellt som andra människor som bor där inte har. Utanför din by ser världen annorlunda ut och där finns en plats för alla oavsett vem man är, hur man ser ut och vad man har för hobby. Passar man in väldigt bra i en liten, gles by är kanske chanserna mindre att man någonsin vågar lämna den. Flera av mobbarna i din skola kommer säkert att ha stora problem med att knyta hälsosamma kontakter och relationer ju äldre dom blir och det kommer antagligen inte vara deras enda problem. Dina chanser ser mycket bättre ut. Tro mig!

Det viktigaste för dig i nuläget är att du får hjälp och stöd. Du ska absolut inte lämna ensam med det här. Lärarna i din skola har en skyldighet att ta itu med mobbningen men då krävs det att dom känner till att det händer. Kan du prata med någon lärare, rektorn, skolcoachen eller kuratorn om det som du upplever? Om det känns jätteläskigt kan du göra det tillsammans med någon av dina vänner. Ni kan vara ett jättebra stöd för varandra i det här. Kom ihåg att ingen förutom mobbarna vinner på att man inte berättar för någon vuxen om mobbningen. Jag anser att mobbarna inte förtjänar att bli skyddade utan dom måste få konsekvenser för sina handlingar och du har all rätt att prata om det som du upplever. Du har rätt att äga din berättelse och få hjälp! 

Jag förstår att du just nu känner dig som den lilla tjejen på 1an i lågstadiet. Ibland känns det som att vi faller pladask tillbaka där vi började men jag lovar dig att du har kommit så otroligt långt även om det inte känns så just nu. Du har tagit några steg tillbaka och det är okej. Nu måste du sakta men säkert bygga upp dig själv igen men du behöver och förtjänar att få hjälp och stöd med det. Du ska inte lämna ensam. Du får känna alla känslor som du känner. Du får vara ledsen, arg och besviken men det är jätteviktigt att du får hjälp med hur du ska hantera dessa tunga känslor. Du ska inte heller behöva kämpa i motvind hela tiden och därför är det så viktigt att du ger över ansvaret till lärarna så att dom kan ta itu med mobbarna medans du fokuserar på att bli okej igen.

Kom ihåg att du är värdefull och speciell. Du är så otroligt stark och kraftfull även om det är fel att du tvingas vara det. Det du blivit utsatt för har tvingat dig till att bära på tunga känslor och mycket ansvar. Det har gjort dig stark även om du egentligen förtjänar att få vara ett barn som blir omhändertaget av andra istället för att du alltid måste ta hand om dig själv. Jag hoppas att du nu kan ge över lite av det ansvaret till de vuxna i din närhet. Du ska inte behöva bära på det här själv. Kan du prata med dina föräldrar, någon släkting, kompisars föräldrar eller någon annan trygg vuxen? Det finns människor som vill hjälpa och vara där för dig. Jag hoppas att du även får gå och prata med någon om det du upplever t.ex. kuratorn i er skola. Då kan ni tillsammans jobba på att bygga upp dig igen så att du får känna den där styrkan och stoltheten som du kände när du mådde bättre. Det förtjänar du!

Utöver den hjälp du får i skolan kan du även vända dig hit till oss på Decibel för stöd. Vi finns alltid här för dig och vi hejar på dig och är stolta över dig. Du får även gärna vända dig till Ärligt talat-chatten.

Ärligt Talat-chatten
Ärligt talat chatten är en nationell online-tjänst på nätet för 13-29-åringar. På Ärligt talat kan unga chatta online med professionella inom ungdomssektorn om frågor som är aktuella i deras liv. Handledarteamet består av ca 30 professionella (psykolog, psykoterapeut, skolkurator, socialarbetare, studiehandledare, ungdomshandledare, ungdomsledare etc.), som handleder unga med chatten som verktyg. Chatten betjänar varje vecka måndag till fredag kl. 09-12 samt kl. 19-22.

Jag hoppas att det här var till någon hjälp för dig och jag hoppas att du hittar orken att fortsätta jobba upp din självkänsla igen. Jag hoppas att du vågar be om hjälp och att du får den hjälp och det stöd som du förtjänar. Du är en så speciell, viktig och värdefull person. Du har rätt att leva ditt liv som du vill och du förtjänar att ta tillbaka makten av mobbarna. Det låter ju jättespännande att du börjat prata med en kille. Fortsätt vara dig själv med honom för du är verkligen en intressant person. Det tycker han helt säkert också. Om du har mer tankar och funderingar kring relationer får du hemskt gärna skicka in en ny fråga hit så kan vi även fundera på den saken tillsammans.

Jag tackar dig för att du tog kontakt hit och så önskar jag dig all lycka till! Tveka inte att skriva på nytt ifall du funderar över något eller om du behöver stöd. <3

Kram,

Rosanna