.

Hejsan!

Tack för att du skrev in. Det låter som att du går genom en väldigt jobbig period just nu. I såna stunder så är det viktigt att minnas att det är en dålig period, inte ett dåligt liv! Ibland kan livet kännas jättetrist och meningslöst, men det betyder inte att det faktiskt är det. Du kommer inte alltid att känna likadant, det kommer att bli annorlunda. Ett av de få faktum man kan lita på här i världen är att saker hela tiden förändras – och ofta är det faktiskt en ganska bra sak. Speciellt när man befinner sig i tonåren så är det jättemycket saker som ändras hela tiden (vilket är tungt), men sen när man blir äldre så tenderar saker att bli lite stabilare och man lär sig bättre hur man ska göra med olika situationer och känslor.
När det känns som att man inte ser någon mening med livet så betyder det sällan att man faktiskt skulle vilja dö – oftast betyder det att man inte vill leva såsom det är JUST NU, och det går ju att ändra på!

Men för att det ska bli annorlunda och bättre så skulle det hjälpa om du pratade med någon om hur du mår. När man är väldigt nedstämd så kan det vara svårt att hitta lösningarna och komma vidare på egen hand, eftersom ens hjärna är så trött och energin bara räcker till att hålla en någorlunda flytande med det mest livsnödvändiga i vardagen. Det kan behövas utomstående hjälp som stöd för att inte drunkna i negativa tankar och känslor, utan istället få nya verktyg som kan ta en vidare.

Jag skulle rekommendera att du exempelvis pratar med en kurator, skolhälsovårdare, förälder, skolcoach, eller annan vuxen som du känner tillit för, så att de kan hjälpa dig vidare i det här. Vi människor är flockdjur och vi behöver varandra – även om ett av symptomen på många mentala åkommor såsom t.ex. depression är att man börjar isolera sig. Men om man isolerar sig från omvärlden istället för att våga släppa in den, så blir det oftast bara värre. Ifall du inte känner att du har någon du vill/vågar prata med i din näromgivning just nu, så kan du också testa att chatta anonymt på Ärligt Talat-chatten eller på Sekasin-chatten. Du får förstås skriva in hit igen också om du vill!

Man behöver inte skämmas över att må psykiskt dåligt, lika lite som man behöver skämmas över att man blivit fysiskt sjuk, exempelvis brutit ett ben eller blivit förkyld.

Det som jag undrar är om det har hänt något som gjort att du börjat må så här, eller om det bara gradvist har börjat kännas mer och mer på detta vis? Ibland händer vissa saker i livet som kan göra att vi känner oss deprimerade, exempelvis att det är dålig stämning hemma, att någon närstående dör, eller att man blivit sviken av människor runtom en. Men ibland så vet man inte själv, det kan vara många väldigt små saker som byggt upp under tid, eller så har man helt enkelt fått en kemikalisk obalans i hjärnan, som man kan behöva hjälp med att rätta till.

Var inte rädd för att känna dina känslor. Alla känslor måste kännas för att kunna komma ut. Ifall man inte känner efter, så kan känslorna liksom ”fastna” i en, och istället börjar man känna ingenting, vilket är en tom och meningslös upplevelse.

För att på egen hand kunna utforska vad det är som du känner så kan du försöka att uttrycka dig kreativt på olika sätt. Exempelvis genom att skriva dagbok, skriva låttexter eller dikter, måla, rita, dansa, pyssla, använda smink, etc. Du behöver inte nödvändigtvis visa det du skapar åt någon om du inte vill, det kan vara din alldeles egna sak. Det behöver inte heller bli ”bra” (...plus att vem är det nu egentligen som bestämmer om något kreativt är ”bra” eller inte?!).

Andra saker du kan försöka göra för att ta hand om ditt mående är att hålla någorlunda okej rutiner med hur du äter, sover, och rör på dig. En kropp behöver sömn, näringsrik, och motion för att må bra. Med motion så kan det räcka med en liten promenad nu som då för att rensa tankarna.

Kom ihåg att just din existens på denhär planeten är viktig, och även om du kanske inte känner har hittat din plats ännu så finns det en plats också för dig!

Jag önskar dig allt gott,
Kram, Kix