Daddy issues?

Hejsan!

Tack för din intressanta fråga. Jag förstår varför du funderar på dessa saker, och jag ska försöka att ge lite perspektiv på ämnet.

Jag ser i din text att du använder ordet ”attached”, så då har du kanske hört om ”attachement”, det som vi på svenska kallar för anknytning. Som babysar och barn skapar vi anknytning till de som vårdar oss, och den typ av anknytning vi får kan påverka oss under hela livet. Exempelvis om vi har en trygg anknytning blir vi också tryggare i oss själva, men har vi exempelvis en otrygg och osäker anknytning till våra närmsta vårdnadshavare så kan också detta påverka hur vi känner oss i andra nära relationer när vi växer upp. Men bara för att man har haft det på ett visst sätt när man var barn så är man heller inte ”dömd” till att ha en viss typ av relationsmönster hela livet, utan med medvetenhet om hur man är och med jobb med sig själv så kan man ändras.

Nå, varför pratar jag om olika anknytningar?
Jo, för att när man i vardagsspråk pratar om ”daddy issues” så syftar det på vilken anknytning man har haft till sin pappa, och hur det påverkar en som vuxen. ”Daddy issues” har dock blivit en sån term som folk kastar sig med lite hit och dit utan att det ens nödvändigtvis behöver ha något med verkligheten att göra, eller att de ens vet vad det betyder.

Så; vilken typ av relation vi har haft till våra närmsta vårdnadshavare (vilket oftast är våra föräldrar) spelar alltså nog en roll. Vem man växer upp med kommer att påverka åt vilket håll man utvecklas. ALLA är vi påverkade av vem vår mamma är, och vem vår pappa är. Biologiskt påverkade för att vi bär deras gener, och mentalt påverkade beroende på hur de varit kring oss när vi växt upp.

Jag tycker det är jättebra och häftigt att du redan i din ålder har lagt märke till mönster i vilka typer av killer du dras till, och börjat fundera på hur det kan hänga ihop med din bakgrund. Att ha den här typen av självmedvetenhet kommer att hjälpa dig göra bra beslut i det långa loppet, eftersom du har förmågan att analysera dina tankar och beteenden lite ”utifrån” (fast ibland kan det kännas lite tungt att vara så också :) )

Det att du inte haft din pappa runt dig när du har växt upp har säkert påverkat dig till en viss del. Hur mycket är svårt att säga, det vet du bäst själv. Men jag kan tänka mig att du måste ha haft många frågor och tankar kring det speciellt när du var mindre, och såg andra barn med sina pappor. Hoppas att du har kunnat prata om dessa känslor med din mamma.

Det som jag vill påminna om är att fast man pratar om ”daddy issues” (eller father’s complex / faderskomplex som den mer korrekta termen är) så behöver det inte vara en biologisk pappa som är ens manliga rollmodell när man växer upp. Man kan hitta de manliga rollmodellerna också i andra viktiga män i ens liv när man växer upp. Har det funnits andra män som var viktiga för dig under din uppväxt, och vilka var det? På vilket vis är de bra män?

Det är ingenting skämmigt att vara påverkad av såna här saker, som jag redan skrev så är vi alla påverkade på ett eller annat sätt av hur uppväxt har varit. Konstigt vore det ju annars! Men, vill också påminna om att vi lär oss mera om oss själva hela livet, och hela tiden medan man blir äldre så blir man också bättre på att se mönstren i sitt liv och att lära sig av dem – om man är öppen för att göra det. Vilket du verkar vara :)

Kram, Kix