Gjorde jag fel?

Hej!

Jag förstår absolut att du vill skydda dina vänner och man ska alltid säga ifrån om man tycker eller känner att någon gör något som är fel eller elakt. Det behövs absolut människor som du som reagerar och säger ifrån istället för att bara stå bredvid och se på. Tyvärr betyder det att man ibland hamnar i situationer där det blir bråk eller drama, det kommer tyvärr lite med på köpet. Ibland kan man även börja ångra i efterhand att man öppnat sin mun och ibland tvekar man på ifall man verkligen gjorde rätt. Det är helt naturligt och inte alls konstigt eller ovanligt. Ibland kommer det att vara du som har fel och ibland kommer du att reagera "för starkt" men det är ändå bättre än att känna att något är fel och inte reagera alls. Med tiden kommer du att lära dig hur du ska handskas med olika situationer och hur du på bästa sätt kan säga ifrån när du ser något som inte är okej. Även om du känner att du reagerade på ett aningen olämpligt sätt ska du vara stolt över att du var modig och sa ifrån och det är något som jag absolut tycker att du ska fortsätta med. Tro mig, såna som du behövs här i världen! 

Hoppeligen har de här tjejerna lärt sig en läxa och insett att när dom gör något som inte är okej kommer det att bli konsekvenser. Det är också bra att dom lärt sig att du inte accepterar ett sådant beteende och att du tydligt visade att det dom gjorde var fel. I bästa fall har du lärt dom att tänka efter för dom gör något liknande på nytt. Genom att säga ifrån har du hjälpt till att skapa en bättre värld där mobbning och elakheter inte accepteras eller tolereras. Om du själv tycker att du sa ifrån på lite fel sätt kan du fundera på hur du ska säga ifrån på ett bättre sätt nästa gång. Man kan alltid säga ifrån utan att gå till attack mot någon person eller säga fula saker. Det bästa sättet att få någon att förstå när dom har gjort fel är att bestämt med lugnt förklara varför det dom gjorde var fel och fråga dom hur dom skulle känna om någon gjorde detsamma mot dem. Förklara sedan varför deras beteende gör dig arg och upprörd. 

(När jag träffar på tjejer som gör något elakt brukar jag ofta säga typ; "Vi tjejer ska ju hålla ihop men ni väljer istället att vara en del av problemet än en del av lösningen". Den meningen brukar ofta sätta sina spår och få folk att skämmas för sitt beteende. Men det här är bara ett litet tips från en tjej till en annan.)

Det viktigaste är att du alltid följer din magkänsla och gör det som känns rätt. Det att du funderar på om du gjorde fel visar bara att du har ett samvete och att du egentligen inte vill någon illa. Det är jättebra och det är en jättefin styrka hos dig. Det är en styrka som kan kännas som en svaghet ibland och den kommer göra att du ibland tvivlar på dig själv. Men i längden kommer den att göra dig till en smartare person och en bättre medmänniska och vän. Försök att inte ta mer stress över den här situationen utan var istället stolt över dig själv för att du valde att vara en del av lösningen. 

Kom även ihåg att du alltid får ta hjälp av en vuxen i såna här situationer. Om du upplever att det finns mobbning i någon form eller ifall du själv eller någon annan blir utsatt för mobbning eller andra elakheter så får/ska du alltid säga till en lärare, skolkurator, skolcoach eller någon annan trygg vuxen t.ex. dina föräldrar eller en väns föräldrar. Dom vuxna i ditt liv finns där för att stöda dig och det är viktigt att du vågar berätta och ta hjälp och stöd när det uppstår en sån här situation. Det är även viktigt för dom vuxna i skolan att dom känner till när det uppstår en konflikt bland eleverna så att dom har koll på läget och får alla bitar av pusslet så att dom kan hjälpa på bästa sätt. Det finns i vissa fall en liten risk att små bråk kan bli till större bråk och då är det bra om en lärare eller annan skolpersonal har varit inblandad från början så att dom har en så klar och tydlig bild av problemet som möjligt. Då är det lättare för dom att hjälpa. 

Jag hoppas att det här var till någon hjälp eller att du åtminstone känner dig lite starkare och mer lugn. Jag är i alla fall stolt över dig! 

Kram,

Rosanna