Ångest

Hej du med dödsångest, jo jag förstår vad du menar. Det känns obegripligt att vi en gång inte kommer att finnas. Och olika religioner har olika svar på vad som kommer efter döden. Att ha dödsångest då och då är något som de flesta upplever. Fast inte alla är så modiga att de kan säga som det är, men du sätter ord på vad du känner. Och det tycker jag är ett bättre alternativ än att festa bort sin ångest, eller överäta eller överträna eller annat som dövar ångesten på ett destruktivt sätt.
Mig hjälper tanken att livet har mening. Inte för vad som händer eller inte händer efter döden, utan för att vi lever livet fullt ut, för att livet i sig har mening fast det tar slut. Det goda vi gör varann och unnar oss själva, tar inte slut. Sånt förs vidare av människor vi möter. 
Vad är livets mening då? Livets mening kan vara att leva livet, ta hand om livet, mitt liv, ditt liv, mänsklighetens liv. Och vet du vad? Ur en vetenskaplig synvinkel så dör energi aldrig. Den bara byter form, organiskt material förmultnar och blir grogrund för allt som behöver jord för att finnas. Vi behöver mull för att ha nåt att stå på och odla i. Och i mullen finns den hälsosamma bakterie som heter bacterium mycovaccae och som ger oss en känsla av glädje och ro när vi andas in den genom att "påta" i jorden och gå i skogen. Vi är liksom inne i ett kretslopp av mening i sig då.
Till livet hör att söka efter det som känns meningsfullt och för att vi är människor brukar vi uppleva trivsam kommunikation med annat levande som meningsfullt. Och att vistas i naturen. Äta goda smaker. Uppleva passliga portioner äventyr och meditation. Älska någon. Vara kär. Eller bara ta emot och ge skön närhet på ett tryggt sätt, slappna av, läsa bra böcker, sjunga, dansa, ha ett jobb vi trivs med, studera nåt intressant, hjälpa varandra och finnas till för nån som behöver dig. 
Vad får dig att känna mening? Små saker i livet kan ju betyda mycket. Som smaken av ett vildhallon, en kram, att du får vara viktig för någon.
Att bara sitta och grubbla gör varken kroppen eller psyket gott. Fortsätt att fråga och fundera om livets mening, men sök också via upplevelsen, inte bara via att tänka. Ett sätt som utvecklar människans mentala värld är att vara i dialog med sina känslor t. ex. via att skriva ner vad man drömt på natten, för det är då du diskuterar med din själ. Om du skriver drömbok ett år eller två upplever du ett äventyr i sig. Och du börjar minnas bättre och bättre dina drömmar. Ett annat sätt att jobba med sig själv och mening, är att krama träd. Jag skämtar inte. Sök ett träd att hålla om och dofta på. Fråga trädet din fråga. Det svarar. Eller kanske du hör det svar du skulle önska var sant. Det kan vara svaret för dig. Våga vara lite tokig, krama om dig själv varje dag och säg åt ditt jag "du är älskad av livet" eller "du är värdefull". För det är vi. Trots allt hemskt som händer i världen så är det meningen att vi ska leva våra liv och hjälpa andra leva sina så vi vågar skratta, gråta, älska, sörja och bara rulla i höstlöven och smaka på vårens första björklöv och kissa i det fria och skrika Ronja Rövardotters vårskri. 
Det är inte alltid så lätt att leva. Ibland är det riktigt skitjobbigt och vi behöver varandras stöd. Det är att vara människa. Att våga vara sårbar, att våga misslyckas och våga lyckas med saker och ting. Existentiell ångest drabbar oss och filosofer i alla tider har sökt efter svar på livsmeningen. Och de som är modiga i sin sårbarhet söker efter svar, olika svar, svar som passar just en själv och sen kanske man ändrar åsikt och tro under livets gång. Vad ger dig mening, min vän? Vad brinner du för? Det är en viktig fråga. Jag har bara halva svar och de är mina egna som kanske inte alls passar andra, men att fundera på det ger också en slags mening i sig.

Tack du delade med dig av din ångest. Jag skulle ännu vilja skriva en sak åt dig, en tanke. Tänk om det inte finns någon död? Även om individen dör, så dör inte energin, den bara byter form.

Tröstekram - Monika