Berätta eller inte?

Hej! 

Jag ska försöka svara så bra som möjligt utan att avslöja för många detaljer. 

Jag vill börja med att säga att i vår frågetjänst är du trygg och alla känslor av skuld och skam kan du helt ta och borsta av dig. Jag dömer dig inte men jag förstår hur tungt det här måste vara att bära på. Jag kan dock tyvärr inte säga vad du ska göra, vad som är rätt eller fel i just din situation eftersom att alla människor är olika och varje förhållande samt dynamiken inom förhållandet är unik.

Du ska inte heller känna att du är ensam med ditt problem. Det är inte ovanligt att det här händer någon gång inom många förhållanden och det är upp till varje par att reda ut hur man ska hantera det. Jag förstår absolut att du vill skydda din partner från sorg men det jag är orolig för här är att du ska gå omkring och känna konstant skuld samt oro för att sanningen ska komma fram. Det är väldigt tunga känslor att bära på. Speciellt med den bakgrunden du skriver om.

Om du väljer att inte berätta är det viktigt att du i alla fall hittar ett sätt att hantera dina skuldkänslor och din oro. Ett sätt att kunna förlåta dig själv och gå vidare. Det skulle säkert vara bra att prata med någon som du kan bolla dina tankar och känslor med och som kan ge dig verktyg för att hantera de jobbiga känslorna. Du verkar ha ett hälsosamt förhållande som är väldigt betydelsefullt för dig. Du verkar vara en jättebra partner och du ska absolut inte definiera dig själv som människa utgående från ett misstag. 

Om du väljer att berätta för din partner så har hen all rätt att känna sig arg, sårad och sviken. Det är något du måste leva med att kan hända. Din partner behöver inte heller förlåta dig men det är viktigt att du själv kan göra det. Andra människors tankar och åsikter om oss ska inte definiera hur vi ser på oss själva och även om det är helt okej att känna skuld över att ha sårat någon annan är det viktigt att vi också kan släppa den skulden senare. Du är mycket mer än dina misstag. Vi har en tendens som människor att främst fokusera på våra tillkortakommanden och misslyckanden och glömma bort allt det andra som vi gör bra. Vi glömmer bort att livet är en resa som kommer med sina upp- och nerförsbackar och vi kommer alla att göra misstag inom många olika aspekter av livet. Ibland i skolan, ibland på jobbet, ibland i förhållanden och ibland som föräldrar. Det är helt naturligt och istället för att gräva ner oss i skuld bör vi se dessa misstag som en chans att lära oss mer om oss själva och utvecklas. Du skriver själv att du har en väldigt klar bild av vad som hände och vad som kan vara en bakomliggande orsak till det. Det här är redan ett jättefint steg du har tagit. Du kan analysera situationen du befann dig i och reflektera kring dig själv, ditt förhållande och din partner. 

När det kommer till just den här frågan som du skriver om har människor oftast mycket starka, svartvita åsikter. Det tycker jag personligen att gör hela situationen mer allvarlig och dramatisk än den alla gånger behöver vara. Såklart kan det här vara ett stort svek inom vissa förhållanden men det tar inte bort det faktum att det finns många parförhållanden runt omkring i världen som tillåter och även uppmuntrar en mer öppen förhållandedynamik. Ingen har alltså rätt att döma dig eller ditt förhållande om inte dom själva är en del av det förhållandet. Det finns många människor som tror sig sitta på alla svar och veta sanningen om precis allt men verkligheten är oftast långt mer komplex än en utomstående människas simpla, ogrundade åsikter. Du känner dig själv och ditt förhållande bäst. Du vet vad som hände och varför. Ingen annan. 

Du skriver själv att du inte är redo för att berätta. Jag förstår absolut det och jag tänker inte heller säga att det vore det rätta att göra i din situation. Det kan jag tyvärr inte veta. Jag tror dock att man aldrig kan bli helt redo för en sån här sak. Om du en dag kommer till slutsatsen att den här hemligheten gör mer skada än nytta för dig så har du tyvärr inget annat val än att helt enkelt bita i den sura äpplet och ta konsekvenserna. Det viktigaste här är att du mår bra och inte fastnar i det här träsket av skuld och oro. 

Kom ihåg att du inte är ensam och att du är långt ifrån den enda människan som sitter instängd med samma problematik och samma känslor av skuld. Kom ihåg att du är värdefull, viktig och komplex. Det är så mycket som definierar vem du är som person och det där misstaget är inte mer än en droppe i ett helt hav av vad som gör dig till dig. 

Jag hoppas att det här var till någon hjälp för dig även om du inte fick ett tydligt svar. Kom ihåg att det är viktigt att du får prata med någon om det du går igenom eftersom det här inte är en börda du ska behöva bära på ensam. Du kan prata med en trygg person som du litar på eller så kan du vända dig till någon som arbetar med samtalsstöd. Du kan även vända dig till t.ex. Ärligt talat-chatten eller så kan du skriva hit till oss på decibel om du funderar över något eller om du behöver stöd. 

Kram, 

Rosanna