blir lätt arg

Hej Hjälp! Fint att du har förtroende för oss på Decibel och söker hjälp. Du har tagit första steget till att få hjälp - fortsätt! Finns det någon vuxen omkring dej som du kan tala med? En förälder, en lärare, fritidsledare, kuratorn i skolan, skolhälsovårdaren? Att erkänna sina problem högt i ord för någon är ofta början på rehabiliteringen. Sen är det bara så att ibland är vägen mot målet lite hoppig - ibland kommer det bakslag och man misslyckas. Men det är en konst att kunna förlåta sig själv och tillåta sig själv att börja om och att försöka igen.

Det är ju så att vi föds med olika stora portioner av temperament. Ifall man är född med en större portion temperament leder det ofta till att man i pressade situationer tappar nerverna, tappar kontrollen och släpper sig. Det gäller att man lär sig hantera den känslan och hitta nya handlingsmönster.

En terapeut av något slag ex skolkuratorn, en psykolog, en couch kan lära dej att hantera de här situationerna. Bra skulle det vara om du kunde hitta en sådan person som du kunde få gå några gånger hos och få tips och råd av.

Ett annat alternativ, som ligger mej varmt om hjärtat är KBT dvs Kognitiv Beteende Terapi. Om du tycker om att läsa så finns det massor med böcker i det här ämnet på biblioteket. Ofta finns det övningar i de här böckerna som hjälper en att finns nya handlingsmönster i sitt beteende. Gör övningarna! Kanske någon förälder, ett syskon eller en vän kan hjälpa dej? Sök på KBT och temperament, KBT och ilska, KBT och konflikthantering osv.

Ofta vet man själv bäst vad som skulle passa en att göra när man blir arg. Vet du själv någonting du kunde göra istället för att skrika, kasta o slå? Backa undan i din ensamhet? Springa därifrån och nöja dej med en svordom ut i vida luften utan att någon person känner sig drabbad? Smälla i en dörr? Boxa 5 ggr det hårdaste du kan i första bästa träd? Det viktigaste är väl att din ilska och frustration inte drabbar eller sårar någon annan människa... Jag gissar att du alltid har haft det här problemet i olika grad i din barndom. Men det är nu när du börjar komma upp i vuxen ålder som vissa saker är okej och andra uppföranden inte är okej... Därav andra människors prat... De är kanske rädda för dej? De vet nog inte om att du själv mår dåligt efteråt av ditt eget beteende. Ett tecken på mognad är väl att kunna be om ursäkt och förlåtelse efteråt. Jag hoppas du kan det - öva annars. Att be om ursäkt och förlåtelse efteråt minskar nog också på dina skuldkänslor efteråt - självmordstankar ska du absolut inte ha! Finns ingen orsak till sådana tankar - det här är en helt hanterbar grej. Du behöver bara lära dej knepen! :)

Lycka till! Styrkekram,  Annika         barnmorska - hälsovårdare