Ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna svarar
Hej!
Det här låter inte bra, vännen! Du hör det själv när du läser igenom din fråga igen. Skulle det vara en av dina kompisar som skrev det här, så skulle du säga "men nu måste du absolut söka hjälp!" Du skulle säga att inget blir bättre av att kämpa på alldeles ensam, snarare blir det bara värre och värre. Du skulle säga att ingen är någon Stålkvinna som klarar allt själv. Du skulle säga "gå till skolkuratorn, en psykolog, en terapeut, en näringsterapeut, vemsomhelst!" Innan det kraschar runt omkring dig. INNAN! Nu medan det kanske går att återta kontrollen och sakta ner farten!
Det är inget att skämmas för att man förlorat greppet om sitt liv. Men det är definitivt något man måste få hjälp med! Att inte be om den hjälpen är då det elakaste och grymmaste man kan göra åt sig själv, både åt den man är nu och den person man är om ett år eller 5 år eller 25 år. Det är som att veta om att man har diabetes, men vägra gå till läkaren. Så orka! Det är inte så tungt eller så svårt som du inbillar dig - däremot kommer du att känna en enorm lättnad när du äntligen får lägga ifrån dig en del av ansvaret för ditt eget liv på en duktig och stark hjälpare!
Sök hjälp! Tydligare än så kan vi inte säga det här.
Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar