"Gråtfärdig"

Hej Berg- och dalbana!

Skönt att höra av dig, vännen <3 Är du tillbaka på sjukhuset nu? Hur känns det?

Visst, det låter inte bra att du tagit till så drastiska saker som att försöka strypa dig själv. Men vi läste just också ett annat svar som psykologen Jenny och kuratorn Pia skrivit på en fråga om psykiskt illamående, och där fanns något som kanske tröstar lite? De skrev att när man får terapi och tampas med det jobbiga, så händer det ofta att man först hastigt börjar må bättre, men så kommer plötsligt en svacka och sedan blir det långsamt bättre igen. Kanske du befinner dig i den där svackan nu? I så fall ska du veta att du inte ska ge upp, att det blir bättre igen snart bara du fortsätter jobba på det.

Prata gärna om det här med personalen där, se vad de tror. Minns att det är superviktigt att du berättar för dem vad du känner och tänker och inte undanhåller en massa för dem. Hur i hela friden ska de kunna hjälpa om de inte har alla fakta? Det vore lite som att gå till tandläkaren och inte öppna munnen. Eller föra bilen på reparation och inte säga att det låter som att den skulle falla i småbitar först när du kör över 90 km/h.

Ett annat tips som vi hört av andra som varit inskrivna för olika former av psykisk ohälsa: se till att du inte har så väääldigt mycket tid till att tänka. Får tankarna snurra på ifred så tenderar de att bara bli värre, tyngre och rådda in sig allt längre i sina underliga mönster. Så ge dig själv lite paus från tankarna på hur du mår emellanåt. Se en rolig film. Läs en bok. Skapa en ny spellista på Spotify. Virka en mössa. Ge de snurrande tankarna en chans att varva ner emellanåt. Då får du också mera energi att ta itu med dem under terapin.

Hoppas det här var till någon hjälp - och minns att vi kommer att tänka på dig, Berg- och dalbana! <3 <3 <3 Hör av dig igen, visst?

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

hälsar ungdomsinformatörerna Sanna och Liselott