hallo

Hej vännen!

Äsch ja, vi förstår att det här med mat börjar kännas som något problematiskt för dig. Och det är nog här det KAN bli farligt. Om man fokuserar för mycket på mat och ätande överlag, så börjar maten ta så stor plats i ens liv, och då utvecklar man lättare problem med maten. Det kan hända för folk som tex är väldigt allergiska också, eller som använder mat som tröst och belöning, eller som har problem med sitt utseende och sin vikt (vilket egentligen handlar mycket mera om självförtroendet och vad man tycker om sig själv) osv.

Vi tar lite exempel: Just att "vara kinkig med maten" kan exempelvis ge problem för att man begränsar sig själv, liksom gör sin värld mindre och mera trång. Och mer negativ, eftersom där ingår ord som "äcklig", "dålig" och att "INTE tycka om". Tex blir det svårare att fara på övernattningsläger, äta mellanmål hos en kompis, gå på kalas... Och när man inte har något annat val, när det inte finns något annat att äta istället, så sjunker blodsockret och man blir ledsen, trött, gnällig och okoncentrerad. Samma gäller när man äter för lite. Men det inser man sällan själv, utan istället känns det som att det kompisen sa var elakt, att lägret är tråkigt och man får hemlängtan och födelsedagsbarnet har en dum mamma som bara bjuder på äcklig fyllkaka. Och så kanske man börjar bråka med kompisen, eller kompisen tycker att man alltid är så himla gnällig och sur och vill inte vara med en längre... och så förstör det små bitar av ens liv som kunde ha varit bra. Så här funkar också ätstörningar, som anorexi. När de som har början på anorexi inte äter, så blir de nedslagna och ledsna, och då får de bara ännu mera negativa tankar om sig själva och sin kropp.

Men att tvingas att äta är kanske inte heller så bra, för det kan göra problemen bara värre om tvånget sker på fel sätt. Det låter nog inte så effektivt att du måste sitta kvar med läraren och äta upp och gråta för det - det som säkert var en bra och hälsosam avsikt av lärararna blir en obehaglig upplevelse. Något som innehåller skam (alla andra kan se) och att någon bestämmer över dig mot din vilja. De vill att alla ska äta för att alla ska orka och vara glada, de vill bara väl, men ibland blir det fel. Vi gissar också att de är oroliga för att du väger så lite - och kanske du också brukar äta så lite? Och ju mer obehagligt det blir, desto större problem blir det för dig. Så det här ska du definitivt tala med mamma och helst också med skolan sedan när skolan börjar igen i höst. Naturligtvis ska du äta, men ni kanske kan hitta på någon annan lösning? Eller så hittar du själv på sätt som gör att du kan äta det som inte smakar gott. Det finns knep, på samma sätt som det finns knep att använda tex hos tandläkaren för att stå ut när hon borrar i en tand. Tex kan man koncentrera sig på att räkna baklänges från hundra medan man bara mekaniskt och utan att tänka på det skyfflar in mat och tuggar och sväljer. Eller sjunga en viss sång inne i huvudet medans. Eller belöna sig efteråt med att få spela älsklingsspelet på telefon. Eller ... pröva dig fram och se vad som funkar för dig!

Sedan angående din vikt. Skulle man bara se på din vikt och längd, så är du nog ordentligt underviktig. Men eftersom du fortfarande växer, så kan man inte veta så noga bara på längd+vikt om det här är bara ett skede och du nog börjar växa och fylla ut i kvinnliga former sedan under puberteten, eller om du nu faktiskt är för smal och inte mår bra av det. Om din skolhälsovårdare verkar orolig, så finns det nog oftast skäl till att vara orolig. Se, det är ju ändå så att det är nu och under de kommande åren som du behöver som mest mat under hela livet. Du behöver energi för att orka fungera dagen lång, du behöver extra för att orka röra på dig, tex träna eller ha gympa i skolan eller hoppa på studsmattan, och du behöver dessutom extra både för att kroppen och hjärnan ska kunna växa och utvecklas. Framförallt din hjärna behöver massor av olika mineraler, vitaminer och fetter för att kunna bli smart. Och det här vet både din mamma och skolhälsovårdaren och det är nog det de är oroliga för. Vi gissar att du inte heller vill vara liten och spinkig hela livet, och inte tex få så bra betyg som du skulle kunna få bara din hjärna skulle få allt den behöver.

Vi vill inte skrämma upp dig nu, och vi menar inte alls att låta elaka och stränga. Men vi måste ändå säga de här sakerna, för det här är fakta och sanning. Sådant som hur många bullar man "får" äta är inte fakta och sanning och vi önskar att du inte börjar haka upp dig på sådana tankar och "regler". Ät så många bullar du vill, vännen! Och för allt i världen: lek med Bratz du bara! Det finns ingen åldersgräns på dem och du är absolut inte den enda tjejen i din ålder som leker med dem!!! Vi lovar!

Så gå och prata med mamma nu, okej? Innan mat blir ett alltför stort problem för dig.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott och storasyster-sommarjobbaren Angelica