Är intagen här på ett av de ljuvligaste ställen på jorden! Jag vet inte hur de e med mamma o pappa men de får nog ha sina liv för sig själva-om int de tar sig i kragen och börja leva på ett finare sätt. Det var efter skolan en onsdagseftermiddag som socialtjänsten kom och hämtade mig, vi fick till och med ha polis dit för det blev sådan rambambula, jag grät så jag tappade all kraft, men de bar mig ut ur huset och mamma o pappa lämnade där o e säkert anmälade... När jag kom till ungdomsgården mötte jag vuxna o det första som slog mig -ska vuxna vara så här härliga och snälla o hjälpsamma. Vet ni jag har aldrig ALDRIG som efter hälsovåraren tills nu upplevt att någon tar mig på allvar att jag finns att jag är värdefull. Den biten har lixom inte funnits i mitt liv. Ja jag får allt här o har allt! Är nöjd! Men jag har mått en aningen dåligt, när jag börjar tänka på mina föräldrar och när jag gör det suger det modet ur mig o jag tappar all kraft det kan komma när som helst var som helst, bara så att jag ramlar ihop så att nån hamnar lyfta opp mig. Jag vet inte om det är panik, rädsla eller vad det är, men hjälp har jag, men en gång var det speciellt hemskt, när jag ramlade ihop i duschen, jag kunde påriktigt inte resa mig opp, jag kände hur paniken växte och växte och förrän en vårdare hörde mitt gråt och kom in så var jag helt borta totalt borta. Det är hemskt att inte kunna styra över sin kropp, lika med kissandet, det har fortsatt visst lite hjälp har jag börjat få men det händer nog hela tiden endå. Men vårdarna har tar iallafall en på allvar. Idag fick jag min första födelsedagspresent ever, hahha int för att jag någongång har krävt det men den va superfin, en peaktröja, vet ni hur dyra de är. Jag stod nog helt tom jag har aldrig haft några nya plagg allt har varit loppis o jo loppis är bra, men känslan av nytt har aldrig funnits. Ja somsagt fyllde jag år idag.
14obehagliga år bakom mig. Jag sover inte alls bra om nätterna. Jag drömmer och drömmer och vaknar blöt. Jag gråter och hyperventilerar, men en vårdare står beredd hela tiden brevid mig. Känns så skönt att vara på ett tryggt ombonat ställe med härliga kompisar, vårdare, inredning, musik, MAT, skola, roligheter och terapier ... :)
Specialungdomsinformatören Susanna svarar
Hej Du Värdefullaste!
Ett stort, varmt och litet försenat GRATTIS på födelsedagen!
Så fint att höra att du nu fått träffa människor som tar dig på allvar och som tar hand om dig och är snälla och hjälpsamma! Fastän vägen dit har varit lång. Så det är nog förståeligt och helt naturligt att du mår litet skakigt och reagerar på många olika sätt efter allt som du varit med om.
Ibland kan vi människor ju reagera först en tid efteråt på svåra saker som vi varit med om. Och då är det mycket vanligt att både kroppen och själen reagerar. Så att du känner panik och rädsla och allt möjligt så är kanske en reaktion på allt du varit med om under ditt liv och också en reaktion på den senaste tidens upplevelser. Och att du inte riktigt kan styra över kroppen just nu berättar att den varit med om något upprörande. Precis som dina drömmar hjälper dig att bearbeta allt, fast på ett mera psykiskt plan. Men fastän det är naturligt att reagera så är det naturligtvis väldigt jobbigt och skrämmande också.
Men i takt med att du får hjälp och stöd och får bearbeta allt och även får fundera på framtiden så tror jag att både din kropp och själ kommer att lugna sig. Men det kan ta tid. Så du får ”odla” stort tålamod i dig själv och komma ihåg att be om hjälp, och att fortsätta prata med de människor du nu har runtom dig om dina upplevelser, tankar och känslor. Så kommer du en liten bit vidare varje dag. Och så kommer du att märka att allt det jobbiga som sitter både i kroppen och i själen lugnar sig så småningom och du får fler och fler redskap att leva och börja må bra! Mycket kraft och mod och många kramar på vägen!
H.Susanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar