Jag ser på andra med liknande kroppstyper som jag, eller till och med tjockare människor och jag avgudar dessa individer. Dom är så fantastiskt starka som kan vara sig själva och vara ett bra exempel för andra unga. Men när jag ser på mig själv i spegeln vill jag bara gråta. För att mina lår är så jävla stora, mina bristningar är fula, min mage är inte helt platt och mina armar är inte nudeltunna. Vill bara vara självsäker å trygg i min kropp igen men istället skippar jag måltider och klankar ner på mig själv. Jag vill ju förändras så varför går det inte? Blir så besviken på mig själv Rädd
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Vad fint att du nu vet hur det känns när man mår bättre och trivs bättre i kroppen, det är bra tecken. När man har en ätstörning kan man ofta via lite utforskande hitta vissa uppgifter och roller som ätstörningen har i ens liv. Så länge det finns något underliggande, som kanske är den egentliga orsaken till en ätstörning, så länge är det svårt att helt avstå från sina symptom. Så det skulle vara mycket viktigt att tala och bearbeta dina tankar och handlingar med någon professionell. Du är inte misslyckad eller dålig, du behöver hjälp och stöd som de flesta av oss gör då vi har det svårt. Så jag råder dig att tala med någon vuxen du litar på, som kan hjälpa dig hitta professionellt samtalsstöd. Det är viktigt! Bli inte ensam. Sköt om dig!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar