kinki med mat

Hej igen!

Jo, vi förstår att det känns jobbigt att vara kinkig med mat - det är ju DU som lider av det. Det är din mun det smakar illa i. Och det är ledsamt i sig. Om inte annat, så för att det kanske är som att missa olika njutningar i livet - lite som en döv som inte kan njuta av musik. Inte fullt så farligt som dövhet, men lite ditåt hållet alltså.

Hmm... Kanske det här med att njuta av smak är något som går att träna upp eller träna fram igen? Nu menar vi inte att det skulle vara något fysiskt fel på dig, utan att sådana saker som hur man upplever ett sinnesintryck som smak ofta styrs väldigt mycket av hjärnan. Man intalar sig att något smakar på ett visst sätt och så reagerar snart hela kroppen på det. Att människan kan lura sin kropp på det här viset brukar bevisas genom experiment där någon får smaka på något som de inte vet vad det är och så tycker de att det smakar gott, men när de får veta att det är aphjärna de tuggar på, så spottar de blixtsnabbt ut det, spyr och tycker det är den vidrigaste smak i världen. Fastän det alltså inte alls var aphjärna. Men man kan göra tvärtom också, alltså träna upp sig att börja uppskatta maträtter som man inte tyckte om förr osv. Tex är det vanligt att man som vuxen verkligen gillar sådant som man avskydde som barn, som syltlök eller blåmögelost.

Så tänk om du skulle ta upp det här med dina föräldrar, och kanske med barnläkaren? Det är mycket möjligt att en terapeut av något slag, tex en näringsterapeut eller kostrådgivare eller en psykolog som kan kognitiv beteendeterapi-metoden, skulle kunna hjälpa dig här. Just kognitiv beteendeterapi används ofta mot fobier som tex att vara rädd för folkmassor eller ha obehag för katter. Det kanske kunde hjälpa dig att ta reda på varför saker och ting smakar styggt och hur du kan vända dig till att börja njuta mera av att äta.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott