nu måste ni hjälpa mig

Hej vännen!

Äschdå att det känns tungt just nu. Jovisst, det kommer tyngre och lättare dagar och perioder, allt går i vågor och går nog över - men nog känner man oftast på sig när risken är stor för att den tunga perioden ska bli för tung, djup, lång och svår. Och förhoppningsvis inser man då själv att man behöver en hjälpande hand som hjälper till att dra en upp ur gropen innan det blir riktigt eländigt. Skjuter man upp att be om hjälp, så blir det oftast bara värre, och ju värre det är, desto svårare blir det att be om hjälp. Därför är det superduperbra att du håxade att hej nu är det nog dags att be om hjälp. Man kan aldrig någonsin be om hjälp i onödan och det är alltid bra att göra det innan problemen och de negativa tankarna växer sig för stora och starka. Det är också lättare att lösa mindre problem och rätta till mindre "fel" än större, så klart att alla som hjälper (allt från skolhölsovårdare till psykologer, från mammor till ätstörningskliniker) blir glada för att kunna hjälpa i god tid före det blir riktigt allvarligt. Är man riktigt djupt ner i leran på botten av gropen är det också svårt att hitta orken och motivationen att ta sig upp ur gropen med - för man måste ju nog hjälpa till själv också genom att ta spjärn med fötterna och hålla sig uppe.

Så klart att du ska be om hjälp med dina tankar och bekymmer! Inte ska man behöva ligga vaken av snurrande tankar och negativa känslor - och ofta fortsätter faktiskt tankarna att snurra in sig i allt större trassliga härvor om man inte slipper vidare. Och slippa vidare kan man oftast bara göra genom att prata om tankarna, sätta ord på dem inför någon annan, förklara dem för någon och liksom se dem utanför sig själv. Bäst är det då att berätta om tankarna för någon som är van att hantera just den här typen av tankar, som en terapeut, en psykolog, en kurator - eller någon som jobbar på en ätstörningsmottagning. Igen, man måste tex inte ha en klart konstaterad ätstörning och väga som en mygga för att sätta sig ner en stund och prata med någon tex på Fredrikakliniken i Jakobstad. De jobbar faktiskt preventivt också och försöker få tag i sådana tankar som kan leda till en ätstörning om de får härska över en person - långt innan tankarna blir riktigt allvarliga alltså. Tankar, även de som verkar så harmlösa och oskyldiga, men som man håller för sig själv kan bli mycket farliga!

Att personen man talar med står utanför det egna livet och är objektiv och utbildad är också ofta en stooor fördel jämfört med att tex försöka reda ut problem inom en kompiskrets. Utomstående med kunskap och erfarenhet av liknande bekymmer ser oftast de egna problemen mycket tydligare än vad tex en kompis gör, och kan ofta ge klarare råd och tänkbara förklaringar till orsakerna.

Så vi tycker absolut att du ska gå och prata med någon! Går du i skola, så gå till skolkuratorn, skolpsykologen eller skolhälsovårdaren redan imorgon! Eller se till att du får en tid tex till skolpsykologen. Jobbar du, så borde de flesta arbetsplatser ha en arbetsplatshälsovård som erbjuder psykolog. Även kommunen/staden har psykologer och andra som kan hjälpa, så ring HVC. Och är det mest tankarna på träning och kost som du ser som negativa, så ta och ring till Fredrikakliniken! NU! Innan problemen växer sig större som monster.

Stoooooooooooooor kraaaaaaaaam, hälsar ungdomsinformatörerna Sanna och Liselott