Orkar inte

Hej vännen!

Voj äsch att du ska ha det så jobbigt... ); Vi har skickat din fråga till våra ljuvliga skolkuratorn Pia och psykologen Jenny, som brukar svara tillsammans. Vi hoppas att de hinner svara så snabbt som möjligt - deras svar finns här sedan så fort vi bara får det av dem. Håll ut, okej? <3
Vi tänker på dig!

Hälsar ungdomsinformatörerna Liselott och Sanna

Hej på dej "orkar inte",

Tack för att du delat med dej av dina funderingar. Du skriver att du inte mår bra vilket tydligt framgår från din text. Du dricker och självmedicinerar för att dämpa din ångest. Du skriver också att du inte vill leva längre. Du nämner att du borde berätta om hur ditt liv ser ut åt någon. Dethär berättar åt oss att du nog vill fortsätta leva och vill ha hjälp fastän det nu just känns jobbigt. Drunka inte i dina ledsna, derpimerade och ångestfyllda känslor. Spärrarna att inte orka berätta finns inom dej. Försök att berätta för din terapeut. Det är ett trygg forum att första gången försöka våga berätta hur det är ställt. En terapeutisk relation är inte som "vanliga" relationer, försök ge denna relation en chans. Din terapeut kommer inte att döma dej eller se ner på dej men hon kan heller inte hjälpa dej om du inte berättar hur det är. Terapeuten är ingen man behöver låtsas för eller hålla fasaden inför. Terapeutens uppgift är också att ställa, ibland, jobbiga frågor. I en terapi har terapeuten inga färdiga svar att ge dej. Det är du själv som måste fundera och komma till insikt om saker i ditt liv. Terapeuten är en handledare på vägen till detta. I terapin behöver du fundera på dels varifrån din ångest har sitt urpsung och hur du ska hantera den, vilka verktyg du behöver för att klarar av vardagen. Du hamnar att jobba med dej själv varje dag för att börja må bättre. Din terapeut gör inte jobbet åt dej men hon finns där för att stötta och ge råd.

I din vardag ska du fundera på vad det är som får dej att må bra. Förutom en samtalskontakt behöver du också göra konkreta saker som hjälper dej att må bättre. Distrahera din ångest på andra sätt än genom att dricka och ta piller. Börja träna, ta kontakt med vänner, hitta nånting nytt att göra. Det låter kanske enkelt och banalt men det är faktiskt mycket effektivt. Se till att dina basbehov är i skick, dvs ät regelbundet, sov tillräckligt, frisk luft varje dag. Bestäm dej för att du har rätt att må bra. Minska ner på alkoholen och gör något annat än att dricka. Upplever du att du har en beroendeproblematik kan du också få hjälp från Beroendevårdskliniken i Jakobstad. Kontaktuppgifter dit hittar du på Social- och hälsovårdsverkets hemsidor.

Stort lycka till!

/ Pia & Jenny

Här kommer ännu en liten fortsättning på Jennys och Pias svar till digJ

Först och främst – DU ÄR VÄRDEFULL! Du har kommit hit av en orsak och det är meningen att du ska fortsätta vara här. Länge ännu!

Just när det är som jobbigast och det känns som att man är helt ensam med sina problem då är det SÅ svårt att se vägen ut. Och då försöker man på alla sätt att ta bort det som gör ont. Naturligtvis. Men precis som du skriver så funkar inte alla strategier lika bra. Att dricka dämpar ångesten för en stund, men inte i längden. Så då gäller det att hitta en annan strategi att hantera ångesten. För det finns nog olika sätt att lära sig handskas med sin ångest! Och kanske också ett sätt att förstå vad ångesten handlar om egentligen, precis som Jenny och Pia skriver.

Det är fint att höra att du har en terapeut och samtidigt ledsamt att höra att du just nu ”inte kan prata med henne och inte kan öppna dig för henne”. Att hon är ny för dig betyder säkert att ni inte hunnit träffas så många gånger ännu. Och då är det ganska självklart att du inte ännu har hunnit få det där förtroendet för henne - som bara egentligen kan komma av att man lär känna varandra och så småningom vågar börjar öppna sig. Och så kan det också vara så att det aldrig blir så, att det fortsätter kännas svårt för dig. Då gäller det att vara MODIG och våga säga det till terapeuten. Hon är där för att hon verkligen vill hjälpa dig, och har då också som sin uppgift att hjälpa dig vidare, till någon annan professionell. Det här är vardag för terapeuter som möter människor varje dag, så du behöver inte tveka att ta upp det med henne. Du har rätt att få bra hjälp som fungerar för dig, men det kräver också litet mod och styrka av dig.

Finns det kanske också någon annan du kan prata med? Någon som du litar på och känner förtroende för? Är det tillräckligt jobbigt så kanske vi behöver prata med flera olika personer om hur vi har det. Allt det vi funderar på och bär inom oss måste få komma ut ” i stora lass” och då kanske det inte räcker att prata med en utan det behövs flera.

Ibland är vi dessutom så hårda med oss själva och kräver så mycket av oss själva. Speciellt just då vi mår dåligt. Kanske kräver vi att vi ska klara allt själv, känner oss misslyckade för att vi mår som vi mår. Men glöm inte att det är när vi verkligen kommer i kontakt med det jobbiga inom oss som vi kan börja hitta vägen ut. Först då vi ser våra svårigheter i vitögat så kan vi börja förbättra vår situation. Så håll ut! Du är på väg. Mod och styrka önskar jag dig på vägen!

Och en stor kram som färdkostJ

H.Susanna