orkar inte mer..

28.05.2014
Nu orkar jag inte mer. Jag har verkligen försökt nu att bita ihop och vara stark, inte gråta, inte berätta åt någon vad som händer med mig. Jag kan inte berätta åt någon för att enda personen som skulle förstå mig har jätte svårt, hon är utbränd och deprimerad och vi får inte berätta om våra problem, vilket jag förstår helt! Jag har förstås också en pojkvän som jag har berättat åt men.. han förstår mig inte och jag orkar inte berätta längre, inte tala om för honom hur mycket jag hatar mig själv, verkligen hatar mig själv! Jag vill gå ner i vikt, jag försöker verkligen, jag vill straffa mig själv när jag vet att min pojkvän ser på någon tjej elr en film där det finns fina tjejer, jag straffar mig och äter ingenting, går ut och gå långt så att jag är helt utmattad, sur och förbannad. Min vän som mår dåligt gick i min klass, jag trivdes jätte bra när hon var med, men nu de 3-4 sista veckorna då hon har varit hemma från skolan har jag känt mig utanför, ingen pratar med mig, ingen tar med mig i grupperna, blir inte mobbad men det gör så ont i mig för att samma sak är det när jag och min pojkvän är ute med hans kompisar + deras flickvänner, INGEN pratar med mig fast jag har känt dom länge.. Förr var jag väldigt bra vänner med dom, men nu, ingen ser mig ingenting.. Jag känner mig så dålig, ful, konstig och undrar varför är folk så här mot mig? Jag själv vet att jag är en snäll person mot alla, jag är inte dum.. Jag är inte blyg.. så vrfr tycker ingen om mig längre? Jag har också bett om att få hjälp, att någon ska se mig, rädda mig för jag vill inte må såhär dåligt längre.. Min familj kan jag inte berätta åt, det går inte.. Jag brukar allti gå till mina vänner och fråga hur dom mår och se till att dom får berätta.. Men varför får jag aldrig berätta? Varför bryr inte dom om mig? Jag förståt inte längre vad det är för vits att leva.. Och jag och min pojkvän bråkar hela tiden och jag kan inte förlora honom, jag behöver honom för jag älskar honom så mycket.. Vi har varit ihop i 3 år.. Jag försöker att bita ihop, och inte skämmas över vem jag är.. Men kan inte någon bara se mig och komma å prata med mig så jag får känna mig värdefull? Och om jag berättar åt min pojkvän så är han snäll och kramar mig och så för stunden, men sen har han glömt bort det och undrar varför jag är sur elr lessen nästa gång.. Och så blir han alltid arg när jag inte orkar berätta om det igen.. Han tror allt blir bra på en gång.. som t.ex. nu hade vi bestämt oss att vara tillsammans ikväll men nu kommer han inte för att jag är ledsen.. åh

Ungdomsinformatören Sanna svarar

30.05.2014

Voj gulle gulle vännen <3 <3 <3
Nu behöver du verkligen få prata med någon, du ska inte behöva bita ihop och vara stark när du känner så här inom dig. Det ska ingen behöva bära på ensam. Du skriver att du har bett om hjälp, nu vet jag ju inte om du haft kontakt med någon kurator eller hälsovårdare eller av vem du försökt få hjälp. Men det finns ju faktiskt en hel del ställen att ta kontakt till när man behöver hjälp, kolla våra HJÄLP sidor HÄR. Där finns Krisjouren för unga, Mannerheims barnskydds förbund och sen den alldeles nya Psykporten för unga, där du kan hitta massor med intressant läsning, tips på hur man stärker sin egen självkänsla, självhjälps råd och mycket, mycket mera. Vi har också på våra informations sidor en massa om hur man ska lära sig att gilla sig själv, läs mera om det HÄR. Vi har också en massa tips på hur man skaffar nya kompisar, för det kan ju hända att du skulle behöva göra det nu, om de gamla har börjar bete sig sådär mysko mittiallt. Kolla in vad vi skrivit om vänskap HÄR. Sen är det ju nog jätte viktigt att kunna prata med sin familj eller om det skulle finnas någon annan i din närhet som du känner förtroende för. Det kan vara en kompis mamma, nån på ungdomsgården, eller någon helt annan.

Men för att nu börja från början. Nu vet jag ju inte om det finns skäl till att du ska gå ner i vikt och isf hur mycket. Det kan ju mycket väl hända att det är som med oss andra eller åtm de allra flesta att man ser i tidningar och tv nu alla solbrända snygga kvinnor (och män) och så tycker man att man själv är ful, fet och äcklig. Tyvärr vet jag inte om det är något som de som gör sån reklam som får oss att må så dåligt också eftersträvar. Det är kanske just det som de vill, att vi ska få panik över att nu blir det sommar och sol och nu ska man klä av sig nu är det bråttom, bråttom att få kroppen i skick. Sanningen är ju den att vi duger precis som vi är, oberoende av fast vi skulle väga 150kg och vara 150 cm lång, vi skulle ändå duga exakt just precis som vi är. Det är inte det yttre eller ett fint jobb eller fina titlar som bestämmer om vi duger eller inte. Det är hur vi är som person, hur vi behandlar folk runt omkring oss men också hur vi behandlar oss själva.
Du verkar vara en bra kompis, som lyssnar och bryr dig om andra, men som kanske inte riktigt får det samma tillbaka.
Om du inte gillar dig själv, (vill inte använda ordet hata), så misstänker jag att du skickar ut såna signaler till folk i din närhet att du på nåt sätt skulle vara mindre värd än nån annan. Om man inte tycker om sig själv eller till och med nedvärderar sig själv inför andra, tja då kan de mycket väl hända att andra börjar se på en med helt andra ögon. De kanske börjar tänka att jaaaa, det stämmer att hon inte är så trevlig som jag trott. Om man tycker om sig själv och värdesätter sig själv så kommer också andra att göra det samma.

Din kille älskar dig, annars skulle han ju inte vilja vara tillsammans med dig <3 Att han ser en film med vackra flickor i eller tom någon på stan betyder inte att han genast börjar se ned på dig och tycka att du inte är lika snygg längre, det funkar inte så. Om du ser nån riktig läckerbit på film inte börjar du väl jämföra din kille med honom då, eller? Eller om ni är någonstans och du ser en snygg kille, slutar du gilla din kille då? Nääää, så ytliga är vi ju inte, och om nån är sån är det bäst att bli av med den.
Om du ser en snygg kille oberoende av om det är IRL eller på film så kanske du ser och tänker: ”han var snygg”, men sen är det bra med det. Du funderar ju inte vidare sen att näääe, nu måst jag nog byta ut killen i mitt liv som jag älskar och har en massa gemensamma minnen med, nu byter jag genast ut honom mot den här snyggingen som jag inte vet någonting om, som kanske har många dåliga sidor, han kanske är jätte skrytig eller på annat sätt helt otrevlig. Så gör vi ju inte som normala människor ;)
Du är det bästa i din killes liv på samma sätt som han är det i ditt. Han vill inte ha någon annan än dig. Men han orkar kanske inte tragla igenom det tusen gånger om dagen ;)

Sen till din kompis som är sjuk. Det är ju väldigt ledsamt när någon blir sjuk, är det sen utbrändhet eller något annat så är det jobbigt och både hon och alla andra vill säkert inget hellre än att hon ska bli frisk tillbaka. Men hoppas att du/ni ändå kan ha någon sorts kontakt. Du skriver att ni inte får berätta om era problem till henne, vem har bestämt att hon inte ska få vara delaktig i sin bästa väns (ditt) liv längre för att hon själv mår dåligt? Ibland kan det vara skönt att få tänka och fundera över någon annans problem mellan varven och kanske lite glömma sina egna. Om hon är din vän vill hon säkert att ni ska kunna prata och ha samma tillsammans som tidigare. (Obs jag vet ju inte så mycket om vad som hänt henne, så det kan ju hända att jag har fel här).

Mitt hjärta blöder då jag läser att de andra struntar i dig :( Det är så otroligt hemsk vad folk kan göra mot varandra. Många gånger är folk inte ens medvetna om hur deras beteende påverkar en annan. Jag antar att du försökt att prata med de som tidigare var dina vänner, försökt vara delaktig i diskussioner och liknande. För om man lämnar tyst och osynlig i bakgrunden så är det så trist att man glöms bort :( Man måste ta för sig och visa att man finns, träng dig in i diskussioner och säg dina åsikter. Om de inte låssas höra eller pratar förbi dig så är det ett tecken på att de är verkliga sk*tstövlar som du inte ska ödsla mera tid och energi på. Och absolut inga tårar, det är de inte värda!!! Nej, om det går på det sättet så strunta i dem och ge dig ut på jakt efter nya trevligare vänner som vet att uppskatta en god vän. Du hittar ju tips på hur och var man kan hitta nya kompisar HÄR.

Vi behöver alla bli sedda och uppmärksammade. Alla mår bra av att någon frågar hur vi har det och hur vi mår. Tänkt vad du säkert glatt en massa av dina sk. ”vänner” många gånger när du funnits där och lyssnat, man tycker ju att de kunde ge tillbaka nu när du behöver en axel att gråta ut mot. Men tyvärr är det få som har den mognad och emotionella intelligens som det kräver, DU verkar ha den! Hoppas att ens någon av de som du lyssnat på i ur och skur någon gång i livet förstår att uppskatta dig.

Jag vet inte om du fick så mycket hjälp här nu men jag vill att du hör av dig igen om du behöver mera hjälp eller bara någon som lyssnar. För vi finns här 24/7, man kan alltid skriva in hit till oss.

Ta hand om dig nu och jag önskar att du mår bättre nu,

Många kramar från ungdomsinformatören Sanna

 

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Ställ en egen fråga

Skriv kommentar

OBS! Ställ din fråga vid Våga fråga.

Hej, jag och min pojkvän brukar båda gymma, men han tar det lite mera på allvar. En gång frågade han mig vad jag har som " dream physique". Först fattade jag inte men han förklarade att det är typ ett...
Läs mera

Hej, nu undrar jag ifall det finns något hemma som man kan använda som känns som en penis. Har haft sex tidigare några gånger och alltid när penisen ska föras in så gör det ont, inte så farligt ont me...
Läs mera

Hej

Jag är en kille som har en sexfantasi där ajg är bunden i en säng och två tjejer har sex med mej och med vandra.Det finns två tjejkompisar som jag hade tänk vilja göra detta med.Men hur säger ...
Läs mera

Jag har en kompis som är väldigt aggresiv, han kan mittiallt ta i mitt ben och vägra släppa benet och i bland när man säger åt honnom kan han slå en i ansiktet. Vad ska jag ta mig till i denna situati...
Läs mera