orkar snart inte mer

Hej igen!

Äschdå vännen, att inget känns som om det skulle bli bättre. Eller som om det skulle finnas hopp. Det är klart att det FINNS hopp, men vet du, i våra öron låter det som att du är alldeles för upptagen med att klanka ner på dig själv och tro illa om såväl framtid som andra människor för att ha tid att tro på det. Hoppet har gömts undan under alla negativa tankar - men det finns där, annars skulle du inte ha skrivit till oss. Du vill ha en förändring, du vill må bättre och du vill tro på livet igen, det hör vi definitivt. Din inre kritiker är bara alltför hård och stark och har fått härska över dig i för många månader och år, gissar vi. Igen,vi är inga experter (och alla psykologerna/kuratorerna i vårt nätverk är på semester nu), utan här kommer igen ett svar av medmänniskor.

Vi ska här emellan förklara lite om det här med den inre kritikern. Det finns en kille, Timothy Gallwey, som kom på att likna det vid en tennisspelare - han kallar det här sättet att tänka på "the inner game of tennis". När man övar på tennis, så finns det liksom två röster i ens skalle, "JAG talar med MIG SJÄLV". Jag = Själv 1 och mig själv = Själv 2. Själv 1 är den som kritiserar och klankar ner och är elak "nämen din idiot, kunde du nu inte ens få det slaget rätt, du är så fumlig, du kommer aldrig att bli bra på tennis". Och Själv 2 är den som ska göra och som gärna vill, och kanske till och med klarar av. Men Själv 1 litar inte på Själv 2 utan bara hackar ner på Själv 2, så då kan såklart inte Själv 2 göra sitt jobb bra. (Modern Psykologi nr december 2012) Vännen, hela din text verkar vara skriven av den nedvärderande, självkritiska, attackerande Själv 1.

Vi tror att du behöver hjälp med att gräva fram hoppet och skyffla undan alla de negativa tankarna - och med att kväsa din inre kritiker. Du behöver någon som säger emot dig när dina tankar är bitchiga och elaka mot dig. Du behöver någon som lär dig övningarna för att få bättre självkänsla och som kollar att du faktiskt tränar på det på rätt sätt. Du behöver någon som hittar orsakerna bakom varför du inte gillar dig själv och som hjälper dig att vända på steken och se det positiva. Se, ibland funkar livet så att när vi inte delar med oss av våra problem, så växer de sig bara större och mer infekterade och frätande med tiden. Vi börjar liksom hjärntvätta oss själva med negativa tankar, ältar och tjatar på oss själva tills vi inte hör något annat. Själv 1 blir Kungen! Skulle någon kompis säga "nämen du är ju inte alls värdelösfetfultråkigjobbigosv", så har den inre kritikern redan en massa argument att omkullkasta det med. Och vet du, man kan till och med bli så van med att vara på dåligt humör, vara sur, svartsjuk, ledsen, osäker och nere att fastän man försöker och fastän allt stämmer för att göra en glad, så går det trögt att känna lycka och uppskattning av livet. För tankarna har råddat in sig i sig själva och det kan till slut vara väldigt svårt att liksom vakna upp och inse vilka tankemönster man egentligen fastnat i.

Ja vännen, vi försöker säga att du ska börja med terapi av något slag. I det här läget hjälper det inte fastän din pojkvän skulle bli Drömprinsen som gör allt exakt korrekt, fastän du hittade massor av vänner som dyrkade dig eller fastän du skulle bli kurvig och bystig som en filmstjärna. Du skulle ändå fortsätta kritisera och vara missnöjd. För ditt tankemönster sitter stenhårt fast nu och du kan troligen inte komma ur det utan hjälp. Och det är inte meningen att du alldeles ensam ska försöka göra det heller, för mänskligheten är uttänkt att behöva varandra. Värk i en tand -> tandläkare, fel på bilen -> bilreparatör, -> svårigheter med att leva -> terapeut. Man måste inte vara svårt deprimerad eller ha ätstörningar eller självskadebeteende för att gå till en psykolog, terapeut eller kurator, det räcker alldeles utmärkt med att bara behöva lite hjälp med att räta ut tankarna och lite knep för att kunna leva ett lyckligare liv. Att tro att man inte får gå till psykolog för något mindre än akuta och livshotande problem är som att tro att man inte får fara till bilreparatören förrän växellådan pajjat.

Okej, det ÄR mitt i semestertider, så att få en tid till en psykolog just nu är lite knepigt. Men Mentalvårdsbyrån finns och har öppet, https://www.sochv.jakobstad.fi/index.php3?use=publisher&id=4356&lang=1 Och bli nu inte avskräckt av ordet mental och försök att inte låta Själv 1 nu överfalla dig med fördomar och österbottnisk envishet. Det är inget fel eller pinsamt eller skamligt med att gå till psykolog - det är att ta hand om sig själv, sin framtid och sina nära och kära. För vännen, lite brutalt ärlig kalldusch nu: tror du att din pojkvän kommer att stå ut med din Själv 1 i all oändlighet? Tror du inte han vill ha en glad och lycklig flickvän som trivs med sig själv? Du skriver att du inte klarar av att tex säga åt dig själv att du är fin. Du får det inte att funka på egen hand. Nå, skaffa en "privatlärare" som lär dig hur du ska säga åt dig själv att du är fin och verkligen tro på det. Gå till en terapeut. Men var beredd på att du ändå måste jobba hårt själv också. Det är som att lära sig spela gitarr: inte kan gitarrläraren spela åt dig, du måste träna själv. Det kommer att ta tid, åtminstone en bråkdel av all den tid du nu lagt ner på att hacka ner på dig själv. Men vi lovar och svär att det funkar och att DU ÄR VÄRD DET! Du är värd att må bra!! Men du måste själv åstadkomma det. Du kan få hjälp, men du måste själv jobba på dig själv.

Slutligen, roliga saker att göra med sin pojkvän. Med risk för att låta tjatiga, men det beror mest ändå på din egen inställning. Så innan du läser våra förslag, kan du snälla stänga av Själv 1 för en stund så att den bitchen inte bara dissar allt vi säger som tråkigt och svårt och hopplöst och dyrt och jobbigt, okej?

- Besök ett evenemang - det finns tusen just nu. Loppisrace har de i var och varannan by, auktioner är härliga, marknader, visfestivaler, ungdomsdanser... Hoppa i bilen - eller låna en - och kör iväg på en roadtrip till andra änden av Österbotten. Spela bil-sällskapsspel och ha bra låtlistor på från Spotify på hög volym. Ni kan fast få låna en av våra låtlistor: http://open.spotify.com/user/iics/playlist/0dkvjdl99RBIhaiil1YIkY

- Far ut och cykla. Ta lite mat och en filt med och hitta ett ljuvligt ställe att bara sitta och titta på världen på. En brygga, en äng, en park - eller varför inte besöka ett ödehus, gå på upptäcktsfärd och bli lite pirrigt rädd? Eller ta ett nakendopp. Älska på stranden. (Och gu nåde dig nu om du tänker på myggen och sand i "rövaskoron", du skulle ju LEVA lite, eller hur?)

- Hitta en gemensam hobby! Börja renovera gamla möbler som ni hittar på auktioner och loppisar. Gå en kurs i navigering och låna faffas gamla båt. Börja med geocaching - den hobbyn har nog räddat ett och annat förhållande förr. Och går att göra året om. Och är han inte intresserad av det du skulle kunna tänka dig att göra - gör det själv! Skaffa dig själv en hobby! Något som är intressant och givande och lätt att bli bra på och som man snabbt ser resultat av. Virka mormorsrutor eller korgar, fläta i vide, scrap-book:a, släktforska, lär dig spela piano... Nehhe, det är inte alls tråkigt eller tantigt - du skulle ju stänga av Själv 1, ju!

- Bli med i någon förening eller börja med volontärarbete. Jo, se, det har bevisats i otaliga undersökningar att sådana som känner att de inte riktigt passar in, har någon mening med livet, känner sig "konstiga" osv plötsligt hittar mening och sammanhang och kompisar och mål om de börjar hjälpa andra på något sätt. (Modern Psykologi november 2013) De blir en i gänget, känner att de spelar roll i samhället och vaknar energiska. Så var i din by/kommun/närmsta stad finns något du kan gilla att göra? Hjälpa till på en hundgård eller där de tar emot hemlösa djur? I hembygdsföreingen genom att ta hand om gamla föremål och grädda våfflor på hembygdsdagen? I någon stödförening för flyktingar? Det finns så väääldigt många som behöver hjälp på olika vis, du hittar garanterat någon som skulle bli jättetacksam för att du finns! Och dra med pojkvännen.

Så, det var lite förslag. Och vännen, sök hjälp nu. Printa ut eller kopiera det du skrev åt oss och ge åt någon som kan bli din "privatlärare", din personliga coach. Ta det där första steget helt utan att tänka, bara GÖR det! Och läs om våra sidor om Självkänsla och Självförtroende, om Parförhållandet, om Göra slut (så att du inte begår de misstag som kan leda till att det tar slut mellan er), och gärna lite andra bra böcker av tex Mia Törnblom. Tex här hittade jag en bra boklista. http://www.qoolaqvinnor.se/index.php/personlig-utveckling/447-litteraturlista-boecker-om-sjaelvkaensla. Kom ihåg att det handlar om att tjata på sig själv med positiva tankar för att en efter en döda de negativa tankarna. Det kan man också göra genom att läsa böcker om självkänsla. Men bäst alltså med hjälp av en terapeut.

Hoppas det blir bättre snart, vännen. Du är värd att bli lycklig. Du måste själv göra dig själv lycklig, ingen kan göra det åt dig, men du ÄR värd det!

Häslar ungdomsinformatören Liselott och storasyster-sommarjobbaren Angelica