Problemet är att jag inte kan äta p-piller. Jag har pojkvän och har tidigare provat äta p-piller men mådde pyton i 3 månader. Första månaden grät jag hela tiden och var fruktansvärt rastlös, gick till hälsovårdaren+läkaren och fick nya piller. Den andra sorten var till en början bättre, men tappade så småningom sexlusten helt och hållet, fick massa ångest (låg vaken på nätterna, grät hysteriskt och ville skrika mej hes eftersom det gjorde så psykiskt ont) plus massa gråtande utan anledning minst 4 dagar i veckan. Efter 2 månader av den andra sorten fick jag prova nuvaring, som dom sa skulle ha lägst hormonnivåer och vara mildast mot kroppen. Jag satte i den när jag skulle, hade mått rätt okej då under den pillerfria veckan. 3 timmar senare satt jag och grät, tänkte jag ger det 2 dagar men gav snabbt upp. Provade igen nästa dag och fick tungt att andas efter ett par timmar (fick det av de andra p-pillren också men lade inte märke till det desto mera förrän då, kändes bara som att det var dålig luft hela tiden och överallt). Dessutom märker jag av precis samma sorts symptom ibland före mens. Typ jag sitter och gråter i flera timmar, somnar till slut och det första jag gör på morgonen är att börja gråta, sen får jag mens ca 4 dagar senare och då är humöret normalt. Samma sak ibland i mitten av cykeln där jag borde ha ägglossning (vilket jag inte alltid har pga PCOS)
Har också andra symptom av PCOS t.ex. behåring på armarna, överläppen och lite på magen samt finnar. P-piller skulle ju hjälpa mot det också men har hellre finnar än går med självmordstankar (det gick så långt en tur att jag skar mej osv). Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Gynekologen jag var till då jag fick min diagnos sa att det inte är farligt att lämna PCOS obehandlad då jag sade att jag inte kan äta p-piller, men att min mens kan börja komma alltmer sällan. Efter lite googlande läste jag dessutom att man har ökad risk för livmodercancer när slemhinnan i livmodern växer men inte stöts bort som den ska, plus att man kan få osteoporos då kroppen inte producerar tillräckligt med östrogen. Sen läste jag också nåt om att man kan få ärrbildningar på äggstockarna som ytterligare kan försvåra ens förmåga att få barn.
Är det liksom bara att försöka gilla läget, eller vad ska jag göra?
Hej!!
Jag tror du har hört det mesta från gynekologen, det är jätte bra att du besökte henne/honom.
Denna syndrom är inte så ovanlig. Oregelbunden mens hör till, och som du blev informerad, kan detta korrigeras med p-piller.
Du nämner inte vilka sorter du provat förutom ringen. Nuförtiden är inte ringen heller den som innehåller minsta mängden hormoner. Det lönar sig att prova dom nyaste sorterna, som inte heller har en pausvecka mellan, högst 2-3 dagar. Där blir inte den hormonfria tiden så lång, och därför har man mindre kastningar i hormonbalansen och humöret.
Olika p-piller innehåller olika sorters hormoner, vissa passar, vissa inte.
Det är vanligt att man har biverkningar 3-6 första månaderna, dock är det inte säkert att man får nåt. Oftast försvinner symtomen fort i alla fall. Men med självmordstankar bör man nu absolut inte gå!!
Du kunde fråga efter nån ny sort som du inte provat ännu. Om du absolut är emot alla piller, så lämnar du det som det är. Att det försvårar att bli gravid är, sant, men om du är annars frisk, så kan det nog gå helt bra i alla fall. Man kan ju göra ägglossningstester för att få det exakta datumet när man kan lyckas.
Många har blivit gravida trots PCO. Andra risker bör du inte fundera, du är ju ung ännu. Du sköter om hälsan annars så gott du kan och njuter av livet.
Då det blir dags att planera en graviditet, kontaktar du igen gynekologen för att planera ordentligt med henne.
Mvh, sexualrådgivare/barnmorska Kristiina
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar