Poirot

Hejsan kära fegisen

Jag antar att du ändå i något skede somnade efter att du skrev hit till oss. Det är tråkigt att sånt här ska hända :( Fast det står en viss åldersgräns (11år för Poirot), så kan man ändå inte helt vara säker att den passar för alla. Vi är alla så olika, vi har olika gränser för vad vi tycker är hemskt. Alla har vi säkert någon gång sett eller hört om något så hemskt att det gått över vår gräns för vad vi kan hantera. Jag såg i slutet av 70-talet en film där det låg en orm under en huvudkudde....jag kollar ännu idag under min kudde att det inte ligger nån orm där ;) (varje kväll)
Nå, nu ska vi inte tänka att du lämnar med så långt obehag över Poirot. Men iaf så ska du veta att du är långt ifrån ensam om att känna såhär. Det är helt naturligt och logiskt att man efter att ha sett något obehagligt i en film är rädd att det samma ska hända en själv eller någon av ens nära och kära. Visst kan det hända hemska saker i livet, och det gör det också tyvärr, men man ska inte ta ut bekymren i förväg.

Hoppas du gick till din mamma och pappa <3 Det är bra då vi kan söka tryghet och stöd hos våra föräldrar. Ett sätt att komma över sin rädsla för något är att man försöker i tankarna vända det hemska till något bra. Alltså du föreställer dig att din familj/du själv har hamnat i den situation i filmen som du är jätte rädd för. Tänk sen vidare och tvinga fram en mera positiv handling än den som kanske fanns i filmen. Låt det helt enkelt sluta på ett annat bättre sätt än vad det gjorde i filmen. Med tiden kommer nog rädslan över den här saken att blekna och försvinna.

Hälsar ungdomsinformatören Sanna