Tonåren...

Hejsan, Jag kan bara säga att du är en högst normal tonåring. Sådär har det alltid varit och så där kommer att alltid att vara ;)
Vi får skylla på hormonerna då det inte är så lätt att styra sina känslor. Det är ju faktiskt så att det är ett totalt kaos i våra hormon avdelningar i kroppen. Det är ju helt självklart att det måste synas och märkas även på andra ställen i kroppen. Vi är impulsiva, vi tycker oftast att vår ide´är en toppen ide´, tänk att ingen har kommit på det tidigare.....;) Vi är nyfikna och vill pröva på allt nytt och spännande och tur är ju det. Och vi kan inte vänta heller, nej allt ska ske genast! Det är just sånt som gör att vi går framåt i utvecklingen av samhället och mänskligheten. Tänk om alla halvgamla och gamla typer som inte har ork eller energi att pröva nåt nytt alltid skulle få sin vilja genom. Då skulle vi kanske leva i grottor ännu och inte förstå att göra upp eld för att få varm mat. Det hör till att vi som unga ska ha den där extra gnistan, både på gott och ont. Ibland är det bra med temperament men ibland skulle det vara så mycket enklare om man hade ett jämnt och stillsamt humör. Som sagt var, du hör till dem som ska föra världen frammåt nu just.

För att nu sen övergå till dina föräldrar. Jag har också tonårsbarn.Så jag vet att det kan vara svårt att märka att ens barn plötsligt växt och inte är så mycket barn längre. Man stressar genom livet och hinner inte riktigt med, man tror på nåt sätt att ens barn för evigt ska vara typ 9 år.....
Sätt dig ner med dina föräldrar och ta ett lugnt OBS LUNGT snack om lite allt möjligt. Ta upp sovtider, hemkomsttider osv. Kom ihåg att du får inte tappa humöret och absolut inte säga att alla andra får....Vi som föräldrar vet att inte alla andra får, vi har också använt oss av det argumentet för 100 år sen ;) Vi visste redan då att det kanske var en eller högst två som fick göra vad det nu var frågan om, resten hade det likadant som man själv, en massa onödiga regler (åtminstone enligt en själv). Nu har jag också märkt under livets gång att fast man i något skede har jätte-"leidon" av sina föräldrar och deras dumma stenåldersfunderingar, så kommer det en dag eller ett tillfälle då man iaf är glad att man haft regler och gränser där hemma. Kanske du känner någon eller några som inte har några regeler om när de ska hem, inga regler om när man ska vara i säng, sak samma om det är vardag eller helg. De stackarna mår inte heller bra. På riktigt, de mår inte bra för de känner det som att ingen bryr sig. Ingen bryr sig om ifall man orkar upp till skolan, ingen bryr sig om ifall man sover där hemma eller inte. Man kanske misstänker att de tycker det är bättre då man hålls borta :( Jag vet helt säkert att du inte skulle vilja byta till såna föräldrar. Kanske för en stund men absolut inte för evigt. Det är ändå innerst inne ganska skönt då någon bestämmer åt en, någon sätter ut riktlinjen, och att det finns någon annan som man kan vara arg på och skylla om det inte går som man tänkt sig. Det finns inget bättre än att veta att man är älskad och omtyckt, att det finns de som bryr sig om en och vill ens allra bästa <3  Detta skriver jag inte nu för att lura mig själv ;) Du vet nog detta redan men ändå skadar det inte att påminna föräldrarna om att du inte är 5 år längre. Att du faktiskt nog orkar upp till skolan fast du ser en fim som slutar kl 23.15 en tisdag. Jag menar inte att du ska vara upp till 02.30 på vardagar, nej, men kl 23 kunde nog vara ok på vardagar i din ålder. Det betyder då att du ska vara i säng kl 23, pyjamas på och tänderna borstade. Du kanske inte sover då exakt, men du sitter inte på datorn och ser inte heller på film. Eventuellt kan du läsa en bok en stund eller nåt men inget med skärm. Jag håller tummmarna för dig då du tar snacket med föräldrarna. Ni kan ju komma överens om vad som gäller på veckosluten också. Ett förslag kunde vara att du kommer hem kring kl 21 på vardagar, varvar ner och söker dig mot sängen kl 23. På helgen kanske du kan får vara ute till kl 23, kanske längre men det är nog bra att ha några regler för veckosluten också. Det är bra att kunna skylla på mamma/pappa sen ifall kompisarna gnäller att man ska komma med på nåt man eg inte vill. Då är det helt klart de bombade föräldrarnas fel att man inte kan komma med ;)

Kram från ungdomsinformatören Sanna