Kär!?!?

Hej Jååne!

Äsch ja, ibland får man känslor för personer som det kanske inte passar sig att vara kär i av en eller annan orsak. Det kan vara upptagna personer, för gamla personer, personer som är mycket olika en själv, till och med personer som inte ens existerar på riktigt (tex filmkaraktärer). Och så naturligtvis då personer som man tror att skulle vara skadliga eller farliga för en själv på olika vis, kanske även kallad The bad boy attraction och liknande. Vem vi får känslor för kan vi inte alltid rå så mycket för, det handlar oftast om personkemi och attraktion osv.

MEN, vi kan alltid, alltid, alltid välja vad vi gör åt saken. Såklart gäller det handlingar överlag, tex om man väljer att ha ett förhållande med en person eller inte, men i grund och botten handlar det om valet att låta känslorna växa eller tvinga känslorna att dö. Vi kan alltid bestämma vad vi gör åt våra känslor, vi är inte slavar under kärleken. Båda valen är helt möjliga, även om det ofta känns betydligt lättare att låta känslorna växa obehindrat - klart att det är roligare att vara kär - och nästan stört omöjligt att ta livet av de envisa fjärilarna i magen och dagdrömmarna om honom. De gånger skälen att inte låta känslorna växa är tyngre, så tar det ju nog ändå oftast emot att vara förnuftig och göra det man egentligen tycker att vore bäst för en själv. Så natruligtvis är det lockande då att hitta en massa ursäkter och argument till att ändå få låta förälskelsen blomma ut. Vissa bättre och vissa sämre ursäkter och argument...

Ett av de vanligaste argumenten när man är förtjust i en kille som lever ett "farligt" liv är att man nog tror att man ska kunna ändra på honom, "rädda" honom från de farliga elementen i hans liv. Men vännen, den klassikern funkar ytterst ställan. Kvinnor har prövat i århundraden och allra oftast slutar det med att kvinnan får betala dyrt för det och blir skadad, utsätter sig för risker osv under tiden, mentalt eller fysiskt. Se, orsakerna till att en kille/man väljer vissa farligare bitar i sina liv är oftast starkare än vad kärleken är. De vill såklart gärna ha både kärlek och exempelvis droger, men just droger leder ofta till bla beroende - inte bara av själva substanserna i drogerna, utan av hela livsstilen med tex relationer till andra användare, skulder, spänning och kriminalitet. Alternativet, om man inte vill ta fajten och försöka få honom ur den sortens liv, är att själv bli en del av det. Det påstås tex att om man umgås med sådana som använder droger, så är sannolikheten jättestor att man själv börjar använda (eller åtminstone accepterar läget utan att klaga eller tjata), för att "stämningen" i det gänget är sådan att antingen är du in eller så är du ut. Vill du inte leva som dem, så platsar du inte i gänget. Att ha en flickvän som fördömer ens kompisar och ens livsstil är nog ofta ofta lite för tufft för att kärleken ska hålla.

Som sagt, vi kan inte bestämma vem vi blir kära i, men vi kan bestämma om vi ska fortsätta vara kära eller sluta vara det. Att sluta är så där teoretiskt sett egentligen inte alls så svårt som det låter, problemet brukar bara vara just att man på ett plan inte alls vill sluta vara kär. Vill man bejaka sin förälskelse, så måste man ändå vara realistisk. Visst finns det en chans att man kan "rädda honom" och visst finns det en chans att man inte ska trilla dit själv, men oddsen är dåliga. Om ni skulle bli ihop, hur ska du då skydda dig från de mer negativa sidorna av hans liv? Vill du verkligen slippa dem, eller känns de till och med lockande? I så fall: vad är det egentligen du söker efter och vill ha då, honom eller ett mer "spännande" liv? Eller känns de farligare bitarna av hans liv nog lite spännande, men inte så spännande att du skulle vilja leva den typen av liv? Då kanske du kan söka andra typer av spänning som inte medför så stora risker? Och om det är bara han du vill ha, men inte hans liv - är du då villig att acceptera hela honom, med hull och hår och droger? Då kanske han inte är värd besväret? Det är ju inte tex fotboll han är störtförtjust i, utan något som i värsta fall kommer att konkurrera ut dig - för stoners brukar i regel välja drogen före kärleken, bittert men sant.

Nej, det är inte lätt det här, men försök att inte låta hjärtat bestämma alltför mycket av dina val i livet, huvudet kan också vara bra att låta komma till tals ;) Lycka till och sköt om dig <3

Hälsar Liselott