Ångest

Hej!

Vad tråkigt att höra att du upplever att du inte har några vänner. Sociala relationer är i alla åldrar viktiga för oss människor och det är lätt hänt att vi börjar må riktigt dåligt om vi känner oss ensamma. Misströsta inte, det finns saker du kan göra och med allra största sannolikhet kommer det att bli bättre!

Det är bra att du ändå har någon du kan kalla vän, men det var ju inte så roligt att hon sa som hon gjorde. Jag tror nog ändå att hon inte menade att du är ful, ibland kan saker komma ut eller uppfattas på fel sätt. Ingen skulle säga åt sin kompis att de är fula, det är inte vänskap. Skulle du kunna prata med din kompis om det här? Ibland kan en relation bli sämre av att den inte ”underhålls”. Båda/alla parter gör som de alltid har gjort trots att man kanske känner att något inte är som det ska. Var modig och säg som du tycker och känner åt den här vännen. Berätta vad det hon sa fick dig att känna, utan att skuldbelägga henne. Om du klarar av att inte bli arg är det lättare att hålla en rationell konversation. I bästa fall leder det här till att ni två kan börja prata med varandra och umgås på ett nytt sätt!

Sen finns det förstås flera sätt att få nya vänner, och det äldsta tricket är troligen att börja med en ny hobby. Finns det något du är intresserad av att göra på fritiden som du skulle kunna tänka dig att söka dig till? Nu när skolorna börjar på nytt är det den perfekta tiden att börja med något nytt. Någon kurs via medborgarinstitutet kanske? Arbis? Det är bara fantasin som sätter gränser här – och när man hamnar i ett sammanhang där likasinnade samlas går det lättare att börja prata med nya människor. För det är där du måste börja om du vill ha nya vänner: prata, prata, prata. Visa att du är intresserad. Finns det någon i din skola som du skulle vilja lära känna bättre? Prata med dem. Du skriver att du upplevs som konstig, och nu ska jag komma med den största klyschan under solen: det är din konstighet som gör dig unik. Jag lovar dig att du kommer att hitta människor som uppskattar dig, kanske just därför att du inte är precis som alla andra.

Sedan angående ditt utseende. Det kan jag nu börja med: jag är helt, 100 procent, säker på att du inte är ”ful”. Alla människor är vackra på sina sätt, och det menar jag verkligen. Det största problemet här brukar sitta i ens eget huvud, och det här med att börja tycka om sig själv är ett livsprojekt. Du skriver att du ändå sagt att du ”kände dig fin” nån gång – vad var det som gjorde att du tyckte det då? Identifiera det och gör mer av det. Kanske det handlar om att ha på dig en viss typ av kläder, om smink inte intresserar? Sen tycker jag att du kunde försöka träna på självkänsla, självförtroende och självbild. På Decibels infosidor hittar du mera om det. Om du trivs med dig själv syns det utåt. Som exempel: bredvid min spegel har jag en tavla där det står ”Love who you are”. Till att börja med irriterade den mest mig, men nu tycker jag att det är ett ganska trevligt budskap att få och påminnas om varje morgon.

Ta hand om dig!

Kram från Angelica