Linser

Hej!

Vet du, tyvärr känner jag precis igen mig i din fråga, för jag slarvade också med glasögonen i början av tonåren. Så en dag i mitten av högstadiet hade jag fått så dålig syn att jag fick nya glasögon och var tvungen att ha på mig glasögonen hela tiden. Men det märkliga var att samma dag så märkte jag att killen jag gillade spanade in mig massor. Jag vet ännu inte idag om han hade tittat på mig hela tiden, men jag hade haft för dålig syn för att se det, eller om jag passade så bra i de nya glasögonen att han tittade mera. Oavsett, han tittade ju på mig på "det" sättet även efter att jag var tvungen att bära de där förgrymmade brillorna, så min lärdom var att de nu i alla fall inte spelade någon roll för mitt kärleksliv. Och ja, jag blev lyckligt ihop med killen några veckor senare, trots glasögonen ;D

Men visst förstår jag ditt dilemma med att inte vilja ha glasögon. Jag tänkte ju likadant. Och jag kan förstå, både från egna erfarenheter och från utvecklingspsykologin mm att man som tonåring nog är extra känslig när det gäller utseendet och självkänslan. Jag minns också tex kompisar som grät ögonen ur sig för sina dumma tandställningars skull. Men igen, där har jag också minnen av hur de lyckligt hånglade utan problem med killarna de gillade. Så med det här vill jag samtidigt påminna dig om att du nog VET att glasögon inte alls är så hemska som de känns i ditt huvud just nu. Det är lite som med komplex, de sitter oftast mera mellan öronen än på kroppen: oavsett om det gäller sneda näsor eller stora bakar, så är de mycket värre i egen självbild än vad de objektivt är i verkligheten.

Vet du, kanske din mamma också förstår det här, om du lite påminner henne? Jag kan gissa att hon tycker att linser är för tidigt för dig, att du är för ung, och att hon kanske tror att du bara är onödigt utseendefixerad eller bortskämd. Men försök att prata sakligt och faktaspäckat med henne, ge exempel på hur det känns nuförtiden i dagens utseendefixerade värld om man tvingas bära något man själv inte trivs med och låt bli att låta gnällig, egoistisk och ytlig. Med de rätta argumenten kan du få henne att se din sida av saken och förhoppningsvis så kan ni kompromissa så som du nu föreslår. Försök alltså att tänka ut bra argument och motiveringar på förhand, lägg fram dem lungt och vuxet, ta reda på fakta (tex månadskostnader jämfört med glasögon) och åldersrekommendationer och ha en plan för hur du ska "kompensera" för utgiften, tex genom att cykla till träningen istället för att ha dem att skjutsa dig, ta på dig mera av hushållsarbetet eller liknande. Lite måste du ju "betala" för att få linser också, tex genom att ge efter lite på stoltheten ;) Tänk före vad hon troligen kommer att säga och hinn säg ditt motargument innan dess.

Hälsar ungdomsinformatören Liselott, som nu har så bra självförtroende att jag inte behövt ha linser på många år ;)