Jätte ont och kan knappt andas får ångest och panikattacker. Mår dock bättre när jag inte äter något med andra ord svälter mig själv. Iaf min pappa börjar bli jätte arg och skriker på mig och säger massa dumma saker och gör allt bara ännu värre, varje gång jag ska äta något litet så säger han” vad fan är det där ska du bara äta det” och så skriker han och ibland så kastar han saker och gör sönder saker det ända han gör är och skrämma mig bara och gör allt ännu värre. Ibland så tar han på mig, jag vet inte om han inser det men jag tycker det är
Jätte jobbigt när han tar på min röv eller kommer bakifrån och kramar mig och pussar mig på nacken jag blir bara så obekväm för jag har inte haft en bra relation Med honom på flera år, han har liksom inte kramat mig på år eller sagt något fint. Ibland så slår han mig utan anledning och han slår väldigt hårt och med tanke på att jag har blivit smalare och har för lite fett på vissa ställen på min kropp så gör det extra ont. Jag är även stressad inför skolan och allt annat vad ska jag göra jag mår verkligen så dåligt och klarar inte av något längre jag känner bara hur pulsen blir svagare och känner mig lugn inombords men en rädsla finns alltid där och den försvinner inte vad ska jag göra.. trött på att leva
Brottsofferjouren Nathalie Wingren svarar
Hej finaste du, vad starkt och modigt av dej att du söker hjälp i din verkligt jobbiga situation. Så här ska verkligen ingen behöva ha det och du är i akut behov av hjälp! Enligt vad jag tolkar i din text har du en ätstörning som har gått långt och samtidigt utsätts du av både psykiskt, fysiskt och sexuellt våld av dina föräldrar vilket inte någonstans är okej och även direkt brottsligt. Jag förstår att din livslust håller på att ta slut, men det finns hjälp att få och du har så mycket att se framemot i ditt liv så sluta inte kämpa! <3
Nu framkommer det inte om du berättat om din situation åt någon eller försökt söka hjälp, men det absolut första du behöver göra är att berätta om din situation åt någon pålitlig vuxen. Det kan kännas både tungt och jobbigt att söka hjälp och att berätta öppet om vad som hänt, det kan kännas som att t.ex. ingen lyssnar eller tror på en. Men jag lovar att det finns de som lyssnar och som kommer att hjälpa dig, för det här klarar du dig inte själv igenom. Du är ung och förtjänar att ha trygga och stödjande vuxna runt omkring dej samt kunna fokusera på skola och kompisar och inget annat! Finns det kanske någon lärare som du känner förtroende för och kan berätta åt? Har du berättat åt kurator, skolpsykolog? Att vara ensam med sina problem äter verkligen upp en inifrån, och när du berättar åt en vuxen så är de skyldiga till att se till att du får hjälp när du är under 18 år.
Din text oroar mig väldigt mycket, och som jag redan skrev är våldet som främst din pappa utsätter dej för brottsligt. Man får aldrig slå någon och speciellt inte sitt eget barn, det finns inte något som skulle kunna göra att du förtjänar våld. Det att han tar på dig är också så fel det bara kan bli, och det kan räknas som sexuellt utnyttjande och är ett allvarligt brott. Det är aldrig en lätt sak att anmäla till polisen och speciellt inte att anmäla sin förälder, men nu behöver du bara tänka på ditt eget bästa och hur du ska komma dig ur situationen. Du förtjänar som sagt ett liv i trygghet och med glädje och hoppfullhet inför framtiden, och ibland måste man ta svåra beslut och gå igenom jobbiga saker för att kunna bryta det man befinner sig i och ta sig ut på andra sidan. Du kan göra polisanmälan själv, men eftersom du är under 18 år är vuxna som får höra om din situation skyldiga att anmäla och hjälpa dig med det. Det kan kännas skrämmande och man kan känna sig rädd för vad som kan hända efter en amälan, men kom ihåg att du inte behöver vara ensam och att du måste få till en förändring i ditt liv. Du ska inte behöva ta ansvar över att vuxna behandlar dig fel, nu måste andra vuxna ta över och skydda dig.
Angående din ätstörning behöver du också få hjälp snarast. Ätstörningen blir lätt ett sätt att hantera ångest om man lever i en så svår situation som du gör, fast det kanske känns som att ångesten lättar för stunden så gör ätstörningen en enorm och långvarig skada i din kropp och ditt psyke. Här behöver du professionell hjälp, men som sagt vänd dej till kurator, skolpsykolog, hälsovårdare i första hand som hjälper dig vidare till rätt hjälp! Du behöver också få professionell hjälp för dina självmordstankar, du behöver hitta tron på igen att du duger precis som du är och har så mycket att leva för och att livet kan svänga till det bättre! <3
Förutom att vända sig så fort som möjligt till någon trygg vuxen i din närhet så finns det andra ställen att få akut hjälp och rådgivning. Till exempel kan du ringa till svenskspråkiga kristelefonen på nummer 09 2525 0112, den har öppet måndag och onsdag kl. 16-20 och tisdag, torsdag och fredag kl. 9-13. De som svarar är experter på kris och kan lyssna och hjälpa dej med ditt mående, självmordstankar osv. Du får också jättegärna ta kontakt med oss på Brottsofferjouren om du behöver hjälp med att anmäla och berätta åt någon, om du vill ha en stödperson som följer med dej till polis osv. eller om du bara vill prata mer om saken. Du når oss anonymt må-fre kl. 12-14 på nummer 116 006, eller om du vill vara i direktkontakt med mig kan du ringa 044 0371050 eller mejla nathalie.wingren@riku.fi.
Jag önskar allt jag bara kan att du ska komma ur denna superjobbiga situation och få börja må bättre, eftersom du inte på något sätt förtjänar att ha det så här. Glöm inte bort att du är så stark och modig, och att saker kan bli bättre och det finns hjälp. Massor av styrkekramar och kämparglöd till dej! <3
Bästa hälsningar Nathalie, Brottsofferjouren
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar