..

Hej!

Tack för din fråga. Det låter som att du har det väldigt jobbigt just nu, ledsen att höra det.

Det är fel av andra att säga fula saker åt dej. Det säger ärligt talat mera om dem än om dej, det är bara människor som inte är så säkra i sig själva som skulle säga sånt. Jag kan förstå om det känns tungt för dig att vara kär i en av dem, när man ju inte kan så mycket åt sina känslor. Men jag är säker på att de känslorna kommer att gå över bara du ger dem lite tid. Försök tänk att din kärlek är en vacker sak i sig, oavsett om den just nu riktas till ”fel person” så är förmågan att känna kärlek något som du ska ta vara på tills den rätta personen kommer som kan besvara den.

Jag önskar att du inte skulle skada dig själv. Det kan som du kanske märkt bli ganska beroendeframkallande, så det är bättre att försöka sluta nu än att tänka att du slutar sen i framtiden. Jag vet inte hur ofta eller mycket du har skärt, men om det är något som du redan känner dig beroende av så försök att i alla fall trappa ner och skära mindre för varje gång. Ifall det ”bara” har varit några gånger så undvik att göra det igen genom att bland annat följa tipsen som vi på Decibel har listat HÄR. Huvudsaken är att du hittar något sorts sätt som du får ut känslor på, men som inte är så destruktivt för dig. Gärna om du hittade nåt kreativt? Vissa upplever att det kan underlätta att rita och skriva saker på de ställen där de annars skadat sig, nästan som en sorts tatueringar, men utan att det är permanent.

Ditt liv KOMMER att bli ljusare och bättre. Jag ser att det känns jättejobbigt just nu, och du är så ung ännu så du har inte har hunnit få ”det stora tidsperspektivet” ännu, men jag lovar att bara du fortsätter kämpa och leva och tar en dag i taget så kommer det komma en dag när livet känns helt okej igen, och så småningom bra. Ingenting skulle bli bättre om du försvann. Det enda som skulle hända är att du går miste om så mycket fint som du ännu inte har upplevt.

Men just nu behöver du hjälp med det här. Känslor av den här sorten är inte såna känslor som man ska behöva gå runt och bära på själv. Det blir för tungt. Professionella finns till för att hjälpa en ur sånt här, och det absolut en bra sak att söka hjälp! Ge dig själv den chansen. Kanske du kunde börja med att gå till exempel till skolkuratorn, och be hen hjälpa dig vidare? Om du känner att du kan prata med dina föräldrar, så skulle jag rekommendera det också. Eller om du har äldre syskon? Skolhälsovårdaren är ett annat alternativ, eller någon lärare som du litar på. Huvudsaken är att du nu berättar åt NÅGON vuxen hur du mår. Det går också att boka en tid på ditt lokala HVC.

Du kan också gå in på Ärligt Talat-chatten och chatta anonymt om du vill. De har där en psykolog vissa dagar.

Ta hand om dig själv nu <3 Du är värdefull! På riktigt!!

Kram, Kix