Är hon anorektiker?

Hej!

Jag har skickat din fråga till vår kostrådgivare/sjukskötare Anna, men svaret dröjer. Personligen skulle jag dock råda dig till att gå till skolhälsovårdaren själv och berätta om hur din kompis verkar må. Skolhälsovårdaren kan sedan kalla in din kompis för ett samtal utan att alls behöva säga att det var du som bad henne kolla upp det, skolhälsovårdaden kan fast hitta på något svepskäl. Oftast är skolornas hälsovårdare bra på att känna igen alla symptom, bara de får en chans att kolla efter dem (skolorna är ju så stora att de behöver små vinkar när något är på tok).

Det behöver alltså inte alls komma fram till din kompis att du berättade för skolhålsovårdaren att du är orolig. Men du kan veta i ditt hjärta att du var en jättebra vän som bekymrade dig. Det behövs fler sådana som du i världen, så var inte rädd att ta tag i det. Och minns, ifall din kompis blir sur, att det är oftast de med dåligt samvete och som vet att man har rätt som blir förbannade - det är en skyddsreflex och du ska inte ta det personligt i så fall. Huvudsaken är ju ändå att din kompis inte svälter sig sjuk, eller hur?

Hälsar ungdomsinformatören Liselott


Hej på dej,

Först vill jag säga att din klasskompis verkligen har tur att ha dig som vän! Förmodligen har nog din kompis någon ätstörning av något slag eftersom hon äter så lite, vilken tur att ni uppmärksammat det! Jag undrar om ni har pratat med henne om det? (Eller bara du)
Jag skulle råda er/dig att prata med henne, men gärna lite försiktigt och det ska framgå tydligt att ni är oroliga för henne och vill hennes bästa. Ni kan börja med att fråga hur hon mår och säga att ni är oroliga för hennes hälsa eftersom hon äter så lite. Sedan kan ni fråga om hon vill prata om det med er eller dig. Förhoppningsvis öppnar hon sig lite, i värsta fall blir hon sur, men det är ändå bra gjort att prata med henne. Du vet förstås själv hur hon är som människa om du tror hon lyssnar på er eller inte. Annat du eller ni kan göra är att prata med en lärare ni gillar, skolhälsovårdaren eller med hennes föräldrar som då tar "över ansvaret". För ni har inte ansvar över henne, det har hennes föräldrar, men de kanske inte ser det ni ser. (Har man en ätstörning behöver nog de flesta professionell hjälp, beroende på hur allvarlig sjukdomen är osv.) Visserligen kan jag ju inte med säkerhet säga tat hon lider av en ätstörning eftersom jag inte träffat henne, det är nu säkert att hon inte mår bra i alla fall.
Det viktigaste är nog att stötta henne!
Jag tycker att du redan stöttar henne genom att oroa dig för hennes hälsa, bara det är bra gjort! :)

Fråga gärna igen om du inte fått tillräckligt bra svar på din fråga!

Vänlig hälsning, Anna -kostrådgivare och sjukskötare