30.04.2013
Hej, det är underviktaren igen, tävlingssimmaren som skriver så mycket här cx
Ja-a. Min vikt såg väl helt bra ut för 13 dagar sen. 42 kilo som var på väg mot 43. 3 kilo till så skulle min kropp vara normalviktad.
Man var helt enkelt på god väg att bli normalviktad.
Om jag hade haft tankarna rätt.
Sen fick jag också spysjukan (kanske rotaviruset) som tog 3 kilo av mig. Så var man under 40 då. Nu skall jag skriva om tankarna och spysjukan lite mer...
1. Spysjukan.
Varje gång jag får det rasar min aptit ner fastän jag var frisk, alltså jag hade inte spysjukan längre, det var bara min aptit som inte ville komma tillbaka. Jag åt nästan inget på 2 dagar. Mamma tvingade mig att äta och jag försökte med det gick skit.
Jag fick massor med krämpor, jag for också på en messa vilket jag inte skulle ha gjort.
Mina ben bar mig helt enkelt inte.
Jag har börjat äta som normalt (tror jag) men min vikt vill inte gå upp, den stannar på 40. Några ynka gramm har gått upp. Ye....
Jag for inte förra söndan på träningarna för jag skulle antagligen drunknat då jag blev trött och började frysa efter 45 minuter på 1h träning.
Jag och mamma kom överens om att jag skulle fara nästa söndag istället för då skulle min vikt vara tilllbaka.
Men det kommer den inte att vara.
Så.... idag bar mina ben knappt mig i skolan, dagen före hade mina ben bara darrat, darr dar darr. Idag var mina ben jätte trötta fastän jag gått igenom hela skolan som.... ni vet väl hur högstadiet ser ut där var jag bor? Samma sak med nät jag gick till övre våningen. Mina ben var kaputt. Så hur ska jag årka med 1h träning där man ibland måste simma flera sträckor med tävlingsfart? Jag kommer att tyna bort från 3-4 platsen till tionde platsen, där kommer jag bli blå och darra mig ner till botten och det sista jag sa vore mat!, om jag skulle säga det till vår manliga lärare skulle han bara säga att jag ska göra det ja kan o sen fa och äta när jag är hungrig. Vår kvinnliga skulle förstå mer men hur pinsamt skulle det vara att på 1h träningen gå och äta?! När det endå är kanske 20minkvar? Jag skulle få kommentarer som du kan läsa mer om där under...
1. Mina tankar.
De suger. Tanken "muskler" och "vikt" strider mot varandra. Eftersom dom här 2 snabba får välja när de är först om inte läraren säger till så kan man hamna före dem, så kommer dom och skicklar en i fötterna. Då öser man mer på och så årkar man inte simma träningen till slut. Jag har sagt till att jag måste spara på min energi om ja ska årka men int fattar dom de int.
Då lurade jag mig själv att om jag gymppade där hemma skulle jag få muskler och bli hungrig.
Jag var stolt över min plan. Så jag löppnade min workout app och körde den hårdaste, jag hade då inte ätit något efter skolan.
Jag höll på att dö, man tycker ju synd om dom som lider av anorexi :( det var hämskt! Men jag blev hungrig iallafall, då åt jag nästan upp hela kylskåpet.
Jag ändrade på planen att jag skulle ta någon välipalakeksi och sen gymppa, efter en vecka skulle jag väga mig och ta mått på musklerna.
Sen fick jag iden att gå ut o springa med hunden, det slutade med att jag fick halta i 4 dagar.
Mitt knä fick något fel, skolhälsovårdaren sa att jag skulle gymppa upp musklerna kring knäet.
Sen sa mamma åt mig att det var en gen. Jag,mamma,mommo o hennes mamma har haft i samma knä.
Så om jag får en flicka med samma gen så skrattar jag tills jag dör. Hehhe.
Efter den dagen har jag inte gjort någon workout från den appen.
Det är störande, ibland är det muskler som gäller, nästa dag så vikten.
När jag gjorde workouten så tänkte jag " vad vinner i en våldtänkt?" och upprepade dessa meningar som har fassnat.
Varenda jävla gång jag gråter pga min smalhet eller något annat som handlar om min undervikt kommer dessa jävla kommentarer jag fått höra av andra, de kanske inte är så hämska men i mitt läge är det!
"hyii, varmaan anorexia" ( som jag tidigare skrev om)
" älä tuu lähemmäs" (som följd av ^^)
"Kannattaa syödä" ( en i min simgrupp när jag sa att jag var hungrig, det är inte såde jävligt bara!)
"du är svag" - många ( rätt upp i mitt ansikte)
"du är spinkig" - i sexan (rätt upp i mitt ansikte)
"**** är äcklig!"
( har andra berättat åt mig att någon sakt) - många
"världens sämsta i husli"- tack vare den ville jag sluta äta, men nu har jag plöstligt blivit brai husli eftersom jag städar upp åt dem -.- jag har sagt till läraren men direkt när jag ska laga stormat så säger dom att "nej, nu blir maten förstörd" om jag ska komma upp från denhe underviktskiten så vill jag ha en bra bild av mat o blabla inte att jag är världens sämsta på mat.
Det hjälper ju inte att klaga, jag skulle då aldri öva på recept pga dem!
Jag: Men du är ju inte underviktig.
Kompis: Nä o ja e stolt över det.
När vi disskutera om min spysjuka o hon sa att hon spytt ut 6 kilo. Det där tolkar jag som att underviktiga är fula och äckliga.... osv
Jag skrev faktiskt ner lite av planen mig och såhär skrev jag
"Du måste få mera fett och muskler, gör workouter och ät sen. Jag bryr mig int ett skit om jag går ner några kilon och inte heller att min första mens var påväg. Några blodfläckar betyder ju inget, man kan leva utan mens men inte muskler.
Vad vinner i en våldtänkt? Just det!
Protestera inte om du hamnar först på träningen.
Mensen skulle endå ha bara orsakta smärta.
Ingen vill ha en spinkig och svag träbit.
Utan en bred och stark träbit.
Jag struntar i några äckliga kurvor!
"Så att män ska ha något att ta på"
Men då minskas ju chansen att bli våldtäkt?
Mer med muskler också!
När du ska bli vägd av häslovårdaren, drick som fan mycket vatten!!"
Idag kom nån och prata om mat i skolan, vi fick blanketter som handlade om ätstörningar.
Kalla händer...
Förklarar varför mina händer är alltid isbitar på träningen och annnars.
Tunt hår....
ennu en negativ sak
M.M
Det där är ju jag!
Kom int o säg att jag måste bestämma mig för att gå upp i vikt.
Tror du inte jag har gjort det?
Men sen kommer "muskler" upp.
Och för mig är det svårt!
Mamma och pappa brydde sig ett tag om vad jag åt, de gav mig flera kilon med mat tack vare att skolsköterskan hade ringt.
Sen slutade det.
Som med läxor, det har alltid varit mitt ansvar, ingen har någonsin sagt " hödu, ska int du gå o göra läxor nu?"
Så min läxtid är där vid 9. Om jag kommer klockan 10 och frågar hjälp så säger de bara att jag skulle ha måsta börjat tidigare.
Tidigare? Det är ju svårt då igen påminner om det.
När jag kommer och säger att vi har haft prov så blir de oroliga över att jag inte läst.
Om jag säger nej blir de galna o ropar att jag måste läsa mer och fråga om jag behöver hjälp, men varje gång jag kommer där vid 9-10 och frågar hjälp får jag alltid svarte "gör läxor tidigare" därför har jag slutat att fråga hjälp.
Förstår du vad jag menar?
Jag behöver hjälp om jag ska klara detta, det är ju inte bara mitt ansvar att få ihop typ 10 kilon.
Sen så i häslokunskap började vår lärare prata om regler i familjen, jag har ju inga regler?
Eller sånadär självkara har man ju, att man är inte uppe till efter 12 på en vardag, man får ej ta droger osv, men.... regler... så börjar hon babbla om att man kan känna sig oälskad o blablabla. Jag ville inte höra mer, det stämmer ju. Jag har inga regler, bara självklara.
Varför?
Dehe suger, jag vill sluta min simning så jag kan koncentrera på vikten istället. Få mens o leva som en helt normal tonåring.
Varje gång jag simmar så känns de som om all vikt rinner ur mig som jag samlat ihop.
Vad tycker ni då?
Jag skulle ju kuna ta typ 1 månads paus...
Jag skulle också vilja gå till en såndär näringsterapeut...
Guh, årkar inte rätta min långa text så heheh.... det kan finnas konstiga ord :3
underviktaren
Ja-a. Min vikt såg väl helt bra ut för 13 dagar sen. 42 kilo som var på väg mot 43. 3 kilo till så skulle min kropp vara normalviktad.
Man var helt enkelt på god väg att bli normalviktad.
Om jag hade haft tankarna rätt.
Sen fick jag också spysjukan (kanske rotaviruset) som tog 3 kilo av mig. Så var man under 40 då. Nu skall jag skriva om tankarna och spysjukan lite mer...
1. Spysjukan.
Varje gång jag får det rasar min aptit ner fastän jag var frisk, alltså jag hade inte spysjukan längre, det var bara min aptit som inte ville komma tillbaka. Jag åt nästan inget på 2 dagar. Mamma tvingade mig att äta och jag försökte med det gick skit.
Jag fick massor med krämpor, jag for också på en messa vilket jag inte skulle ha gjort.
Mina ben bar mig helt enkelt inte.
Jag har börjat äta som normalt (tror jag) men min vikt vill inte gå upp, den stannar på 40. Några ynka gramm har gått upp. Ye....
Jag for inte förra söndan på träningarna för jag skulle antagligen drunknat då jag blev trött och började frysa efter 45 minuter på 1h träning.
Jag och mamma kom överens om att jag skulle fara nästa söndag istället för då skulle min vikt vara tilllbaka.
Men det kommer den inte att vara.
Så.... idag bar mina ben knappt mig i skolan, dagen före hade mina ben bara darrat, darr dar darr. Idag var mina ben jätte trötta fastän jag gått igenom hela skolan som.... ni vet väl hur högstadiet ser ut där var jag bor? Samma sak med nät jag gick till övre våningen. Mina ben var kaputt. Så hur ska jag årka med 1h träning där man ibland måste simma flera sträckor med tävlingsfart? Jag kommer att tyna bort från 3-4 platsen till tionde platsen, där kommer jag bli blå och darra mig ner till botten och det sista jag sa vore mat!, om jag skulle säga det till vår manliga lärare skulle han bara säga att jag ska göra det ja kan o sen fa och äta när jag är hungrig. Vår kvinnliga skulle förstå mer men hur pinsamt skulle det vara att på 1h träningen gå och äta?! När det endå är kanske 20minkvar? Jag skulle få kommentarer som du kan läsa mer om där under...
1. Mina tankar.
De suger. Tanken "muskler" och "vikt" strider mot varandra. Eftersom dom här 2 snabba får välja när de är först om inte läraren säger till så kan man hamna före dem, så kommer dom och skicklar en i fötterna. Då öser man mer på och så årkar man inte simma träningen till slut. Jag har sagt till att jag måste spara på min energi om ja ska årka men int fattar dom de int.
Då lurade jag mig själv att om jag gymppade där hemma skulle jag få muskler och bli hungrig.
Jag var stolt över min plan. Så jag löppnade min workout app och körde den hårdaste, jag hade då inte ätit något efter skolan.
Jag höll på att dö, man tycker ju synd om dom som lider av anorexi :( det var hämskt! Men jag blev hungrig iallafall, då åt jag nästan upp hela kylskåpet.
Jag ändrade på planen att jag skulle ta någon välipalakeksi och sen gymppa, efter en vecka skulle jag väga mig och ta mått på musklerna.
Sen fick jag iden att gå ut o springa med hunden, det slutade med att jag fick halta i 4 dagar.
Mitt knä fick något fel, skolhälsovårdaren sa att jag skulle gymppa upp musklerna kring knäet.
Sen sa mamma åt mig att det var en gen. Jag,mamma,mommo o hennes mamma har haft i samma knä.
Så om jag får en flicka med samma gen så skrattar jag tills jag dör. Hehhe.
Efter den dagen har jag inte gjort någon workout från den appen.
Det är störande, ibland är det muskler som gäller, nästa dag så vikten.
När jag gjorde workouten så tänkte jag " vad vinner i en våldtänkt?" och upprepade dessa meningar som har fassnat.
Varenda jävla gång jag gråter pga min smalhet eller något annat som handlar om min undervikt kommer dessa jävla kommentarer jag fått höra av andra, de kanske inte är så hämska men i mitt läge är det!
"hyii, varmaan anorexia" ( som jag tidigare skrev om)
" älä tuu lähemmäs" (som följd av ^^)
"Kannattaa syödä" ( en i min simgrupp när jag sa att jag var hungrig, det är inte såde jävligt bara!)
"du är svag" - många ( rätt upp i mitt ansikte)
"du är spinkig" - i sexan (rätt upp i mitt ansikte)
"**** är äcklig!"
( har andra berättat åt mig att någon sakt) - många
"världens sämsta i husli"- tack vare den ville jag sluta äta, men nu har jag plöstligt blivit brai husli eftersom jag städar upp åt dem -.- jag har sagt till läraren men direkt när jag ska laga stormat så säger dom att "nej, nu blir maten förstörd" om jag ska komma upp från denhe underviktskiten så vill jag ha en bra bild av mat o blabla inte att jag är världens sämsta på mat.
Det hjälper ju inte att klaga, jag skulle då aldri öva på recept pga dem!
Jag: Men du är ju inte underviktig.
Kompis: Nä o ja e stolt över det.
När vi disskutera om min spysjuka o hon sa att hon spytt ut 6 kilo. Det där tolkar jag som att underviktiga är fula och äckliga.... osv
Jag skrev faktiskt ner lite av planen mig och såhär skrev jag
"Du måste få mera fett och muskler, gör workouter och ät sen. Jag bryr mig int ett skit om jag går ner några kilon och inte heller att min första mens var påväg. Några blodfläckar betyder ju inget, man kan leva utan mens men inte muskler.
Vad vinner i en våldtänkt? Just det!
Protestera inte om du hamnar först på träningen.
Mensen skulle endå ha bara orsakta smärta.
Ingen vill ha en spinkig och svag träbit.
Utan en bred och stark träbit.
Jag struntar i några äckliga kurvor!
"Så att män ska ha något att ta på"
Men då minskas ju chansen att bli våldtäkt?
Mer med muskler också!
När du ska bli vägd av häslovårdaren, drick som fan mycket vatten!!"
Idag kom nån och prata om mat i skolan, vi fick blanketter som handlade om ätstörningar.
Kalla händer...
Förklarar varför mina händer är alltid isbitar på träningen och annnars.
Tunt hår....
ennu en negativ sak
M.M
Det där är ju jag!
Kom int o säg att jag måste bestämma mig för att gå upp i vikt.
Tror du inte jag har gjort det?
Men sen kommer "muskler" upp.
Och för mig är det svårt!
Mamma och pappa brydde sig ett tag om vad jag åt, de gav mig flera kilon med mat tack vare att skolsköterskan hade ringt.
Sen slutade det.
Som med läxor, det har alltid varit mitt ansvar, ingen har någonsin sagt " hödu, ska int du gå o göra läxor nu?"
Så min läxtid är där vid 9. Om jag kommer klockan 10 och frågar hjälp så säger de bara att jag skulle ha måsta börjat tidigare.
Tidigare? Det är ju svårt då igen påminner om det.
När jag kommer och säger att vi har haft prov så blir de oroliga över att jag inte läst.
Om jag säger nej blir de galna o ropar att jag måste läsa mer och fråga om jag behöver hjälp, men varje gång jag kommer där vid 9-10 och frågar hjälp får jag alltid svarte "gör läxor tidigare" därför har jag slutat att fråga hjälp.
Förstår du vad jag menar?
Jag behöver hjälp om jag ska klara detta, det är ju inte bara mitt ansvar att få ihop typ 10 kilon.
Sen så i häslokunskap började vår lärare prata om regler i familjen, jag har ju inga regler?
Eller sånadär självkara har man ju, att man är inte uppe till efter 12 på en vardag, man får ej ta droger osv, men.... regler... så börjar hon babbla om att man kan känna sig oälskad o blablabla. Jag ville inte höra mer, det stämmer ju. Jag har inga regler, bara självklara.
Varför?
Dehe suger, jag vill sluta min simning så jag kan koncentrera på vikten istället. Få mens o leva som en helt normal tonåring.
Varje gång jag simmar så känns de som om all vikt rinner ur mig som jag samlat ihop.
Vad tycker ni då?
Jag skulle ju kuna ta typ 1 månads paus...
Jag skulle också vilja gå till en såndär näringsterapeut...
Guh, årkar inte rätta min långa text så heheh.... det kan finnas konstiga ord :3
underviktaren
20.06.2013
Hej igen vännen!
Förlåt att du fått vänta lite på svar, här är sådan rusning på frågor nu och vi gör vårt bästa för att hinna med. Men vi har inte glömt bort dig och vi är oroliga för dig, gumman.
Precis som du skriver själv, så är tankarna det jobbigaste du har att handskas med nu och tankar är ju knepiga saker, för de hörs ju bara inuti ens eget huvud. Därför tycker vi nu att du borde hitta någon som du kan bolla de här tankarna med, någon som lyssnar och förstår dig. Vi lyssnar och förstår, men vi kan ju bara prata med dig via text. Du behöver någon i verkliga livet nu! Och någon som kunde ge dig svar på lite av dina frågor så att du kunde få in nya och hälsosammare tankar och må bättre i det här. Du borde få stöd i det här och gärna av en vuxen som både kunde krama dig när det känns tungt och förklara valda delar för dina föräldrar. Alla människor förstår inte hur andra människor funkar och tänker och ibland kan det behövas en tredje person som förklarar och berättar för att det ska sjunka in.
Vet du vännen, vi vill att du gör så här nu: printa ut det här som du skrev till oss nu och visa åt skolhälsovårdaren. Eller ge henne länken till din fråga här på Decibel. Då behöver du inte försöka förklara för henne direkt vad det är som är problemet, utan hon får med detsamma en bild av alltihopa och kan hoppa direkt till att börja stöda dig och hjälpa dig.
Och skriv hit igen när helst du vill - tro aldrig att det är för långt eller något för oss! Vi önskar så att vi skulle kunna stöda dig ännu mera och kunde vi, så skulle vi komma och krama dig! Bara så att du skulle förstå att vi bryr oss om dig!
Stooooooooooooooooooooor kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam, hälsar Liselott och Sanna
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar