Jag har nog alltid ätit något för att de måste jag eftersom vi äter middag tillsammans med min familj. Efter att jag har ätit har jag fått något som jag tror är ångest av nåt slag, det är som om jag inte riktigt kan andas och jag får lite typ panik. Jag får också jätte dåligt samvete jätte dåligt samvete.
Jag har alltid varit smal och fått många onödiga kommentarer om hur smal jag är. Så det känns som om jag måste fortsätta vara den smala människan jag alltid har varit.
I vintras tappade jag nästan all kontroll och hade självskadebeteenden och funderade på att ta mitt eget liv men jag kunde inte stå att min bästa kompis skulle få ett samtal om att jag tagit mitt eget liv. Så då måste jag ha en ennu större kontroll över mitt liv och då började jag också räkna kalorier för att ha ennu mera kontroll. Och nu kan jag inte sluta räkna kalorier för att de inte bara går…
Ingen har märkt något förutom en kompis som kan ganska mycket om mental hälsa men jag svarade bara att jag har allt under kontroll och att det inte är något farligt.
I vintras när jag var som lägst hade jag bmi 14 och nu har jag bmi 15.8 . Är mitt bmi ens underviktig?
Ibland på kvällarna får jag panikattacker för jag har ätit ”för mycket”.Jag tänker att jag ju int nå problem o så men en av mina kompisar sade att det låter exakt som om jag skulle ha en ätstörning och jag har nog aldrig tänkt att det var så farligt. Å nu vet jag int va ja ska gö…
Min pappa dog i cancer för två år sen och sen dess har mamma haft jätte mycket att göra så det känns som om jag bara är lite i vägen och jag tänkte inte säga något åt henne om hur jag mår fast hon säkert skulle vilja veta.
Om ma kontaktar livslustprojektet vad händer då? Blir man inlagd? Måste man vara tillräckligt sjuk? Ines
Sjukskötaren Ira svarar
Hej!
Jag är glad att du har skickat in din fråga, för det du beskriver väcker min oro och jag vill gärna försöka hjälpa dig vidare i situationen.
Ditt bmi är helt klart lågt, och det är mycket bra att kroppen lite har fått återhämta sig från det lägsta bmi:t. Det är tungt för kroppen att inte få tillräckligt med energi och näring. Senast nu då skolorna kommer igång, skulle det vara viktigt att uppsöka skolhälsovård för hälsokontroll och blodprov för att kolla upp hur kroppen mår.
Du beskriver tankar och handlingar som definitivt låter som vanliga ätstörningssymtom. Jag tycker du fint får tag i tanken om hur ätandet och kontrollbehov kan ha ett skadligt samband, då man börjar styra ätandet för att få en känsla av kontroll. Då är det bra att titta inåt, och fundera på vad man behöver i sitt liv för att känna sig trygg nog att äta det kroppen behöver. Detta arbete är alltid lönsamt att göra tillsammans med någon professionell.
Det låter som att din familj har haft tunga år, och jag förstår väl att du också funderar på om du vill tala om dina problem för mamma. Men jag tror det är som du skriver, att mamma nog gärna skulle vilja veta hur du mår. Så jag vill uppmuntra dig att tala med mamma, som kan hjälpa dig uppsöka vård också. Det är tungt att leva med maten och kroppen som fiende, och det behöver inte vara så.
Man blir absolut inte inlagd då man kontaktar Livslust. Vi diskuterar och kartlägger situationen tillsammans, och gör en plan på hur det är bra att gå vidare. Ibland kan det vara behov för någon sorts avdelningsvård, men oftast sker vården inom öppna vården, dvs regelbundna träffar. Vem som helst får komma till oss när man upplever att man har det svårt med maten/kroppen, alla är välkomna. Vår kostnadsfria kartläggning erbjuds till upp till 25-åringar. Ta gärna
kontakt med oss: 050 522 0077 eller via https://www.syomishairiokeskus.fi/uusi/sv/livslust-projektet/.
Sköt om dig!
<3: Ira
Kommentarer
Inga har kommenterat på denna sida ännu
Skriv kommentar